2007-08-24

Bloggträffsidyll


I Varberg! Det ni.

Tada!

Halli hallå! Och: Tittut! Som gubben i lådan dyker jag upp igen – bloggosfärens mest oberäkneliga bloggare till er tjänst! Jag har förstått att några av er är oroliga för mig. Till er vill jag säga: Jag är väldigt glad och ganska rörd över er omtanke. Och sedan vill jag också säga: Ni kan sluta oroa er. Jag mår fint. Min frånvaro från bloggvärlden beror på två saker. För det första sitter jag vid datorn under hela arbetsdagarna, och de kan bli rätt långa ibland. När jag är ledig vill jag oftast inte sitta vid datorn utan göra cykelutflykter, spela lergök och prata. För det andra har jag lite mycket i mitt liv emellanåt. Och när jag då måste stryka något får det blir enligt LAS-principen: sist in, först ut. Så det blir bloggandet (och inte minst bloggläsandet) som ryker. Ta det alltså inte personligt om jag inte kommenterar på just din blogg just nu. Jag kommenterar inte på någon blogg alls! Säga vad man vill, men rättvis är jag i alla fall. Det blir man automatiskt om man är trebarnsmor.

Men nu har jag alltså krupit fram från den sten under vilken jag har gömt mig de senaste veckorna. Och nu ska jag inte använda fler metaforer, jag lovar. Finns det något mer irriterande än folk som använder metaforer i tid och otid? Till saken: Vad passar bättre än att bryta bloggfastan (hoppsan! ursäkta!) med en bloggträff? Och inte vilken bloggträff som helst utan något så exotiskt som en bloggträff på Varbergs fästning. Läs mer på Bloggträffsbloggen. Om jag till äventyrs har några läsare i Varberg med omnejd som vill ha lite mer spontanitet i sitt liv så är det bara att dyka upp! Vi ses på fästningsterrassen vid 17-tiden. Bockstensmannen går tyvärr och lägger sig redan klockan 16, men vi bloggare kompenserar hans frånvaro mer än väl.

Passa förresten på och läs lite om bloggträffen på bokmässan när du ändå är på Bloggträffsbloggen. Denna bloggträff är en lång och ärofull tradition sedan 2006, som jag lovar att du inte vill missa!

2007-08-04

Fredagsmys i skog och mark

Jag har aldrig varit något stort Rolling Stones-fan. Det är väl inte så konstigt – när de var som bäst var jag sisådär åtta–nio år gammal. Men jag såg dem ändå live 1982, fast jag egentligen var lätt skeptisk till ”gubbrockarna”. (De var ju vid det laget ungefär lika lastgamla som jag är nu.) Men nu är det ju bara så att Mick Jagger nog är en av de mest karismatiska scenpersonligheter som någonsin har stått på Ullevis scen (eller vilken scen som helst, förresten). Jag säger bara det – inte ens den mest skeptiska tjugoåring kan hålla sig cool när han struttar på det där sättet, ni vet.

I går var de ju här igen. Äldre än någonsin (precis som alla vi andra). Den här gången såg jag dem inte, men däremot hörde jag dem. I sällskap med ett par hundra andra snå… sparsamma göteborgare. Vi hade letat oss upp till den legendariska plats som brukar kallas ”Snikens kulle”. Därifrån skulle man enligt rykten ha utmärkt sikt över scenen på Ullevi. Det visade sig tyvärr vara helt osant. Däremot hörde man riktigt bra. Och mysigt var det att sitta där och dricka en och annan medhavd öl i sällskap med tjugoåriga chalmerister, pensionärer, barnfamiljer och hundvalpar.

P1020991
Priset för bästa outfit gick till den unge mannen näst längst till vänster. Det syns inte här, men han var iförd ljust pistaschgröna byxor, vita snabelskor och en liten brunrutig smärtingväska.

P1020992
Här nere satt det några stycken som säkert inte hade det lika mysigt som på Snikens kulle.

Men jag har förstås en fråga också. Ni vet, så här i Stonestider är tidningarna fulla av artiklar om gamle Stonesmedlemmen Brian Jones och hans mystiska död. Men då vill jag bara säga: Bill Wyman. Vart sjutton har han tagit vägen? Är han död? Eller har han fått sparken? Han verkar nästan lika osynlig i Stoneshistorieskrivningen som en misshaglig person i Stalinnomenklaturan, en sån där som blir raderad ur historieböckerna och bortretuscherad på alla foton. Eller har Bill kanske bara slagit sig på något helt annat? Förslagsvis svampplockning och frimärkssamlande? Men hur som helst återstår ytterligare en fråga: Vem är det som spelar bas i Rolling Stones egentligen?