Om kroppshårets utbredning och avlägsnande
Del 1: Utbredning
I förrgår var det faktiskt, tro det eller ej, kroppsbehåringens dag! I går var det alltså annandag hår, och i dag blir det då … låt mig tänka … en helt vanlig hårdag. Dålig hårdag eller bra hårdag. Beroende på om hårgudarna just i dag har valt att stå dig bi eller inte.
Den som har läst här på bloggen ett tag har kanske märkt att jag har en lätt fixering vid hår. Delvis kan det bero på att jag själv är ett osedvanligt hårigt exemplar. Dock inte överallt: Man skulle kunna säga att jag har perifer behåring. Hår i ytterkanterna av kroppen, liksom. Rejält med hår på huvudet. Och riktigt ludna underben. Det är de som ibland har gett mig epitetet ”kvinnan med inbyggda moonboots”. (Fast om jag ska vara ärlig så är det mest jag själv som brukar säga det.) Au naturel ser alltså mina ben ut ungefär så här:
Bilden är fingerad.
Min make däremot, han har central behåring. (Vilket inte på något vis ska förväxlas med centrallyrik.) Där jag är som hårigast är han alltså som kalast: på hjässan och underbenen. Det mesta däremellan är dock tättbevuxet. Tänk er att Chewbacca hade satt på sig en gammaldags herrbaddräkt och sen rakat alla kroppsdelar som stack ut. (Utom ögonbrynen.) Ungefär så.
Chewbacca är killen till vänster.
Som par är så skulle man alltså kunna säga att vi är behårade enligt principen om komplementär distribution! (Detta är bara ett allmänt konstaterande och inget ni andra behöver eftersträva för att nå framgång i societetslivet.)
Missa inte nästa avsnitt: Kroppshårets avlägsnande
18 kommentarer:
Vi får försöka se positivt på det hela, vi moonbootskvinnor: när vi tvingas till vintermarknaden i Jokkmokk och har lämnat långkallingarna hemma, då finns i alla fall chansen att vi ska överleva ändå. I och för sig hade kanske den mer centrala varianten av hårväxt skyddat ännu bättre, men underben är ju ändå det som håller oss i kontakt med jorden. Bra att ha, med andra ord.
WV försöker förresten gottgöra den allmänna Q-bristen: iqqpq
Nästa bloggträff där jag är med, får ni nästan komma nakna! Det låter himla intressant...
Emi: Ja, jag skulle aldrig drömma om att ta bort lurvet om vintern. (Utom vid de få tillfällen när jag ska ha tunna strumpbyxor.) Ett extra lager är ju toppen!
Bloggblad: Bloggträff på romerska badet i Göteborg med jämförande kroppshårsstudier? Intressant idé.
Nu ni! Word verification är denna:
urpkul
Och eftersom hår på en av de mer perifera grönländska dialekterna heter urp, blir det perfekt!
Nu ska jag anmäla några nya ord till SAOL: tentakelbehåring och centrumbehåring.
Lotten: Undrar bara vad dessa två ord heter på grönländska. Kan vara bra att veta om man tänker sig att skriva en svensk-inuitisk ordbok nån gång.
Hihihi... På stallbacken i lördags diskuterade jag med klassföräldrar om Ölets betydelse för håret. B vitaminer och pappan som började med samtalsämnet, hade en kal hjässa och jag sa att det inte hjälpte alls, men jag noterade att han hade skägg runt munnen och började tro på hans teori och förklarade han måste ta det utvärtes på hjässan istället för invärtes.
Anne-Maj: Aha! Jag måste sluta med mina fotbad i öl!
Jag blir lite orolig för barnen om hårgenerna har komplementerat varandra....
Magnus: Å, vad jag väntade på den kommentaren :) Som tur är så är det dock ingen av de tre som ser ut som någon från Apornas planet. Men den äldsta föddes med dekorativa örontofsar, som ett lodjur ungefär. Tyvärr (?) försvann de ganska snabbt.
Vem är det som bestämmer vilken dag det är? Alltså att det är duschdraperimöglets dag, till exempel, eller fågelbordsdagen (glöm förresten inte att rapportera in dina fågelobservationer till Sv ornitologiska förening! Sista observationsdag är idag)?
Lustigt att du kallar lurviga stövlar för moonboots. För mig var moonboots helt utan hår. Klunsiga och tjocksulade var de men modellen med päls, som kom ett halvt decennium senare, kallades för after ski-boots där jag bodde (Göteborg, faktiskt. Östra Göteborg).
Mina after ski-boots har jag förresten fortfarande kvar. De är helhåriga -- har alltså inte bara pälsiga skaft som de löjliga varianter jag har sett i vinter -- och är de utan konkurrens varmaste skodon jag nånsin ägt. I 28 år vid det här laget! Frysa om fötterna är nåt av det hemskaste jag vet: jag får panik av det och kan inte längre tänka. Det är skälet till att jag lät mamma köpa mig de där larviga dojorna när vi var på skidsemester i Zum Alpen Jodlen, eller vad det nu är Magnus Härenstam säger, trots att jag tyckte det var ett löjeväckande och föraktfullt mode. Jag ändrade mig ju snabbt. Och stövlarna ska hänga med mig i all evighet, amen.
Miss G: Vem som helst! Alla får utlysa vilken dag de vill i bloggosfären. Så skulle t.ex. kroppsbehåringens dag mycket väl kunna sammanfalla med blåmesens eller fläskkotlettens dag.
Du har nog rätt om det där med moonboots. Egentligen är det såna som ser ut som täckjackor, fast på fötterna. De heter moonboots på engelska också. Afterskibootsen heter fur boots eller wookie boots (och det finns säkert en massa andra smeknamn på dem). Men det låter väl inte lika klatschigt med "kvinnan med inbyggda afterskiboots"? Fast tänk om någon tror att jag har såna där täckjacksben? Det är väl nästan ännu värre än pälsben?
När det gäller varma skor så har jag ett par curlingkängor, även det ett löjeväckande plagg, men mycket varmt och skönt. Vi brukar kalla dem "sorkskorna".
Nu har jag missat något igen och ser allmänt vinterrufsig ut
Hannele: Välkommen hit! Här får man gärna vara vinterrufsig.
Vill försöka komma på brunchen men vi har ungarna så vi kanskee måste gå och simma.
Lisa: Morgonsimning och sen brunch kanske? Håller tummarna!
Och det gör även mayaguden mqaxqchj i WV, verkar det som.
Tack för Oden-tipset. Jag kollade och ringde - priset var ju några hundra mer än på prislistan... men jag slog till.
Den som kommer först kan ju lämna några hårstrån för den andre att examinera...
Hahaha, ja, tänk om du får ta över mitt rum! Jag kanske ska rista in ett hemligt meddelande nånstans så får vi se om du hittar det!
Skicka en kommentar