2006-11-24

Vägval vänster … eller var det höger?

Nej, det här ska inte handla om politik. Det ska handla om alla oss som är dysdirektiker. Vi som inte kan skilja på höger och vänster. (Ordet dysdirektiker uppfann jag alldeles nyss, men visst var det bra?)

Alltså, visst kan jag skilja på höger och vänster. Jag hälsar med höger hand. Jag har klockan på vänster arm. Men jag har förstått att det finns människor som liksom vet vilket som är höger och vilket som är vänster utan att tänka efter. På nåt sätt. Jag förstår inte hur det går till. Sån är verkligen inte jag. Jag behöver visserligen inte tänka länge, men om jag försöker chansa så blir det lika ofta fel som rätt. Det är inte heller så att jag måste låtsashälsa med höger hand eller slänga ett öga på klockan på vänster handled (som jag har hört att andra gör). Nej, jag tänker ”höger” och då killar det lite i ett operationsärr som jag har på höger handled sedan jag bröt armen när jag var sju. Det killar alltid lite grann i det, men särskilt när jag tänker ”höger”.

Högerarm
Högermarkering. Syns knappt, men killar tydligt.

När jag skulle ta körkort fick jag be inspektören (heter det så?) vid uppkörningen peka vart jag skulle svänga i stället för att säga ”höger” och ”vänster”. I det pressade läget trodde jag mig helt enkelt inte om att kunna fundera ut vilket håll som var vilket, samtidigt som jag koncentrerade mig på körningen. (Jag var tvungen att köra upp tre gånger innan jag fick körkortet, men det kanske inte berodde så mycket på dysdirektin dysdirexin egentligen. Eller borde det heta dysdirexi?) Men egentligen är det sällan jag missuppfattar när någon ger mig riktningsanvisningar. Oftast får man ju den ögonblickskorta betänketid som krävs. Nej, det som jämt blir fel är när jag själv ska benämna en riktning. Det är som om ”höger” och ”vänster” kan hoppa ur munnen på mig fullständigt slumpmässigt. Särskilt tydligt blir det om jag sitter bredvid en bilförare och läser kartan.

– Här framme ska du svänga vänster. Nej, men du kan ju inte lägga dig i den här filen då!! Du ska svänga vänster! Eller … jag menar höger. Fattar du väl! Höger! Du ska svänga höger! Sväng däråt! (Pekar.)

Oftast är det maken som utsätts för detta, men han har med tiden blivit tämligen rutinerad och ifrågasätter och dubbelkollar allt jag säger.

– Här framme ska du svänga vänster.
– Vänster? Däråt alltså? (Pekar.)
– Nej, höger menar jag.
– Tänkte väl det.

Men åter till de där personerna som liksom vet instinktivt vad som är höger och vänster. Icke-dysdirektikerna. Ni som är såna: Hur fungerar det egentligen? Vad har ni som jag saknar? Känner ni det ungefär som jag känner skillnaden på upp och ner? Eller är det någon skillnad i hjärnhalvorna på något vis? Nån koppling som ni har men inte jag? Eller det kanske är så att båda hjärnhalvorna är lika utvecklade hos oss dysdirektiker? Vi är både emotionella och rationella. Både logiska och konstnärliga! Hurra, jag har dysdirekti dysdirexi!

Jag skulle alltså bra gärna vilja veta hur det här fungerar hos icke-dyrektikerna. Men jag skulle också väldigt gärna vilja veta vilka knep alla ni andra dysdirektiker där ute använder. Ni som inte har ett killande ärr på högerarmen.

Detta är förresten ett inlägg med anledning av internationella riktnings- och fingerspretsdagen.

55 kommentarer:

Humlan sa...

Det är nog högerhanden som vägleder mig, jag är högerhänt, det vet jag... alltså är höger ditåt ->
(Varför säger man alltid FEL om man inte tänker efter??? Borde det inte vara slumpmässigt?)

Nu väntar jag också på svar från dom som inte behöver tänka efter.

Lotten sa...

Hurra! Fast jag har inte något svar på dina frågor eftersom jag funkar som du. (Däremot ska jag länka till dig så fort Bloggerbluggerdummer behagar lyda.)

Qi sa...

Här har du ännu en dysdirektiker, äntligen en diagnos på detta svåra handikapp! Jag får titta på mina händer för att veta åt vilket håll jag menar när jag ska säga höger eller vänster.

Jag väntar också med spänning på svar från dom som kan det här utan att tänka.

aequinoxia sa...

Jag har samma problem. En av mina vänner säger att det är sammankopplat med höger- och vänsterhänthet. Ju mer utpräglat du använder ena handen, desto lättare har du att skilja på höger och vänster. Jag skriver snyggare med höger, men har inga problem att skriva med vänsterhanden i stället om det är lämpligare i situationen. Förutom att det då ofta blir spegelvänt...

Jag har ju jobbat som bussreseledare, och det är mången chaufför som har satt upp en stor skylt framför min plats med en pil åt varje håll, och så "höger" och "vänster" över pilarna.

Till gästerna i bussen brukar jag säga som det är, och att "om jag säger att 'om ni tittar ut till höger nu så ser ni...' och ni inte ser någonting, titta då till vänster". Då brukar jag få lite skratt, och så är det ur vägen.

Anonym sa...

Har normalt väldigt bra känsla för både höger/vänster och allmän riktning, men är jag riktigt trött sätts det av någon anledning fullständigt ur spel. Har ofta undrat varför.

Lotten Bergman sa...

Nämen det här går ju jättebra! Nu har hela min blogg försvunnit! What a day! Jag vet varken ut eller in eller höger eller vänster.

Översättarhelena sa...

Av kommentarerna hittills att döma så är dysdirekti en typiskt kvinnlig åkomma, vilket jag hade mina aningar om. Den ende manlige kommentatorn hittills har bara lite är bara lite trötthetsdysdirektier. Intressant.

Lotten: Ja, jag såg det! Vad är det som händer!
Alla: Är det någon som har tagit Lottens blogg? Lämna tillbaka den genast!

Översättarhelena sa...

... har bara lite är bara lite ...
Äsch, som det kan bli när man ändrar för mycket.

Översättarhelena sa...

Puh, det hjälpte att säga till på skarpen! Lottens blogg är tillbaka.

Anonym sa...

Jodå, dysdirektiker är jag också. Och jag skrattade så igenkännande när jag läste kartbeskrivningen och samtalet med din man. Min make kan skriva under på att jag gör exakt likadant...

aequinoxia sa...

Enligt min erfarenhet, Helena, gäller det kvinnor och bögar. Men å andra sidan känner jag inte särskilt många heterosexuella män, och inte en enda som skulle erkänna det om han hade problem med höger och vänster.

Lotten Bergman sa...

Och nu har jag äntligen fått ut texten med bilder på spret.

cruella sa...

Fullständigt slumpmässigt uthoppande, sa Bull! Jag är preciiiis likadan. Det löjliga är att jag direkt hör om jag har sagt fel och kan rätta mig. Varför då inte ta den mikrosekunden FÖRE och säga rätt från början?

cruella sa...

Knepet är helt enkelt att I TILLRÄCKLIGT GOD TID häva ur sig en slumpmässigt vald riktning. Då finns tid att ändra sig utan trafikolycka som följd. Eller vilseorientering i skogen.

Matildas fikarum sa...

Hur kan man blanda ihop höger och vänster? Jag har, vad jag kan minnas, aldrig ens tvekat en nanosekund på vilket som är vilket. För mig är det lika svårt att förstå hur det kan vara förvirrande som det är för en dysdirektiker att förstå hur det är så lätt för mig. Får jag för mig.

Eva-L sa...

Varje gång min körskolelärare säger sväng höger (eller vänster) håller jag upp pekfingret på höger (eller vänster) hand för att dubbelkolla mig själv. Min man skickar jag glatt i fel riktning hela tiden. Däremot har jag ett suveränt lokalsinne*, kanske för att kompensera!
*Lotten, här blev det sånt där skryt som du efterlyste i din blogg.

petra sa...

Dysdirexi är ett underbart ord och precis sådär går det till i vår bil också. Sväng höger skriker jag och maken svänger vänster. Fast jag menade vänster skriker jag och vi hamnar rätt.

Jag har ingen koll. Jag använder inte klocka men jag brukar hälsa med rätt hand.

Är ni felgafflade också?
Det är jag. Dvs jag äter med gaffeln i "fel" hand. Något annat sätt går inte.

cruella sa...

Petra, jag gör som man SKA i vårt land - äter med gaffeln i vänster hand om kniven ska användas, för då behöver den såsom mest finmotoriskt aktivt bestick finnas i min högra hand. Ska jag bara sleva i mig exempelvis chili con carne gafflar jag i mig med höger hand. Om jag inte tar skeden i den vackra handen:-)

Ökenråttan sa...

När vi åker taxi i Öknen visar Lille Maken hur chauffören ska köra när vi närmar oss vårt hus. - Gatorna har inga namn och husen inga nummer, så det måste dirigeras för hand sista biten. - Då säger han - på svenska, för oftast kan chaufförerna bara arabiska och då kan vi ju lika gärna prata vårt eget språk som nåt annat, eller hur? - "Å så svänger du åt vänster" medan han gestikulerar från baksätet och pekar - med hela handen - åt höger. "Nej,nej, åt vänster" skriker jag då, på svenska, åt Maken. Varpå han tittar vänligt på mej och säger "Spelar det nån roll vad jag sa?" Och det gör det ju inte...

aequinoxia sa...

Jag har alltid kniven i vänster hand och gaffeln i höger. Om jag bara ska "sleva i mig" använder jag oftast höger hand, men inte alltid...

aequinoxia sa...

Förresten, Helena - dunderbra rubrik i dag! :-)

Lotten sa...

Eva-L -- jaaa, mera skryt!

Heja Ökenråttan, Ökenråttan is back!

Emi sa...

När jag tog körkort tog det fyra-fem dyra lektioner innan jag lärde mig att höger var uppåt på blinkersspaken, och att man sedan kunde svänga åt det håll pilen pekade. För att veta på vilken sida vägen jag ska gå visualiserar jag mina föräldrars hus på ena sidan vägen och vet då på något magiskt sätt vilken sida som är rätt. Höger... eller vänster. Eller högster.

Översättarhelena sa...

Jaa, hurra för Ökenråttans återkomst!
Matilda och Lille Maken är uppenbarligen undantagen som bekräftar regeln; annars är det idel dysdirektiska kvinnor här. Men jag äter absolut inte med gaffeln i fel hand, det måste jag påpeka! Fast jag har hört ryktas att det inom den svenska överklassen äts som i USA, d.v.s. att man skär upp maten först och sen äter med bara gaffel. I höger hand då förstås. Magdalena Ribbing påstår till och med att det är korrekt. Jag har aldrig sett det i verkligheten, så jag vet inte.
Emi: Jag kan fortfarande efter tjugofem år med körkort råka sätta på vindrutetorkaren i stället för blinkern. Men jag tar i alla fall inte fel på gas och broms.

Anna sa...

Nu önskar jag att jag var jättebra på höger/vänster, eller dålig men man. Eftersom jag alltid helst vill vara undantaget och inte regeln. Men så kul var det inte! Jag kan inte heller skilja på h/v utan att tänka. Det som aequinoxia sa har jag också hört, att om man är dubbelhänt (som jag var som liten) så är det svårare än om man är rent höger- eller vänsterhänt.

Fler saker jag aldrig lär mig: åt vilket håll skruvar och glödlampor ska skruvas i, och om lampknappen ska vara uppe eller nere, och vilken lampknapp som hör till vilken lampa.

Bloggblad sa...

Jag lärde mig som barn att man har tummen till vänster på högerhanden, och tummen till höger på vänsterhanden. Lätt som en plätt.

M.a.o. TÄNK att det finns nåt jag kan rent instinktivt. Däremot kan jag inte säga på rak arm hur mycket jag tjänar per månad... ingen aning, jag såg siffrorna imorse, men har glömt.

petra sa...

Emi och Helena: Vi måste kanske sammanfatta våra körskoleerfarenheter i några blogginlägg också.

I början när jag skulle ta körkort envisades jag med att kolla på Varvräknaren istället för hastighetsmätaren och fattade inte varför bilskoleläraren tjatade om att jag skulle växla till tvåan när jag kom upp i tjugo-trettio... :-)

Anonym sa...

gud vad lustigt sadar gor jag ocksa. fast mitt arr sitter pa vanster handled och jag var 4 nar jag brot armen. och det sitter pa insidan sa jag maste vanda armen for att se det.

Ulrika sa...

Jag bara vet vad som är höger och vänster, men har skickat iväg många bilister fel ändå i mina vägbeskrivningar eftersom jag är så urusel på att se vad som kommer framför mig när jag tänker mig vägen :=)

Bloggblad: det beror väl på hur man vänder handen? Har jag handflatan uppåt blir det ju tvärtom :=)

Emi sa...

Ojojoj, vad vi har bråkat i bilar, när jag, i ett försök att slippa ifrån högsterproblematiken, istället säger "sväng upp" eller "sväng mot solen", och den som kör inte alls förstår vad jag menar och istället försöker avkräva mig ett höger eller vänster, och så har vi passerat för länge sedan innan jag har velat klart. Konstigt nog vet jag alltid på vilken sida av vägen jag ska köra bil, utan några tankeknep. Att jag fortfarande, efter snart 10 år, är en värdelös bilförare har helt andra orsaker.

Bloggblad sa...

Ulrika: ojoj. Tänkte inte på det...

Roger sa...

Jag har ingen vettig analys men kan med fog säga att det här med höger och vänster är tämligen naturligt för mig. Kanske beror det på graden av höger- respektive vänsterhänthet. Eftersom min vänsterhand är praktiskt taget oanvändbar för finmotorik (näspet sker med högerhanden, oavsett näsborre, till exempel) är verkligheten redan så skev att den är omöjlig att ta miste på. Utan att dra in allmän relativitetsteori (krökning av rummet tänker jag på) vet väl de flesta vad som är upp- och nedriktningen när de står i en brant backe, menar jag: gravitationen har en väldigt bestämd åsikt om rätt fallanderiktning.

Sedan råkar jag ha ett osedvanligt gott lokalsinne, utom i Göteborg, eftersom väderstrecken där flyttar på sig i takt med att ens egen förflyttning.

ab sa...

Eftersom jag är extremt högerhänt vet jag alltid vad som är höger utom när jag glömmer bort det. Hur kan man äta med gaffeln i högerhanden och använda kniv med vänstern...? Låter jättesvårt!


Öster/väster däremot - ja, inte verkligheten, utan orden... blir gärna tvärtom när jag ska prata.

kantorn sa...

Mycket tjejer här förstår jag och då trivs jag :-)
jag är man, jag lider av stark dysdirekti. Jag svängde höger när kontrollsnubben sa vänster under min uppkörning, vilket resulterade i att jag hamnade på en gårdsuppfart. Men jag fick mitt körkort ändå.
Mun hustru har lärt sig att det är bättre att peka än att försöka sig på att säga höger/vänster..

Däremot har jag inga problem med upp och ner. Jag tar aldrig fel. Sådeles lättare att åka hiss.....;-)

aequinoxia sa...

Jag är inte väldigt träffsäker med hammaren, men nog spikar jag nästan lika bra (eller dåligt) med vänsterhanden som med högerhanden.

Anonym sa...

Det kan gott vara så att min extrema högerhänthet spelar in i min riktningskänsla, det låter rimligt.
Något som nästan dödat mig vid ett par tillfällen är min oförmåga att ställa om mellan höger- och vänstertrafik vid resor fram och tillbaka mellan hem och fädernesland. Brunnsparken är fullkomligt livfarlig om du inte tittar åt rätt håll...

Översättarhelena sa...

Vilken otrolig mängd intressanta synpunkter på dysdirexi och dess motsats! Roger och Cirkux: Jag kan bara hålla med om att Göteborg både är en omöjlig stad att hitta i och en stad med en livsfarlig trafik. Emellanåt (som i Brunnsparken) samsas såväl cyklar, fotgängare och bilister om utrymmet med spårvagnar à 18 ton styck.

Anonym sa...

En till här! Superbra namn för övrigt. Dysdirexi. Kan stolt lägga till detta till mina övriga diagnoser. Groovy.

Översättarhelena sa...

Saring: Du kanske också liksom jag har svårt för klockan? Det tänkte jag hädanefter kalla dysorologi.

Sara Berlekom sa...

Vad jag förstår har jag ärvt problemet från min pappa (något som jag inte viste men som min bror upplyste mig om).

Själv var jag utpräglat dubbelhänt som liten. För att jag inte skulle bli för förvirrad fick jag lära mig att alltid skriva med höger hand. Helt enkelt för att det påverkade min övriga motorik och inlärning lite väl mycket. Jag gick till och med hos en expert och testade mina svårigheter att skilja höger och vänster.

Jag antar att problemet inte är lika störande hos alla. Säger fel gör jag väldigt lätt och ofta om jag inte tänker efter.

Jenny sa...

Vad intressant! För mig är höger/vänster helt självklart och jag har aldrig haft en aning om att så många andra måste tänka efter, även om jag har mött ett par personer (varav ett par män) som ofta säger fel. Jag kan inte komma på något bättre sätt att beskriva hur självklart det är för mig än att det är som med upp och ner.

Helene sa...

Du har hittat ett namn för min åkomma. För detta älskar jag dig!
(Oj, det lät väldigt stalker-aktigt.)

Anonym sa...

Kan det vara ett översättarproblem? Jag är nämligen också översättare och lider av precis samma åkomma som Översättarhelena. Det är väl fullt möjligt att den som är väldigt språkbegåvad i stället är mindre begåvad på andra områden, som till exempel det här med höger och vänster...

loollowtf sa...

hejhej.
vet någon varför man hälsar med höger hand?
vi har ett skolarbete på gång.
om det är någon som vill svara så vore det snällt !
svara.
hjärtliga hälsningar lovisa & emilia

Översättarhelena sa...

Hejsan Lovisa och Emilia!
Jag hittade ett svar här som jag tror stämmer. (Kolla under rubriken Varför högertrafik?)

lollowtf sa...

tack så jätte mycket för det rätta svaret (:
hjärtliga hälsningar lovisa & emilia!

L-E sa...

Hejsan alla glada människor!
vet någon vad detta tecken betyder: <3 ? behöver få svar på det snarast ! hjärtliga hälsningar Emilia & Lovisa

yehyeh sa...

vi vet inte hur vi ska göra.
moa vill följa me oss hem men vi vill inte det för vi ska äta och hon har ingen cykel så vad tycker du att vi ska säga till henne ?
vi kommer aldrig hinna hem ifall hon ska följa med för hon har ingen cykel så hinner vi inte tills nästa lektion
snä'lla hjälp oss!
lite pinsam fråga men men du värkar kunna allt.
hjärtliga hälsningar lovisa & emilia

Översättarhelena sa...

Kära Lovisa och Emilia! Jag kunde ju inte det där tecknet, eller hur? Jag tyckte dock att det såg lite snuskigt ut. Jag tycker ni ska skjutsa er vän Moa på pakethållaren, så gjorde vi på min tid!
/Tant Helena

OoO sa...

hejhej,
Tack för hjälpen med Moa.
Vi vet nu vad <3 tecknet betyder om man vänder på huvudet till höger så blir det ett hjärta.
hjärtliga hälsningar lovisa & emilia

Censeo sa...

Det går inte automatiskt, men relativt fort när jag instinktivt vet vilken hand och fot jag är bättre med... (sen i trafiken är man ju på höger sida, så vänstersväng korsar annan trafik, farligare sväng alltså), om det är stilje i knoppen, så istället för att tänka vilken hand jag skakar hand med så är det sparka en fotboll jag tänker. Det känns som den frågan går millisekunder fortare att få svar på än vilken jag skakar hand med.

Cecilia N sa...

"Och när vi kommer dit så ska du svänga vänster"
*kollar med tummen om alliansringarna sitter på den handen*
"Och jag menar vänster"

Vilken lycka när vi förlovat oss! Då hade jag med mig ett facit helt plötsligt.

Men om det är "sväng här!" då blir det ofelbart fel.

När jag ska beskriva vägen hem till oss så beskriver jag en lite längre väg, men där anvisningarna bara består av "sväng höger". Då slipper jag säga fel.

Upp och ned har jag inga problem med, men jag har hört talas om en pojke som har lika stor problem med det som vi med h/v.

Jag tror jag är ganska enhänt, men jag stickar och har spelat piano redan som liten. Kan det ha påverkat? *ahaa!*

Ö-Helena sa...

Cecilia, det kan nog ligga något i det där med stickningen och pianospelandet! Ju mer man använder båda händerna, desto mindre skillnad blir det på dem på nåt vis.

Anonym sa...

Varför finns det en oskriven regel om att man ska hälsa med höger hand? Tacksam för svar.

Översättarhelena sa...

Anonym: Jag har hört att det beror på att man förr visade sin fredliga avsikt genom att sträcka fram en vapenlös (tom) högerhand mot den man mötte. Antagandet bygger förstås på att de flesta är högerhänta och alltså bär vapen i höger hand! En enkel fint för en vänsterhänt vapenbärare ...