Bloggstafetten: Den svåraste översättningen jag jobbat med

För ett tag sen anmälde jag mig till Blogstafetten (som jag egentligen tycker borde stavas Bloggstafetten, fast det hör ju inte hit egentligen). Det är första gången jag är med, och jag blev allt lite nervös när pinnen började närma sig. Speciellt nervöst var det när Walentine hade pinnen, och klockan började närma sig deadline för honom. Hade han tappat pinnen så hade jag nämligen fått ta över och skriva om ämnet Mitt liv med George Michael, och det hade blivit ett väldigt kort inlägg, ska jag villigt erkänna. Men visst levererade Walentine i tid, och inte nog med det, han gav mig dessutom det skräddarsydda och tacksamma ämnet ”Den svåraste översättningen jag jobbat med”.

Vad är då en svår översättning egentligen? Ja, det kan förstås röra sig om en text med många specialtermer inom ett område som man som inte är så hemma på. Tack och lov befinner jag mig dock i den situationen att jag väldigt sällan behöver åta mig sådana översättningar. Om jag blir tillfrågad om att översätta en handbok till en hjullastare eller en forskningsrapport inom läkemedelsgrundforskning eller en nationalekonomisk text så tackar jag helt enkelt nej. Sen kan det förstås ändå hända att det dyker upp terminologi som jag inte är så välbekant med. Jag översätter till exempel en hel del personal- och kundtidningar för stora koncerner. Bland de mysiga reportagen om personalens julfest och kolumnen med VD:ns framtidsvision för företaget kan det dyka upp en artikel som handlar om … tja, till exempel den nya pappersmaskinens fördelar jämfört med den gamla. Och då gäller det att ha koll på våt- och torrändan. Ja, det är inte fråga om någon under-bältet-humor här, utan det heter faktiskt så. Men det är såklart inte omöjligt att sätta sig in i sånt. Det finns massor av specialordböcker, ibland kan man få termdatabaser från uppdragsgivaren och på Internet är det gott om ordlistor och liknande. Bäst hjälp får man dock på någon av de många e-postlistorna för översättare. Det är alltid någon av de många hjälpsamma kollegerna som vet allt om pappersmaskiner.

Ett annat exempel på svåra översättningar är sådana som är dåligt skrivna. Jag översätter mest från engelska, och det är inte så ovanligt att källtexten (den text som ska översättas) är skriven av någon som inte har engelska som modersmål och inte behärskar språket så bra. Då får jag försöka rekonstruera vad författaren menar utifrån mina kunskaper om hans eller hennes modersmål. För mig brukar det fungera hyggligt om det är en svensk, dansk, norrman, italienare eller fransman som har skrivit texten. Däremot är det betydligt knepigare om personen talar ett språk som jag inte har några som helst kunskaper i, till exempel något asiatiskt språk. Då kan det bli rena rama detektivarbetet att försöka förstå vad som egentligen avses och att formulera det på något sånär begriplig svenska.

En svår översättning kan också vara en text som är full av syftningar på företeelser som är kulturellt eller geografiskt bundna till en viss plats eller tid. Ordlekar, vitsigheter och rim är också alltid knepigt – ibland rent av omöjligt – att översätta.

Men den svåraste översättningen jag har jobbat med faller ändå inte inom någon av de här kategorierna. Min hittills svåraste översättning var en handlingsplan för Sidas arbete med smittsamma sjukdomar i världen. Texten var visserligen skriven korrekt engelska – om än en ganska tung variant. Terminologin var inte alldeles lätt men inte på något sätt oöverstigligt svår. Nej, den här översättningen var svår rent känslomässigt. Det svåra var att orka med själva innehållet. Visste ni till exempel hur många barn som dör varje dag av malaria? Eller av mässlingen? Hur snabbt spridningen av tbc fortgår? Eller hur lätt det hade varit att hindra spridningen av många av de smittsamma sjukdomar om det hade funnits pengar till vaccinering av barn och vuxna i tredje världen? Jomen, det är klart att man vet. Det är klart att man har läst det i tidningen och sett det på teve. Men aldrig har det blivit så tydligt för mig som när jag översatte den här handlingsplanen. Det kändes helt hopplöst. Men samtidigt beskrevs en hel del konkreta åtgärder som görs för att hejda spridningen av de smittsamma sjukdomar, vilket ändå ingav en gnutta hopp. Det var ett mycket tungt jobb att göra, men jag försökte intala mig att det nog var det viktigaste uppdrag jag någonsin hade jobbat med och att jag på något litet vis drog mitt strå till stacken i kampen mot smittsamma sjukdomar. Och det blev mitt sätt att orka med det.

_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _

Nu lämnar jag över stafettpinnen till Mitt liv som Loussan. Jag vill att hon ska skriva om följande ämne: En novell som saknas på P1:s lista över världens tio bästa noveller.