2006-11-19

Bloggstafetten: Den svåraste översättningen jag jobbat med

För ett tag sen anmälde jag mig till Blogstafetten (som jag egentligen tycker borde stavas Bloggstafetten, fast det hör ju inte hit egentligen). Det är första gången jag är med, och jag blev allt lite nervös när pinnen började närma sig. Speciellt nervöst var det när Walentine hade pinnen, och klockan började närma sig deadline för honom. Hade han tappat pinnen så hade jag nämligen fått ta över och skriva om ämnet Mitt liv med George Michael, och det hade blivit ett väldigt kort inlägg, ska jag villigt erkänna. Men visst levererade Walentine i tid, och inte nog med det, han gav mig dessutom det skräddarsydda och tacksamma ämnet ”Den svåraste översättningen jag jobbat med”.

Vad är då en svår översättning egentligen? Ja, det kan förstås röra sig om en text med många specialtermer inom ett område som man som inte är så hemma på. Tack och lov befinner jag mig dock i den situationen att jag väldigt sällan behöver åta mig sådana översättningar. Om jag blir tillfrågad om att översätta en handbok till en hjullastare eller en forskningsrapport inom läkemedelsgrundforskning eller en nationalekonomisk text så tackar jag helt enkelt nej. Sen kan det förstås ändå hända att det dyker upp terminologi som jag inte är så välbekant med. Jag översätter till exempel en hel del personal- och kundtidningar för stora koncerner. Bland de mysiga reportagen om personalens julfest och kolumnen med VD:ns framtidsvision för företaget kan det dyka upp en artikel som handlar om … tja, till exempel den nya pappersmaskinens fördelar jämfört med den gamla. Och då gäller det att ha koll på våt- och torrändan. Ja, det är inte fråga om någon under-bältet-humor här, utan det heter faktiskt så. Men det är såklart inte omöjligt att sätta sig in i sånt. Det finns massor av specialordböcker, ibland kan man få termdatabaser från uppdragsgivaren och på Internet är det gott om ordlistor och liknande. Bäst hjälp får man dock på någon av de många e-postlistorna för översättare. Det är alltid någon av de många hjälpsamma kollegerna som vet allt om pappersmaskiner.

Ett annat exempel på svåra översättningar är sådana som är dåligt skrivna. Jag översätter mest från engelska, och det är inte så ovanligt att källtexten (den text som ska översättas) är skriven av någon som inte har engelska som modersmål och inte behärskar språket så bra. Då får jag försöka rekonstruera vad författaren menar utifrån mina kunskaper om hans eller hennes modersmål. För mig brukar det fungera hyggligt om det är en svensk, dansk, norrman, italienare eller fransman som har skrivit texten. Däremot är det betydligt knepigare om personen talar ett språk som jag inte har några som helst kunskaper i, till exempel något asiatiskt språk. Då kan det bli rena rama detektivarbetet att försöka förstå vad som egentligen avses och att formulera det på något sånär begriplig svenska.

En svår översättning kan också vara en text som är full av syftningar på företeelser som är kulturellt eller geografiskt bundna till en viss plats eller tid. Ordlekar, vitsigheter och rim är också alltid knepigt – ibland rent av omöjligt – att översätta.

Men den svåraste översättningen jag har jobbat med faller ändå inte inom någon av de här kategorierna. Min hittills svåraste översättning var en handlingsplan för Sidas arbete med smittsamma sjukdomar i världen. Texten var visserligen skriven korrekt engelska – om än en ganska tung variant. Terminologin var inte alldeles lätt men inte på något sätt oöverstigligt svår. Nej, den här översättningen var svår rent känslomässigt. Det svåra var att orka med själva innehållet. Visste ni till exempel hur många barn som dör varje dag av malaria? Eller av mässlingen? Hur snabbt spridningen av tbc fortgår? Eller hur lätt det hade varit att hindra spridningen av många av de smittsamma sjukdomar om det hade funnits pengar till vaccinering av barn och vuxna i tredje världen? Jomen, det är klart att man vet. Det är klart att man har läst det i tidningen och sett det på teve. Men aldrig har det blivit så tydligt för mig som när jag översatte den här handlingsplanen. Det kändes helt hopplöst. Men samtidigt beskrevs en hel del konkreta åtgärder som görs för att hejda spridningen av de smittsamma sjukdomar, vilket ändå ingav en gnutta hopp. Det var ett mycket tungt jobb att göra, men jag försökte intala mig att det nog var det viktigaste uppdrag jag någonsin hade jobbat med och att jag på något litet vis drog mitt strå till stacken i kampen mot smittsamma sjukdomar. Och det blev mitt sätt att orka med det.

_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _

Nu lämnar jag över stafettpinnen till Mitt liv som Loussan. Jag vill att hon ska skriva om följande ämne: En novell som saknas på P1:s lista över världens tio bästa noveller.

13 kommentarer:

Bloggblad sa...

Det är nog tur att jag inte är med i någon stafett... jag har fullt sjå att hinna med att skriva mina egna projekt.

Och jag är glad att jag inte översätter nåt. Jag är helt övertygad att dina översättningar blir bra mycket bättre än dem jag skrattat mig fördärvad åt på avigsidan.

Jag har funderat jättemycket på det där med översättningar - ibland har jag ju läst en bok på både svenska och originalspråket och kan känna att tonen blir helt olika i översättningen.

Vi får ses nån gång på nån bokmässa - så jag kan fråga direkt om alla mina undringar.

Sjukdomstexten förstår jag svårigheten med - ibland är det tufft att orka med världens "otäcksheter". (Jag iddes inte översätta från öschöttskan där...)

Lotten Bergman sa...

Jag håller med Bloggblad: vad skönt att jag inte är med i Bloggstafetten (tog den stavningen, ja). Fast å andra sidan är jag till döden nyfiken på vad jag kunde ha fått för ämne om jag hade varit med.

Men ... en idé: kan man inte gå in på bloggarna och önska sig olika inlägg?

1) Jag vill att Översättarhelena berättar lite om hur det var att bo på Smålands Nation i Lund.

Översättarhelena sa...

Bloggblad: Du har ju rätt såklart - det är minsann inte alltid översättaren lyckas fånga tonen i originaltexten. Själv läser jag aldrig böcker i översättning om de är skrivna på något av "mina" språk i original (engelska, danska, norska), men kanske borde jag göra det ibland i rent studiesyfte :)
Lotten: Bra ämne! Ska genast börja fundera över det.
Anne-Maj: Haha, snacka om svår översättning! Jag kan verkligen inte ett ord teckenspråk (nej, nu ljög jag, jag kan faktiskt be bordsbön på teckenspråk!), men min man har faktiskt en kusin som är teckentolk!

Anonym sa...

Nej, Helena, ödsla inte tid på översatta böcker. Man blir tokig. Med ett undantag - Det susar i säven. Håller för övrigt med om att det är tämligen klurigt att lista ut vad kinesiska databasprogrammerare åsyftar i sina felmeddelanden;-) Fast nu för tiden ägnar jag mig ju mest åt att tyda mina egna stenografiska kråkor samt bringa reda i vad ivriga ledamöter EGENTLIGEN säger...

eitsppy - det låter otäckt

aequinoxia sa...

Jag håller (förstås) med om att en översättning ytterst sällan blir lika bra som originalet. Det är omöjligt att fånga ett språks alla nyanser på rätt sätt.

Däremot skulle jag hellre läsa en bok i översättning än på ett originalspråk jag inte behärskar bra. Min franska är bra, och jag läser gärna på franska, men jag inbillar mig inte att jag förstår alla nyanserna bättre än en duktig översättare som har lagt sex månader på att sätta sig in i boken.

När det då gäller språk jag talar sämre nöjer jag mig med att läsa enkla böcker för språkträningens skull, inte för att få så mycket utbyte av själva boken.

Anonym sa...

Nyckelordet är givetvis "duktig". Och så finns det ett par nyckelord till: tillräckligt med tid;-) Mycket av det som ingår i det allt vidare populärlitteraturbegreppet måste ut så jäkla fort så det finns varken tid eller tillräckligt många tillräckligt bra översättare... Detta gäller förstås framförallt anglosaxisk litteratur. Utgivningen från andra språk är så förtvivlat liten vilket i sig borgar för bättre kvalitet. Tycker jag mig ha märkt.

Bloggblad sa...

På rak arm kommer jag bara på en bok som jag avnjutit på både svenska och tyska - ett par gånger på varje (tenterade på den -72)och det är Bölls "En clowns åsikter". Jag älskade även filmen och sög i mig den två gånger... Det är nog den enda film där jag direkt känt: ja - så var det.
Fast nu skulle jag inte våga läsa om boken. Tänk om jag ändrat åsikt sen dess...

Franska böcker i original... nej, där räcker inte mina mycket basala kunskaper till.

Översättarhelena sa...

Mycket kloka synpunkter! Kan inte annat än hålla med.

Celia sa...

Ibland är det svårt bara att läsa texter. Dagstidningen tycker jag kan vara svår ibland, till exempel när de i detalj ska förklara hur någon människa farit illa. Då mår jag dåligt av den detaljerade beskrivningen länge, länge. Ungefär som när jag varit på Zanzibar och ätit malariamedicin i förebyggande syfte. Usch, vad dåligt jag mådde. Men det var inget mot när jag hörde mig själv berätta om det för vänner: "Jag kommer inte att åka till Östafrika förrän de har hittat någon bättre malariamedicin!" Som om det skulle vara ett problem, rika turister som inte måste bo där. Som inte måste se sina barn bli sjuka och kanske dö i malaria. När jag insåg det, mådde jag dåligt.

Översättarhelena sa...

Celia: Förstår precis vad du menar. Det är verkligen jättesvårt.

Eva-L sa...

Jag hade en liknande upplevelse en gång när jag översatte en artikel om bröstcancer. En del texter är tyngre. Jag känner lite på samma sätt inför alla reklamtexter jag översätter, fast tvärtom. Det känns ibland fullständigt meningslöst att skriva om skimrande ögonskuggor och berikande schampon.

Walentine Andersson sa...

Intressant inlägg Helena! Tur att du lyckades göra något bra av det :)
Ska erkänna att det var svårare att komma på ett ämne än att skriva min egen artikel så jag har redan nu börjat fundera på vad jag ska ta för ämne i nästa omgång :)

Översättarhelena sa...

Eva-L: Usch ja, jag gör också en del sånt. Ibland känns det som om man är med i den stora konsumtionskonspirationen på nåt sätt.
Walentine: Tack! Hoppas jag hamnar efter dig nästa gång också :)