2009-04-24

Anmäl er genast!

Det här får man ju bara inte missa:

P1070961
Ur dagens GP.

Jag är inte helt säker på om det är en kurs eller en tävling. Bådadera känns lika angelägna.

2009-04-23

Men under turbanen fanns en helt vanlig översättare

Nu undrar ni kanske hur håret blev? Jodå, visst blev det mellanbrunt. Väldigt mellanbrunt.

P1070956
Nu något mindre Marge Simpson-lik, eller hur, IT-mamman?

En av fördelarna med att jobba hemma är ju att man någon gång emellanåt kan göra sånt som att färga håret mitt på blanka förmiddagen en vardag. Sen utnyttjar man förstås färgmedlets verkningstid till att jobba. Nackdelen är då att man riskerar att komma in i det jag brukar kalla översättningsflyt. Det betyder att det går väldigt, väldigt bra att översätta, att allt liksom stämmer och är fruktansvärt roligt. Och då är det lätt hänt att man överskrider den föreskrivna tiden med några minuter. Eller dubbla tiden. Eller så. Och sen behöver vi inte prata mer om den saken.

I stället övergår vi till något helt annat, nämligen gårdagens veggochock! (Det som folk i allmänhet kallar middag.) Den blev faktiskt något så ovegetariskt som ugnsbakade laxbitar med klyftpotatis och romsås. (Autentisk kommentar från artonåringen: ”Varför har man alltid så svenniga såser till lax?”) Två av familjens tre vegetarianer är nämligen så kallade Göteborgsvegetarianer, vilket innebär att de äter fisk.

Den tredje vegetarianen, hon som är en riktigt vegetarisk vegetarian, fick i stället jätteroliga morotsbiffar, rester från måndagens veggochock. Till dem servades en liten överbliven slatt av något som jag ibland kallar (hemskt vad jag kallar allt för nånting i dag då, kan jag inte bara säga vad det heter som en normal människa?) för Norénpesto. Det vill säga rucolapesto. Det påstås nämligen från vanligen välunderrättat håll* att Lars Norén skriver i sin dagbok om hur han gör rucolapesto. Fast jag tror inte att han har hampafrön i sin. Det hade jag den här gången. I ärlighetens namn ska jag erkänna att det inte tillförde så hemskt mycket rent smakmässigt, men dels lär det vara nyttigt, dels är det ganska roligt att chocka sin familj genom att säga att det är cannabis i såsen. Alltså, hur barnslig får man bli egentligen?

--------------------------------------------
*En som känner en som har läst boken.

2009-04-22

Det är för lite turbaner i den här bloggen

Man skulle också kunna säga så här: det är för lite turbaner i de flesta bloggar. En annan sak man också skulle kunna säga är: det är för lite av det mesta i den här bloggen. Och nu när den ständigt lika godhjärtade Lotten i en intervju har utnämnt just denna blogg till en av sina favoritbloggar och dessutom på ett flertal andra sätt antytt att jag borde blogga emellanåt så känner jag att jag borde rycka upp mig en smula.

Om man inte har några bra blogguppslag så kan man ju alltid blogga om vad man går omkring och funderar på. Nu är jag inte den typen av person som tänker speciellt mycket på FRA och IPRED och annat sånt där som man antagligen borde tänka på. Men här är i alla fall fyra saker som jag tänker mycket på just nu:

1. Petina Gappah – och alldeles specifikt An Elegy for Easterly och alldeles ännu mer specifikt översättningen av denna bok. Som jag alltså håller på med just nu. Så uppslukande, så otroligt bra. Jag kan inte skriva mer om det just nu. Ni får läsa boken sen i stället. Den kommer på svenska 2010.

2. Att spela tenorsaxofon. Jag drömmer till och med om det om nätterna. I natt drömde jag en hemsk mardröm, nämligen att jag spelade fruktansvärt dåligt och fel inför publik, men en annan natt häromsistens drömde jag att jag spelade Round Midnight så vackert, så vackert, så övermåttan vackert. De vackra tonerna hördes jättetydligt i drömmen, precis som om de hade varit verkliga. Sen berättade jag om den drömmen för de andra medlemmarna i bandet på ett rep. På samma rep spelade jag sedan just Round Midnight ovanligt bra. Inte så vackert som i drömmen, men tillräckligt bra för att jag själv skulle få tårar i ögonen! Oh, the självdistans.


Det här är en helt annan saxofonist. Trodde ni inte va! Men det ser man i själva verket rätt lätt, för det där snygga solot mellan ungefär 2:20 och 4:04 kan jag tyvärr inte spela.

3. Vad vi ska äta till middag. En av människans eviga frågor. På nåt sätt lyckas jag lösa det varje dag, så om jag inte har något annat att blogga om borde jag åtminstone dagligen kunna publicera ett inlägg under rubriken ”Dagens veggochock”.

4. Vad jag ska ha på mig. Med tanke på att jag sitter hemma och jobbar och många gånger faktiskt inte träffar någon annan än min familj och personalen på Hemköp på hela dagen så lägger jag verkligen orimligt mycket tankemöda på mitt yttre. Å andra sidan ska man väl inte underskatta Hemköpspersonalens behov av välklädda hyfsat osjaviga kunder. Fast å tredje sidan: med tanke på hur mycket tankemöda jag lägger ner på detta kan jag verkligen inte påstå att resultatet blir särskilt uppseendeväckande.

På tal om utseende så har jag färgat håret i dag. Vårljuset har ju den mindre trevliga egenskapen att obarmhärtigt avslöja allt möjligt, till exempel de grå strån som har förmerat sig oavbrutet i min kalufs under de senaste tjugo åren (minst). Så i dag försökte jag göra något åt det. Jag valde den glada och trevliga nyansen mellanbrun. Medan jag kletade in färgen i min ganska ymniga hårman passade jag även på att färga underarmarna, öronen, pannan, tårna och badrumsgolvet i samma nyans. Det blev snyggt. Hur håret blev vet jag inte än. Det är fortfarande under turbanen.

P1070954
Är det en kalif? Nej, det är ju Översättarhelena!

Bonuspoäng till den kommentator som kan identifiera båda affischerna i sextonåringens rum!