2008-12-21

God jul då, för all del

P1070591

Lämna aldrig två tonåringar ensamma i köket med en pepparkaksdeg och en tub kristyr. Det kan få oväntade följder.

2008-11-30

Huskorsets kakor!


De finns på riktigt och de är jättegoda!

2008-11-20

Jag knäppte i alla fall inte ihop västen med gylfen

Usch, vad tråkigt det är att ha ont i ryggen. Det har jag i dag. Jag har fått nåt slags muskelsträckning i övre delen av ryggen, typ bakom högra skulderbladet. Jag önskar att jag hade kunnat säga att detta drabbade mig när jag tränade boxning, dansade lindyhop eller åtminstone ägnade mig åt vilt och hämningslöst ... eh ... saxofonspel.

TrapLowerHalf
Rött = ont.

Om det ändå vore så väl. Nä. Så här gick det till: När jag låg och sov i natt skulle jag byta sida, närmare bestämt från vänster sida till höger. Samtidigt som jag vände mig om – och de av mina läsare som till äventyrs har delat sovrum med mig vet att när jag byter sida på natten så gör jag det liksom på uppstuds – alltså, samtidigt som jag vände mig om sträckte jag ner högerarmen bakom ryggen för att dra ner kanten på trosorna, som hade korvat upp sig på skinkorna på ett sätt som jag tycker är väldigt obehagligt. (Vissa vet nu precis hur jag menar. Andra förstår ingenting. Det gör inte så mycket.) Mitt i denna dubbelmanöver smäller det till i ryggen på mig. Jag trodde förstås att ryggraden hade gått av i höjd med tredje kotan ungefär. (Man tror ju det värsta!) Till yttermera visso märkte jag att jag var förlamad, fast sen kom jag på att jag skulle testa att vicka på tårna. Det gick bra. (Det kan vara bra att veta att det är så man testar om ryggraden är av: vicka på tårna.) Sen märkte jag att även vänsterarmen var så pass rörlig att jag med hjälp av den kunde häva mig upp ur sängen. Jag sträckte försiktigt på ryggen och förstod att det trots allt bara var en muskelsträckning, men någon mer sömn blev det ju inte.

Nu är frågan hur man skyddar sig mot den här typen av incidenter. Man kanske borde byta pyjamas?

white-6-d-straight-jacket
Bättre än cykelhjälm i sängen.

2008-11-16

Nä, om man skulle ta en sväng till Malå den 6 december?

Lyckans ostar, alla ni som bor i Jönköping, Sävsjö, Växjö, Örebro, Östersund eller Malå! Ni har nämligen fortfarande chansen att inom en snar framtid få se Peter Barlachs föreställning Heliga familjen på er hemort. Och sannerligen, sannerligen säger jag er detta: Var och en som är eller någonsin har varit förälder, styvförälder, barn, gift, sambo, singel eller hundägare måste faktiskt se föreställningen! Kan du helt sanningsenligt säga att du inte räknar dig till någon av de nämnda kategorierna, ja, då kan du få slippa. Annars inte.

Jag var och såg föreställningen i Uddevalla i går. Tillsammans med en bunt andra bloggare satt jag på första raden och skrattade så det värkte i käkarna. Och grät så det värkte i hjärtat. Nu gråter jag faktiskt lite igen när jag tänker på det. Peter gjorde en föreställning med härlig igenkänningsfaktor, underbar självdistans och fantastisk scennärvaro. Och så är han himla trevlig också, det märkte vi bloggare på efterfesten på hans hotellrum i Göteborg. Jag skulle faktiskt rentav vilja påstå att Peter Barlach är ett av de bästa exempel jag vet på det man på jiddisch kallar a mentsh.

Peter Barlach
Snygg är han också, som ni ser.

2008-11-11

Hon gav ordet sömnig ett ansikte

Världens bästa Huskors visar hur hon ser ut mitt i natten. Så då vill ju inte jag vara sämre!

P1070536
Visst liknar jag Lennart Bodström lite när jag är som tröttast?

Och nu tycker jag och Huskorset att det här ska bli en ny så kallad bloggkavle! Härmed uppmanar jag alla och envar att visa hur ni ser ut när ni vaknar mitt i natten! Här kommer lite instruktioner:

1. Drick ett par liter vatten strax innan sänggåendet.
2. Gör alla nödvändiga inställningar på kameran och lägg den i badrummet.
2. Gå och lägg dig.
3. När blåsan väcker dig mitt i natten och du sömndrucket snavar ut i badrummet ska du ha sinnesnärvaro nog att knäppa en bild av sig själv!
4. Publicera bilden på bloggen. Just detta behöver inte nödändigtvis ske mitt i natten.

Vågar du? Det är väl klart att du gör!

2008-11-10

Sex roller söker en publik

Trubaduren, författaren, bloggaren, familjefadern, tv-kocken och vivören Peter Barlach turnerar land och rike runt med sin enmansföreställning ”Heliga familjen” i Riksteaterns regi. Har du inte sett den? Grämer det dig nåt obeskrivligt? Lugn! Det finns hopp! Det finns fortfarande biljetter kvar till föreställningen i Uddevalla den 15 november, alltså nu på lördag, det vet jag från vanligen välunderrättad källa. Skynda dig att boka!

barlach
Jag tror att det är den brunlurvige längst till höger som är vivören.

Huskorset, Ataharis och jag ska dit!

PS. Behöver du skjuts från Göteborg? Jag har plats i bilen, så det är bara att höra av sig!

PS 2. Jag ber så hemskt mycket om ursäkt för det där med ”vivören”. Vad gör man inte för att få travestera Pirandello en liten smula?

2008-11-01

Sig självom till varnagel? Knappast.

Nu ska jag berätta en liten sedelärande historia. Härommorgonen vinkade jag som vanligt adjö till maken när han gick till jobbet, och gick sedan och la mig igen. Skojar. Jag gick som vanligt och satte mig vid datorn och fortsatte jobba. Fem minuter senare hör jag hur maken kommer hem igen. Jag går ut i hallen för att se vad han har glömt. Men han har inte glömt något, nej, han står där med ett krossat glasögonglas och blodet rinnande från pannan och berättar att han har vurpat med cykeln. Jag blir lite skärrad och skam till sägandes också lite full i skratt, men lyckas (som jag faktiskt brukar i sådana situationer, jo, det är sant) samla mig så pass att jag kan tvätta bort blodet ur pannan på honom och konstatera att det inte är något jag själv kan fixa med lite suturtejp. Maken beger sig då till vår lokala vårdcentral, där han får såret sytt med fyra stygn. Några dagar senare ser det ut så här:

P1070534
Nej, det är inte en ovanligt illusorisk halloweensminkning.

Nu kanske ni vill veta hur det hela gick till. Jo, han skulle bara cykla nerför trottoarkanten alldeles utanför vårt kvarter, när hela det stiliga ekipaget välte. Farten var måttlig. Inga andra trafikanter var inblandade. Hade han cykelhjälm? Svar: nej. Ska han börja använda cykelhjälm nu? Svar: nej. Han tycker att det är för varmt med hjälm. Och det är klart, med ett hål i huvudet blir det ju väldigt luftigt och skönt. Inte.

2008-10-22

Död mans sylt

Min svärfar gick bort i somras. Han var en man som hade både goda och dåliga sidor, precis som de flesta av oss. En av hans goda sidor var att han kokade mycket god jordgubbssylt. En av hans dåliga sidor var att han kokade mycket lös jordgubbssylt. I dag hittade vi en burk av farfars sylt långt in i ett hörn av kylen, så i morgon har jag lovat barnen pannkakor till middag. (Det blir broccolisoppa först; någon ordning får det ändå vara på mathållningen.)

P1070504
Många såna burkar fick vi genom åren.

Om det är någon som tycker att rubriken är opassande så kan jag försäkra att svärfar hade tyckt att den var jätterolig!

2008-10-17

Fula vykort jag har fått av andra bloggare, del 7 & 8

De fula vykorten fortsätter att drösa in i min postlåda. (Snälla, bespara mig nu diskussionen om huruvida en sån där springa i dörren heter brevlåda, postlåda eller möjligen brevinkast!) Jag ligger lite efter med rapporteringen, men ligger efter gör jag ju i så många andra sammanhang också, så det känns bra ändå.

Ökenråttan avslöjade häromdagen i kommentarerna att hon minsann iscensatte ett litet experiment när hon postade sina vykort. Hon stoppade två kort i en brevlåda (se parentes om terminologin ovan) och två kort i en annan. För sent upptäckte hon att låda nummer två var avsedd för lokalpost! Nu var spänningen olidlig! Skulle dessa två kort, postade i en lokalpostbrevlåda i Stockholm och adresserade till Göteborg, för evigt irra runt i ett lokalpostlimbo? Som de vilsna själarna i första kretsen av Dantes inferno*, ungefär? Nejdå. Korten dök upp redan i tisdag. Man kan lita på Kgl Postverket.

Och nu till korten!

ökenråttan3
Från Ökenråttan, i tisdags

Det här kortet föreställer, skulle man kunna tro, en ovanligt tråkig strand. Enligt Ökenråttan är det egentligen en av världens vackraste stränder, och hon har en del stränder att jämföra med, ska ni veta. Men det ser ju mest bara ut som ... rena öknen. (Ursäkta, men jag är ju göteborgare!) Ingen kan ana att Costa Rica faktiskt är ett av de biologiskt rikaste länderna i världen.

Nästa kort hade från början sällskap av en ännu fulare kompis, men det vek Ökenråttan ihop och lade under ena benet på ett vickande balkongbord. Föga anade hon väl då att de fulaste korten är de mest eftertraktade!

ökenråttan4
Från Ökenråttan, i tisdags

Det här kortet kommer från en vinkällare, som till råga på allt har snåla ägare! Inte så mycket som ett litet glas vin bjöds det på. Det enda man fick var ett par fula vykort. Och det var ju för all del tur.


*Här passar det bra att muttra: Var får hon allt ifrån?

2008-10-14

Fula vykort jag har fått av andra bloggare, del 6

Faktum är att det inte bara var Ökenråttans hiskliga kort som damp ner i min brevlåda i går, men min skanner fick en tillfällig fulöverbelastning och vägrade samarbeta efter två inskannade kort. Nu har den dock vilat upp sig igen och jag kan dela med mig av ännu ett förfärligt vykort.

northofsweden
Från Lena, North of Sweden, i går

Det här kortet kan stå som företrädare för en helt egen vykortsgenre – industrivykortet. Det föreställer nämligen något så charmigt och pittoreskt som SCA:s anläggning i Timrå och väcker en lång rad existentiella frågor: Vem skickar ett sådant vykort? Och till vem? Hur stor är den där fabriken egentligen? Och vad är det för en ljusare halvcirkel i vattnet längst fram? Sånt kan man fundera på när man har ett fult vykort i sin hand.

2008-10-13

Fula vykort jag har fått av andra bloggare, del 4 & 5

Vilken bloggföljetongslångkalsong det här kommer att bli! I dag har jag fått inte mindre än två oerhört fula vykort av den oförlikneliga bloggkommentatrisen Ökenråttan. Men då stämmer ju inte rubriken, invänder kanske vän av ordning. Jovisst, svarar jag. Ökenråttan kommenterar så flitigt och utförligt och slagfärdigt att man nog skulle kunna påstå att hon är en bloggare, fast hon bloggar inte i någon egen blogg utan i andras kommentarer! Ser man på, det där hade kunnat bli ett fint exempel på en stipulativ definition! Men nu får det vara slut på hårklyveri och filosoferande, ni vill väl se vykorten för sjutton gubbar?

ökenråttan2
Från Ökenråttan, i dag

Ni är förstås nyfikna på vad kortet föreställer? Jo, baksidestexten upplyser om att det kommer från Vallée de la Vézère (jag vet att Ökenråttan är noga med accenterna, men jag tror det blev rätt här) och att bilden föreställer inget mindre än troglodyternas kök. Ungefär. Eller som Ökenråttan så riktigt kommenterar: ”Ganska charmlös presentation av en spännande interiör, egentligen.”

Jag har sparat det bästa till sist:

ökenråttan
Från Ökenråttan, också i dag

Det här är faktiskt enligt mitt förmenande det fulaste vykortet hittills! Färgerna! Bildkompositionen! (O)skärpan! Den hiskliga byggnaden i bakgrunden som stjäl uppmärksamheten från huvudmotivet, den blå bilen! Ökenråttan tror att det är från Hanoi eller möjligen Saigon. Någon välinformerad bloggläsare kanske vet besked?

Om hunden själv slipper välja

Godiva har lagat morotsbiffar! Sen tror jag hon matade hundarna med dem, men tyvärr överlevde bara den stora grå under soffbordet.

2008-10-10

Fula vykort jag har fått av andra bloggare, del 3

Tredje delen i serien om fula vykort jag har fått av andra bloggare är egentligen första delen i en vykortsdiptyk från Anna Toss. Plötsligt blev texten på vykortet som damp ner i går riktigt begriplig! (Som så mycket annat här i världen handlar den om öron.) För, som jag skrev till Anna i kommentarerna till gårdagens vykort: ”Det andra, som alltså egentligen skulle ha varit det första, kom nu! Det var mycket förvirrande att läsa det första, som alltså skulle ha varit det andra, utan det andra, som skulle ha varit det första!”

annatoss2
Från Anna Toss, i dag

Den tryckta texten på baksidan av detta kort, den som talar om vad kortet föreställer, lyder kort och gott: Kungahuset.

2008-10-09

Fula vykort jag har fått av andra bloggare, del 1 & 2

missgillette
1. Från Miss Gillette (i somras)

annatoss1
2. Från Anna Toss (i dag)

PS. Ni fattar att jag älskar fula vykort, va?

2008-10-01

Alla dessa dagar

Allting har ju en dag nuförtiden. (Utom korven som har två, höll jag på att skriva. Och bara för det var jag tvungen att kolla om det fanns någon korvdag, och det fanns det såklart. Här är ett par stycken.) I går var det till exempel internationella översättningsdagen. Det borde jag förstås ha uppmärksammat här i bloggen, men si, det glömde jag alldeles bort. Eller var det möjligen så att andra människor borde ha uppmärksammat det och gratulerat mig? Bjudit mig på tårta? Gett mig presenter? Spelat fanfarer för mig? Ja, så var det nog. Men inte är jag bitter, inte, för i dag är det en annan kul dag, nämligen världsvegetariandagen. Jag har inte mindre än tre vegetarianer i mitt hushåll, nämligen de tre yngsta medlemmarna. Så nu tänkte jag fira denna dag, inte genom att bjuda på tårta, ge bort presenter eller spela fanfarer, utan genom att dela med mig av ett av mina bästa vegetariska recept. Vad tänker ni om jag säger morotsbiffar? Låt mig gissa. Ni tänker: ”Trååååkigt!” Men där tänkte ni helt fel, för här, förstår ni, här kommer:

~ Fanfar ~

Helenas jätteroliga morotsbiffar

Räcker till minst fyra personer, varav tre mycket matfriska så kallade unga vuxna/tonåringar

1 kg morötter
1 vitlöksklyfta
1 ägg
2 dl kikärtsmjöl
1 dl skalade sesamfrön
1 tsk salt
Rivet skal av ½ citron
Svartpeppar, mejram, dragon, timjan
Flytande margarin att steka i (eller smör eller rapsolja om man är lite mer petig med sånt)

Riv morötterna. Hur fint de ska rivas är väl en smaksak egentligen, men jag tycker det är godast med ganska finrivna. Finaste skivan på en matberedare eller näst finaste skivan på min kära mouli-julienne. Morotsbiffarna är också lättare att steka om morötterna är hyfsat finrivna.

P1070468
Jag tror att den kan landa på månen också.

Krama nu ur en hel del vätska ur morotsrivet. Det är lättast att helt enkelt använda nävarna. (Men gör det inte över vasken, för guds skull, utan över ett stort glas eller en tillbringare. Droppa i lite citronsaft och drick upp!) Blanda ner pressad vitlök, ägg, sesamfrön, salt och kikärtsmjöl i de rivna morötterna. Det är ganska bra att göra det i just den ordningen, för kikärtsmjölet har en tendens att klumpa sig väldeliga annars. Ibland blandar jag också ner någon deciliter poppad amaranth, vilket gör biffarna lite luftigare, men det är inte alls nödvändigt. Krydda med citronskal, svartpeppar och torkade örtkryddor.

Smält matfettet i en stor stekpanna. Forma lagom stora (som en handflata kanske) och inte alltför tjocka (som en köttig örsnibb kanske, nej, vad säger jag! Men ni fattar, va?) biffar med hjälp av en slev eller nåt. Lägg dem direkt i stekpannan (det går inte att göra dem i förväg och lägga upp lite tjusigt på en skärbräda och sen flytta över dem till stekpannan). Stek biffarna ganska långsamt på båda sidor. Färdigt!

Det allra bästa med de här morotsbiffarna är kikärtsmjölet! Förutom att det är gott gör det att de håller ihop väldigt bra, och dessutom inbillar jag mig att de blir lite proteinrikare och nyttigare än med annat mjöl.

Morotsbiffarna är goda med till exempel potatismos och sallad i all enkelhet, men min favorit är att äta dem med Pommes Anna och gorgonzolasås! Det finns dock personer i det här hushållet som knappt kan tänka sig något värre än gorgonzolasås, men då kan de få en stark och god tomatsås i stället. Då kan man också tänka sig att byta ut örtkryddor och citron mot lite chiliflingor och spiskummin och äta dem med couscous. Och nu när jag nämnde spiskummin så kom jag på att man nog kan göra en indisk variant också. Det har jag inte testat, men jag kan tänka mig att de är jättegoda med lite poppade senapsfrön, kalonji och spiskummin. Eller en dessertvariant? Med tjinuskisås? Nej, kanske inte ändå. Det finns begränsningar även för de roligaste morotsbiffar.

2008-09-29

Från det ena till det andra

Som många säkert redan har fattat (eftersom jag som vanligt är sist med att rapportera allt) har jag agerat bloggarpensionatsvärdinna åt Lotten och Anna i några dagar. Fast värdinna är väl för mycket sagt, förresten. De klarade sig utmärkt själva, fixade sin egen frukost och var exemplariska gäster på alla sätt och vis.

Men i går eftermiddag – när alla bloggare hade åkt hem och vi bara var fem personer kvar här hemma – kändes det lite tomt och konstigt. Förresten känns det overkligt ödsligt i hela Göteborg när bokmässan är över och det mest sensationella som händer är att man råkar stöta på Snoken på Hemköp. Tur då att jag som vanligt fick ägna söndagskvällen åt att repa med bandet! Själva spelandet gick för min egen del bara halvbra, men det var kanske inte så konstigt efter den intensiva bokmässehelgen. Men det var lika kul som vanligt. Och så är jag gränslöst nöjd med att jag har uppfunnit en saxofontransportkärra till cykeln! Någon annan som vill prova? Så här gör du:

Cykelkärra för tenorsaxofon
~ Illustrerad gör-det-själv-kurs ~


Du behöver följande:

P1070403
En dramaten eller rättare sagt chassit till en dramaten.

P1070401
En saxofon.

P1070404
Ett så kallat hard case, det vill säga en hård låda till saxofonen. (Alltså inte en hårdför gangster eller liknande. Mycket viktigt!)

P1070405
Två rejäla packremmar, helst en bred och en smal.

Gör nu så här:

P1070406
1. Ta dramatenchassit och linda den smala remmen först runt dess handtag. Fortsätt sedan att linda remmen runt pakethållaren, ungefär som på bilden eller på ett ännu fiffigare vis.

P1070407
2. Lasta saxofonlådan på dramaten och fäst med den breda packremmen.

3. Cykla iväg! (Vänta med att spela tills du har parkerat cykeln ordentligt.)

Cykelkärran fungerar säkert även för altsaxofon, kanske också trombon eller tuba eller varför inte fagott?

2008-09-26

Take a look at the bloggservett

Här kommer den väl då då, bloggservetten från den traditionsenliga bokmässebloggträffen på Gyllene Prag.

P1070458

Som ni ser har alla bloggare utom jag en fullt läslig handstil. Å andra sidan behöver ju ingen som läser detta kunna tyda länken just hit, eftersom ni redan är här.

Men ta nu och tyd länkarna till alla de andra unga och pigga bloggarna och kolla vad de har skrivit om bloggträffen. Jag var äldst, så jag bestämmer att jag slipper.

2008-09-24

Hunkar, som det heter nuförtiden

Kan man överhuvudtaget tänka sig något sexigare än en manskör i cykelhjälmar?



Nej, nu får jag visst gå och tvätta munnen med tvål igen.

PS. Fast de sjunger faktiskt rätt bra. Kolla här.

Rapport från en skurhink översättares vardag

Det är så skönt när själva översättningen är klar. Ska bara göra lite småjusteringar i manuset innan jag levererar det till förlaget:

P1070432
Obs! Bilden är alldeles sann och oförfalskad.

2008-09-22

Bildbevis och en fråga

Den flitigaste Göteborgsutforskaren jag vet, nämligen den outtröttliga Flinn, hon som rapporterar hem till Dalarna, har dokumenterat resultatet av min iakttagelse häromdagen. Och tur var väl det, för man vet aldrig hur nitiska Gatubolaget är med markrenhållningen. (Oftast inte så värst, tror jag.) Så här blev det:

rutor 1
Foto: Flinn

Vi kan konstatera två saker: För det första att vår okände trottoarmålare tydligen övergav schackrutemönstret efter att jag hade cyklat förbi. För det andra att han är intresserad av mode. (Ni ser ju tidningen som ligger uppslagen på marken.)

Vi visar väl en närbild också så ni får studera hantverket ordentligt:

rutor 2
Foto: Flinn

Och nu till det andra ämnet i dagens rubrik: frågan. Här kommer den: Ni har väl inte missat att det är bloggträff på Gyllene Prag på torsdag? Läs mer här!

2008-09-19

Något lustigt hände på väg från sjukgymnastiken

I förmiddags kom jag cyklande på Vasagatan. Som alla göteborgare vet är det en bred gata med en allé i mitten. I mitten av allén finns en cykelbana, och på ömse sidor om cykelbanan står det parkbänkar lite här och där. På denna cykelbana kom jag alltså cyklande.

På en bänk som jag cyklar förbi sitter en man som jag uppfattar som A-lagare. Bredvid honom på marken står en stor plåtburk med målarfärg. Jag får för mig att han har hittat den, men det kanske bara är mina fördomar som talar. Det är förstås fullt möjligt att han har köpt färgen, men i så fall räckte inte pengarna till en pensel. Burken är nämligen öppen, och mannen – som alltså inte har någon pensel – doppar änden av en hårt ihoprullad tidning i färgen. Sen målar han långsamt och omsorgsfullt varannan ruta i stenbeläggningen vid sina fötter. Som ett schackbräde, ni vet. Färgen är förresten grå, och det är de omålade stenarna också.

Ja, det var bara det jag ville berätta.

2008-09-13

Kvinna med tenorsaxofon

Omröstningen gav ett inte särskilt överväldigande men ändå tydligt besked: saxofonbilden var mest populär. Resultatet förklaras delvis av att det saknades ljud till bilden.

Några tyckte dock att själva saxofonisten syntes lite dåligt. Men nu har min snälla tjugoåring tagit en ny bild, där man åtminstone kan se det mesta av mig, det vill säga det som sticker ut bakom jätteluren.

P9131584
Den är faktiskt ännu tyngre än den ser ut.

Som ni ser har jag helt åsidosatt enkätens resultat och i stället placerat den här nya bilden i högermarginalen. Och med tanke på den här bloggens uppdateringfrekvens kommer man dessutom länge och väl att få se mig och min sax i dubbla upplagor här. Men som sagt, det är ju i alla fall ingen ljudblogg det här.

2008-09-05

Rösta på din favoritöversättare!

Mitt val av bild i högermarginalen har ifrågasatts. Själv är jag ganska nöjd med den, eftersom jag tycker att jag ser så seriös och djupsinnig ut. Men jag har förstått att den kan verka skrämmande för känsliga själar, så nu måste den bytas ut. Ni får rösta såklart! Men det funkar precis som i vanliga svenska folkomröstningar, d.v.s. resultatet är bara rådgivande. Sen gör jag som jag vill ändå. Men låt inte det avskräcka er, utan rösta på nu!

2008-09-04

Människan ska inte leva av bröd allena

I eftermiddags var jag och handlade på Hemköp. Som vanligt hade jag en lista att handla efter, eftersom jag annars inte kommer ihåg de mest elementära saker som behöver köpas. I dag såg listan ut så här:

lapp

Nu är ju lappen skrynklig efter att ha legat i min byxficka ett bra tag, och min handstil är redan från början inte mycket att hurra för, men det står alltså så här:

äppelcidervinäger
tortellini Hemköp
fil
torkade tranbär
äntligen (ett slags bröd, bloggarens anm.)
populärpsykologi
toapapper
frukt

Vänta lite nu. Backa till tredje raden från slutet. Hur tänkte jag där? (Och ja, det är jag som har skrivit allt som står på lappen.) Fast på något sätt gläder det mig lite att jag fortfarande efter fyrtiosex år understundom inte har en aning om vad som egentligen pågår i min hjärna.

PS. Jag har fortfarande inte kommit på vad det skulle ha stått egentligen, d.v.s. vad det är som ännu i detta nu saknas i kyl eller skafferi. Men det var nog inget viktigt.

PS 2. Undrar vad jag ska handla i morgon? Ekonomi och näringsväsen?

2008-08-27

Det finns någon för alla

Jag vet att man inte ska skoja om kontaktannonser. Men ändå.

kontaktannons

2008-08-23

Soppkök?

På tal om att kränga så har jag startat en bloppis. (Blogg + loppis = bloppis.) Den heter Soup 'n Old Clothes, vilket jag själv tycker är ett fantastiskt fyndigt namn. Faktum är att jag har funderat jättelänge på att bloppa (= sälja på bloppis) lite kläder jag aldrig använder, men det gick helt enkelt inte så länge jag inte kom på något namn jag var nöjd med. Håhåjaja.

2008-08-21

Frågor, frågor och åter frågor

Dags att rycka upp sig på bloggerifronten igen. I dag hittade jag en sån där frågelista som går som en budkavle genom bloggosfären hos både Cruella och Bondhustrun. Det var ovanligt roliga frågor, så jag hänger på.

Senaste impulsköp: En förpackning med moghrabhia, som är ett slags väldigt storkornig couscous. Har inte provat den än.

Bästa promenad: Jo sörru, den går exakt så här: Såggatan upp till Slottsskogen, förbi Plikta till Linnéplatsen, Linnégatan ner till Järntorget, därefter Andra Långgatan bort till Masthuggstorget, Stigbergsliden upp till Stigbergstorget och sen hem igen längs Allmänna Vägen. Alla paparazzi som vill fotografera mig vet nu var de ska lägga sig på lur.

Favoritdryck: Öl, utan tvekan. Jag är pinsamt förtjust i öl. Men den ska vara tjeckisk. Helst Staropramen.

Bästa förfestmusiken: Soneros All Stars. Eller nåt annat kubanskt.

Reser helst till: Jag måste nog citera Cruella rakt av: "Kvalmiga storstäder. Då är det nämligen extra gott med ÖL!"

En bra gå bort-present: En skiva. Folk köper ju inte skivor längre utan bara lösa låtar på iTunes och sånt tråkigt, men de flesta blir glada över att få en vanlig gammaldags cd-skiva. Särskilt om den är bra. Fast i ärlighetens namn är vi för det mesta så fantasilösa att vi tar med oss en flaska vin. Och det vet man ju själv, man blir glad för det också.

Favoritlyxartikel: Jovars, förutom öl så är jag faktiskt väldigt förtjust i champagne.

Tidning jag gillar: Lira. Som förresten i princip är den enda tidning jag läser förutom GP och diverse blaskor som man får för att man är medlem i än det ena, än det andra.

Favvosajt: Ska jag erkänna att det är eBay? Okej, jag erkänner.

Favoritförort: Högsbotorp, om det nu räknas som förort.

Fikar gärna på: Jag fikar inte så mycket att det stör, men jag kan tänka mig en dubbel espresso på Bar Centro.

Favoritbutik: Beror väl på. Ahraz chark i Stora saluhallen är till exempel en trevlig köttbutik. Kläder handlar jag gärna på H&M och Emmaus. Och så är jag väldigt begiven på alla slags postordershopping, men det var ju inte det frågan gällde egentligen.

Bästa skönhetstips: Tvätta för bövelen håret när det är smutsigt! Det är helt obegripligt att man ser så många människor som går omkring med smutsigt hår när det är så lätt att åtgärda och gör så stor skillnad.

Bästa lunchställe: Hemma. Rester är bäst!

Favoritgrönsak: Räknas jordärtskocka som grönsak? I så fall säger jag jordärtskocka. Annars får jag väl ta kronärtskocka.

Favoritfärg: Rött, fast rött kan också vara en mycket ful färg om det är fel sorts röd nyans. Den får inte dra mot orange, hellre då åt det oxblodsfärgade hållet. Sen är jag faktiskt väldigt förtjust i rosa också, men jag tror att det är lite hemligt.

Favoritmärke: På vadå? Bilar? Öl? (Staropramen, som sagt.) Jeans? (Denimbirds.) Nagellack? (Mavala.)

Favoritdjur: Jamen, vad tror ni? KANIN, förstås.

Snyggaste kvinna: En israelisk skådespelerska som heter Ronit Elkabetz.

BandsVisitBiz
Ronit sitter till vänster på bilden.

Snyggaste man: Nu är jag så förutsägbar att jag säger Johnny Depp, men det är faktiskt min uppriktiga mening. Men det kanske är tur att jag inte har fått några bebisar ihop med honom (tack för tipset, Stationsvakts-Johnny):



Så här skulle de i så fall se ut.

Bil: En åskblå Hyundai Trajet från 2002. Den är numera lite för stor för oss, och jag har därför försökt kränga den till Lotten och hennes stora familj, men utan framgång.

Världens bästa nu levande regissör: Och hur svår var inte den frågan då? Jag säger väl Jim Jarmusch dårå, men jag kan mycket väl komma att ändra mig flera gånger den närmaste timmen.

Stjärna jag vill träffa: Med risk för att bli kallad epigon så härmar jag Cruella igen: "Det där har jag aldrig förstått."

Favvoskor: Herregud, det skulle ju vara som att välja ett av sina barn till favoritbarn.

Bästa diet: Faktum är att jag en gång i tiden vägde sisådär 13 kilo för mycket på grund av tre graviditeter i rask följd i kombination med obehandlad Hashimotos. Jag gick ner dessa kilon på ett år ungefär med hjälp av "äta-mindre-dieten". Så det är den diet jag rekommenderar.

Modeförebild: Debbie Harry kanske. Eller Linda K.

1053-blondie-debbie-harry
Det hade kunnat vara Linda, men det är Debbie.

Mest överskattade affär: NK. Utan konkurrens.

Bästa fyllekäket: Jag kan lustigt nog inte minnas att jag nånsin har känt behov av något fyllekäk.

Dansar helst till: Sjuttiotalsrock.

Senaste fyndet: En alldeles oanvänd blommig blus i helsidenchiffong på Ebbes hörna. 60 riksdaler.

Favoritprodukt på apoteket: ACO Sun kissed Bodylotion. Denna fantastiska smörja och en epilator, dvs. ett slags helvetesmaskin som rycker ut håret med rötterna, har tillsammans förändrat min självbild. Jag är inte längre "hon som inte kan ha shorts för att hon har så korta, tjocka (i förhållande till resten av kroppen alltså), vita och håriga ben". Nej, nu är jag "Helena med de snygga bena". Det ni!

Favoritblogg: Jämt skägg mellan Lotten, Miss Gillette och Huskorset.

I min dvd-spelare: Genom hela den här frågesporten har jag trott att sista frågan handlade om min cd-spelare och glatt mig åt att få svara "John Coltrane", eftersom jag just nu är alldeles besatt av John Coltrane. Och så handlade det om dvd-spelare. I den har jag verkligen inget särskilt.

Och så var det slut i rutan för den här gången.

2008-07-26

Rumpor och toaletter i Barcelona

Vi handlar förstås inte bara fårskallar i Barcelona. Vi är duktiga turister också och har därför bland annat varit i Park Güell. En av huvudattraktionerna i denna originella park (som från början skulle ha blivit ett bostadsområde) är den mosaikbeklädda bänken som slingrar sig runt hela torget. Så här står det om den i Wikipedia: "To design the curvature of the bench surface Gaudí used the shape of buttocks left by a naked workman sitting in wet clay." Som ni ser passar den mina former perfekt:

P1070148
Byggjobbaren måste alltså ha haft en rumpa i damstorlek 36.

Ett annat måste när man besöker Park Güell är förstås att gå på toa. (Det är varmt. Man dricker vatten hela tiden. Man blir kissnödig.) Toaletterna är tjusigt nog belägna i grottor i berget. Så här ser det ut när man står i kö utanför båsen:

P1070144
Damerna i kön rynkade ögonbrynen lite när jag blixtrade loss.

Jag förutsätter att ni vill se hur det ser ut inne i själva båsen också?

P1070145
Ett typiskt Gaudí-dass.

Och så slutligen en bonusbild från toabåsets tak:
P1070146
Efteråt verkade damerna i kön undra vad jag hade hållt på med där inne.

Alltså: missa inte toaletterna om ni nånsin kommer till Park Güell!

2008-07-24

Gissa resmålet!

Vi är ute på vift! Här är lite kuliga grejer vi har sett på våra shoppingrundor:

P1070098
Fiskar i något slags avancerad yogapose.

P1070109
En lite äldre typ av mobiltelefon.

P1070102
Fårskallar.

Nå? Var tror ni att vi är? OK, ni får en ledtråd: "No, Señor Fawlty, I know nothing; I am from ..."

2008-07-09

O-modeblogg?

Här nedanför ser ni mig i ett par helt normala byxor. Tycker jag alltså. Det är ett par såna där gröna, pösiga saker med många fickor. Praktiska. Sköna. Normala.

P1070092

Jo, jag inser ju att de inte riktigt är årets modell. Men är de verkligen så extremt urmodiga och frånstötande fula att jag inte kan visa mig bland så kallat folk i dem? Det är nämligen vad mina tonåringar tycker.

Nä, nu får ni vuxna människor faktiskt ta och tycka till lite här!

2008-07-07

Till minne av en vanlig men ovanligt fin kanin

Pricken har skuttat färdigt. Hon fnattar inte runt längre. Sent i lördags kväll tassade hon in i sin allra bästa kartong, lade sig ner på sidan och fnös för allra sista gången. Det är mycket tomt efter Pricken. Vem ska nu äta vår morotsblast? Vad ska vi ha alla våra tomkartonger till? Vem ska kittla oss på fötterna med morrhåren när vi äter frukost? Och framför allt: vem ska jag dela min förmiddagsBANAN med?

Vi är som sagt mycket ledsna, men vi tröstar oss med att Pricken i alla fall fick ett ovanligt långt och – vågar jag nog hävda – ovanligt intressant kaninliv. Hon var nyfiken in i det sista. Så sent som för ett par månader fick hon till exempel en ny hobby. Kolla här:



Vill du testa själv så går det alltså till så här: plaska, plaska, plaska med tassarna i vattenskålen, putsa nosen, slicka på tassarna, plaska, plaska, slicka på tassarna, putsa nosen. Och så vidare. Hur kul som helst!

I går begravde vi Pricken på en kulle här i närheten. En liten brun vildkanin sprang förbi tre gånger medan vi grävde och skyfflade. Det kändes som ett tecken på nåt sätt.

2008-07-03

Här är jag


Var är ni då?

2008-05-27

I give you: Lotten Bergman

Det sprider sig en oro i bloggvärlden. Vana kommentatorer är irriterade och rastlösa. Många håller på att spricka av innehållna kommentarer som vill ut. Det alla undrar är alltså: Hur går det för Lotten?

Jag har fått ett uttalande av föremålet för vår kollektiva ängslan:

-----------
Pssssssst!

Hoho!

Hörs jag?

Jag sitter nertrillad i en djup brunn av bloggsaknad. Det finns små handtag och utskjutande stenar hela vägen upp, men jag är så svag att jag inte förmår ta mig upp ens till stående. Oceaner av så kallad egentid vill jag alls inte ha, så den här förbannade bloggpausen kan dra nåt gammalt över sig.

Dessutom måste jag ju blogga om fotbollsmatchen och de där slovenerna som hade för små tröjor samt sparka i kakelugnen! Kan någon slänga ner en repstump?

/Lotten

----------------------

PS från denna bloggs innehavare: Det ser hopplöst tomt ut på www.lotten.se, men man kan faktiskt smyga in bakvägen! Här kommer man t.ex. till det senaste inlägget, där det till råga på allt delas ut guldstjärnor till kommentatorer.

2008-05-26

It is, of course, many rabbits who think about such high capacities

Jag tror inte man behöver vara översättare för att tycka att det här är ganska roligt.


Högkapacitetstänkaren i egen hög person.

2008-05-16

Vårtecken

Pricken betar GRÄSLÖK på balkongen.

P1060814

Femtonåringen fotograferar ystra måsar på grannhusets tak.

P1060819

2008-05-07

Allt kan köpas, en del nästan alldeles gratis

En av mina minst hemliga böjelser är att jag älskar att fynda. Billigt är kul, men vad är ännu bättre? Jo, grejer som är gratis förstås.

En av mina underligare och kanske något hemligare böjelser är mitt brinnande intresse för produkttester. Jag kan mycket väl detaljstudera tester av oljepannor, fast jag aldrig någonsin i mitt liv kommer att behöva en sådan. (Finns de överhuvudtaget längre, förresten?) Eller varför inte tester av bergsklättrarskor? Mjölkmaskiner? Guldvaskarpannor? Hörapparater? Säg det jag inte kan uppbåda en viss entusiasm över.

Vad gör man då om man gillar 1) produkttester och 2) saker som är gratis? Jo, givetvis anmäler man sig som frivillig testare och hoppas att man får behålla sakerna man testar. Som ni säkert vet finns det flera Internetsajter som bygger på just den här idén. Jag är såklart medlem på allihop. Jag har fått testa en kamera (utmärkt), karameller (helt okej) och kex (så gott som oätliga). Och häromsistens blev jag erbjuden att testa ett stryksystem. Inte ett strykjärn – nej, bort det! Ett stryksystem! Och vad svarar då undertecknad, som har gjort sig känd genom att stryka två gånger om året antingen det behövs eller inte? (Ena gången är när jag har tvättat gardinerna, andra gången när barnen ska ha sina lucialinnen. Ja, de använder fortfarande lucialinnen. Det blir lätt så när man håller på med körsång och sånt.) Ja, vad svarar jag? Jo, givetvis anmäler jag mig glatt som frivillig testare av detta stryksystem!

Vill ni veta vad ett stryksystem är, kanske? Jo, i sanningens namn är det ett slags strykjärn. Ett ångstrykjärn med en tillhörande, hiskligt stor vattentank, som liksom är förbunden med strykjärnet medelst en slang. Stryksystemet pressar ut ångan under tryck, ungefär som en espressomaskin, om ni fattar. (Tyvärr kan man ändå inte koka espresso med det.)

P1060806

Nu är saken den att jag – den inbitna icke-strykaren, hon som aldrig använder blusarna som hänger i garderoben bara för att de i så fall skulle behöva strykas först – har blivit lite kär i det här stryksystemet. Det stryker så otroligt bra! Och det går så otroligt lätt! Faktum är att jag i detta nu har på mig en klänning som nog aldrig hade blivit använd mer om det inte hade varit för detta strykjärnens svar på Concorden. (Var det en dålig liknelse? Det var någon vajsing på det där flygplanet, va?)

Men. Finns det inte alltid ett men? För att jag ska få behålla strykjärnens strykjärn (ursäkta, stryksystem) så måste jag berätta om det för minst tio namngivna personer och ge dem en broschyr med rabattkupong i. (Som de kan använda om de skulle vilja köpa en likadan ångvält ett likadant stryksystem, vilket de naturligtvis inte måste göra.) Det fattas fortfarande några personer (varför är mina vänner så ointresserade av strykning, varför o varför?), och jag har bara den här veckan på mig! Så nu undrar jag: är det någon som skulle vilja ta emot en sån liten broschyr av mig? Givetvis mot muta! Man kan välja mellan följande mutor, alla mycket trevliga på sitt sätt:

1. Boken ”Rostat bröd” av Teri Hatcher (känd från ”Desperate Housewives”), i eminent översättning av eder ödmjukaste. Begränsat antal kvar!
2. Boken ”Finn din livsuppgift” av Robin Sharma. Även denna översatt av undertecknad. Bli en bättre människa än du någonsin kunde ana med denna bok!
3. En öl nästa gång vi ses på bloggträff eller annorstädes.
4. Äran.

P1060807

I alla mutorna ingår även min eviga tacksamhet samt tillåtelse att stryka valfritt antal plagg på mitt stryksystem när tillfälle ges!

I gengäld behöver jag: ditt namn, din e-postadress och helst också ditt telefonnummer. Dessa uppgifter behöver jag lämna till testföretaget ”för eventuell stickprovskontroll”. Nu tror jag att risken för en sådan kontroll är rätt liten, men om det skulle inträffa så säger man alltså bara: ”Jomen visst har hon berättat om stryksystemet!” Enkelt va? (Dessutom behöver jag förstås din postadress för att kunna skicka broschyr och muta.)

Visst vill du väl bidra till slätare kläder i översättarhemmet? Mejla mig på oversattarbloggen snabel-a gmail punkt com. Och om någon undrar varför jag inte helt enkelt köper ett stryksystem så ska jag bara be att få tala om att det aldrig skulle falla mig in! Köpa? När man kan få gratis?