2007-01-05

Att bli sist är också att vinna en smula

Alla andra har svarat för länge sen på bloggenkäten. Alla fyndiga svar är upptagna. Jag satsar på att bli sist och ofyndigast! Att vara mest epigon är också lite unikt.

BLOGGVÄRLDSBLOGGENS BLOGGENKÄT, 2006

1. Hur länge har du bloggat?
Man vill ju jättegärna ha varit en av de första, men ljuger gör jag inte, åtminstone inte om det är lätt att kontrollera sanningshalten i mitt påstående. (Även om just denna fråga inbjuder till att tänja en smula på sanningen.) Faktum är alltså att jag inte har bloggat alls länge. Sen i våras tror jag. Och inte hade jag några kuliga små nätdagböcker innan dess heller.

2. Hur såg din bild av bloggar och bloggare ut, en månad innan du själv började blogga?
Konstig kommatering i den frågan. Jag tror att Lottens blogg var min sinnebild av bloggar. Jag tror i själva verket att den fortfarande är det.

3. Vilken var den första blogg du förälskade dig i?
Se föregående fråga!

4. Hur känner du inför dina första blogginlägg, när du såhär i efterhand läser dem?
De är väldans pretentiösa. Det blir gärna så när jag börjar med något. Från början hade jag tänkt att den här bloggen skulle handla om språk och översättning, och den ambitionen orkade jag upprätthålla i kanske fyra–fem inlägg. Det finns ju så mycket annat småtrams här i livet som man kan intressera sig för.

5. Hur många bloggar återvänder du till regelbundet, som läsare?
Sjuttio kanske. Det låter ju inte riktigt klokt! Men för det första läser jag väldigt fort (skrytvarning! men det är verkligen sant), och för det andra så struntar jag i att läsa bloggar överhuvudtaget i någon vecka emellanåt.

6. Av de bloggar du läser, hur många procent är dagboksbloggar och hur många är ämnesbloggar (t ex teknikbloggar, modebloggar, politiska bloggar)?
Varför inte fråga så här i stället: Hur många procent av de bloggar du läser är trashbloggar och hur många är glamourbloggar? Inte vet jag, blir svaret på båda frågorna. Det är ju en glidande skala.

7. Nämn en bloggare (obs: länka) som verkar väldigt olik dig, vars blogg du tycker om.
Lisa, även känd som Matälskaren. Fast egentligen vet jag inte om själva bloggaren är så himla olik mig, men bloggen är väldigt olik min. Hon skriver nämligen huvudsakligen om mat, vilket man inte direkt kan påstå att jag gör. I bästa fall äter jag mat, och hade jag inte haft familj så hade nog risken varit överhängande för att jag även skulle råka glömma det emellanåt.

8. Nämn en bloggare (obs: länka) som verkar väldigt lik dig, vars blogg du tycker om.
Jag måste även här svara Lotten. Hon håller dessutom med, vilket gläder mig mycket! Får jag säga en till? Då säger jag Anna Toss.

9. Vad tycker dina närmaste om att du bloggar?
Maken och tonårsbarnen tycker nog att det är lite småkul. Övriga delar av tjocka släkten vet inte om det. Vissa vänner, bekanta och kolleger läser min blogg och uppskattar den (säger de i alla fall).

10. Tycker folk som känner dig att du är dig själv i din blogg?
Det har jag faktiskt ingen aning om! Hallå där, skåningarna, blåsardamerna, läsecirkelgänget och ni andra, vad tycker ni? Är jag mig själv? Är jag någon helt annan? Vem då i så fall?

11. Har du hittat en fungerande gräns för hur privat du vill vara i din blogg, eller tänjs den gränsen hela tiden?
På en fråga som är formulerad på det sättet kan man ju bara svara en sak: Ja. Eller möjligen: Nej.

12. Nämn några saker som du aldrig bloggar om, och varför.
Jag bloggar aldrig om insektslivet i Sydamerikas djungler. Jag bloggar heller aldrig om custombyggda motorcyklar. Inte heller bloggar jag om hängflygning eller tiodans eller torrnålsgravyr. I alla dessa fall beror det på att jag inte vet något om respektive ämne.

13. I vilken utsträckning bloggar du för att få bekräftelse, tror du?
Till sisådär 23 procent, tror jag.

14. Tror du att man kan lära känna en person genom att läsa hennes/hans blogg?
Nej, det tror jag inte. Herregud, vad många frågor det här börjar bli.

15. Har du träffat folk IRL (in real life) efter att ha fått kontakt med dem via bloggen? I sådana fall: Var de som du trodde att de skulle vara, eller blev du förvånad?
Japp, jag har träffat några stycken. De var lika trevliga som jag hade trott. Nej, ännu trevligare faktiskt!

16. Tror du att det kan vara skadligt för vissa personer att blogga?
Jag tror att det kan vara extremt skadligt för brottslingar i organiserade kriminella gäng att blogga om hur de tänker slå till mot det rivaliserande kriminella gänget nästa gång. Risken finns då att det rivaliserande gänget hinner slå till först. Det kan vara jätteskadligt.

17. Har du någonsin blivit sårad av någonting som skrivits till/om dig i kommentarer eller i andra bloggar? Och i sådana fall: Hur har du hanterat detta?
Jag har aldrig blivit sårad, fast en gång fick jag en kommentar som jag blev lite arg över. Jag hanterade det genom att säga till mig själv att den kommentatorn var en idiot som jag inte behövde bry mig om. Tyvärr lyssnade jag inte på det utan fortsatte att vara arg en stund till. Sen gick det över.

18. Har du själv skrivit saker du ångrar i din egen eller andras bloggar?
Ja, en gång skrev jag en kommentar som jag ångrade i en blogg. Den var inte på minsta sätt elak eller sur utan råkade bara handla om något som jag hade lovat en person att inte avslöja för en annan person, vilket jag för en sekund råkade glömma! (Risken att någon av de inblandade personerna skulle läsa just denna kommentar var visserligen minimal, men ändå. En kändis var inblandad, och då kan ju ryktena spridas snabbt på Internet.) Men jag mejlade snabbt som ögat till blogginnehaverskan som lika snabbt tog bort kommentaren. Puh!

19. Hur ser bloggandets nackdelar ut, för dig?
Att det tar en del tid (vilket är något jag har mycket ont om).

20. Tror du att du fortfarande bloggar om två år? I sådana fall: Tror du att ditt bloggande har förändrats då?
Uschianamej, vad tråkigt det börjar bli att svara på de här frågorna nu. Snart blir det som när marknadsundersökningsföretag ringer och vill att jag ska svara på en enkät om mjölkförpackningar eller nåt annat angeläget ämne. Jamen, det kan ju vara lite kul, tänker jag, och säger ja. Och så är det lite kul i femton sekunder ungefär. Sen tappar jag koncentrationen och börjar tänka på något annat och svarar fullständigt slumpmässigt och självemotsägande på ett antal frågor tills jag hör hur förvirrad intervjuaren börjar låta. Då skärper jag till mig igen. Vilket jag alltså gör nu. På a) svarar jag ja, och på b) svarar jag också ja.

21. Tror du att bloggarna har (eller kommer att ha) någon inverkan på vår kultur, eller är de en grupp människor som mest påverkar varandra?
Den som ännu inte har fattat att bloggarna är en maktfaktor att räkna med inom snart sagt varje tänkbart område är ett ruttet ägg eller i alla fall en gammal stofil.

22. Avslutningsvis 1: Kan du sammanfatta kort vad ditt bloggskrivande har betytt för dig?
Jag tror inte att själva bloggskrivandet har betytt särskilt mycket egentligen. Däremot tycker jag att det är enormt roligt med alla kommentarer! Bloggandet fyller faktiskt en social funktion för en ensamjobbare som jag.

23. Avslutningsvis 2: Kan du sammanfatta kort vad bloggläsandet har betytt för dig?
Ungefär detsamma som på föregående fråga.

24. Nämn 5 bloggare som du vill ska svara på enkäten
Jag får nog svårt att hitta fem som inte redan har svarat. Och om jag hittar fem såna så är det nog så att de har låtit bli att svara för att de inte har lust.

21 kommentarer:

Qi sa...

Det här var i allafall det roligaste enkätsvar jag läst... :-)))

Anna sa...

Förtjust! Detsamma!

/Anna, som gärna läser fler inlägg om tiodans

Flinn sa...

Jahaja, det där var ju precis vad jag också tänkte skriva! Nåja, då säger jag att det var det bästa enkätsvaret av de jag har läst. :-)

Anne-Maj sa...

Håller med Qi och det var smart att du är sist, för man minns den sista bäst!

Lotten sa...

Och visst måste vi skriva lite mer uttömmande om trash- och glamourbloggandet?

Anonym sa...

Jomen, du är dig lik i blogg som irl. Rolig! Iallafall i bokcirkelsammanhang.
AnnaBy

en djefla man sa...

Torrnålsgravyr är ett vackert ord.

Torrnålsgravyr.
Torrnålsgravyr.
Torrnålsgravyr.
Tumdidum!

Anna P sa...

Tillbaka på musikspåret: Det är klart att det är coolt att spela saxofon! Det kan inte bli mycket coolare. Jag älskar trombon, men den har faktiskt inte samma coolhetsfaktor som saxofon. Tips på en bra trombonplatta med storband: Nils Landgren med Norrbotten big band. Det är inte bara gamla standards utan storbandsversioner av låtar av
t ex John Lennon och Jimi Hendrix. Jättehäftig! Ytterligare ett tips på bra storbandsmusik: Claes Jansons version av Gubben Noah tillsammans med Bohuslän big band. Jätteös!

Miss Gillette sa...

Vilken funktion fyller egentligen de här kedjeenkäterna?

Och: har alla jävla människor så fruktansvärt obegränsat med tid? Själv har jag så förtvivlat otid att jag övergått till att tvätta ansiktet en gång om dan istället för två. Jo, det är alldeles, alldeles sant.

Saring sa...

Om du inte är trött på summeringsgenren så har jag en utmaning till dig!

Översättarhelena sa...

Tack för alla kommentarer! Och tack Saring för utmaningen.
Miss Gillette: Det handlar väl bara om vad man lägger sin tid på. Jag har till exempel en god vän, för övrigt helt normal, som stryker sin mans kalsonger. Det gör inte jag.

Miss Gillette sa...

Ö-helena: Ja! Jag hade en kollega som gjorde det -- hon strök precis allting hela familjen hade på sig. Två strykjärn om året förbrukade hon. Men hon var underbar ändå. Herregud, henne skulle man skriva en roman om. Hon var precis på vippen att gifta sig med en knösrik karl och de var på väg med segelbåt till nån glidarort på franska rivieran, när hon kom på att det där inte var rätt grej för henne trots allt. Så hon hoppade i vattnet där i hamnen, simmade i land och sprang iväg åt sitt håll utan en spänn på fickan. Sånt bekymrade ju inte henne, för hon kunde lägga manken till (eller låt mig formulera det sålunda: hon kunde inte låta bli att INTE lägga manken till). Inom kort var hon föreståndare för ett lyxhotell på den där orten.

Nå, det lät kanske inte så fantastiskt, men det finns massor med annan dramatik och tragik i det livsödet. Eftersom jag har inte bara har tvättat ansiktet idag, utan även duschat och tvättat håret, hinner jag dock inte redogöra för nåt mer just nu. Fast jag hinner säga att jag skäms lite för att jag lät negativ i förra inlägget. Det var faktiskt inte meningen. Men just nu är jag inne i en period där mitt älskade, älskade lilla spädbarn väcker mig fem eller sex gånger varje natt, så jag blir grinig och avundsam gentemot alla som verkar hinna med sånt som jag också skulle vilja göra. Bara så du vet. Förlåt.

Översättarhelena sa...

Miss Gillette: Äsch, du lät inte negativ utan bara som en fullständigt normal småbarnsmamma. Jag minns mycket väl hur det var, fast alla mina tre är tonåringar numera.
Historien om strykerskan-lyxhotellföreståndaren är helt underbar! Själv är jag faktiskt också inne på mitt andra strykjärn - dock inte på ett år utan hittills i livet.

Miss Gillette sa...

Ö-h: Vad skönt, då är vi ju ganska befryndade strykjärnsmässigt. Det är alltid en tröst.

Lisa sa...

Kom till sthlm så gör vi ett party för ordnördar och kalenderbitare. Förresten älskar jag 40talsschlager. Appropå gamla örhängen.

Studiomannen sa...

Ett kanske okänt faktum är att jag i stort sett aldrig blir utmanad. Förmodligen för att jag inte är lika glassig som resterande bloggänget.

Möjligen kan det bero på att jag faktiskt är en trash-bloggare...

Översättarhelena sa...

Lisa: Jaa!!!!
Studiomannen: Jag har inte heller fått så många utmaningar. Fast på sista tiden har jag fått två som jag inte har svarat på. Iiih! Blir jag utvisad då?

Miss Gillette sa...

Lisa: Vilka kalendrar ska det bitas i?
Ö-h (kan man förkorta det till Öh kanske?): Nä, jag tror att coolfaktorn stiger när man inte genast kommer sättande med svansen viftande i högsta hugg. Strunta på du bara, så blir du snart hippast i bloggosfären.

(Tillägg: den här gången var jag tvungen att "verifiera" två gånger, eftersom jag inte fick några bokstäver att skriva in första gången. Blev åthutad av datorn förstås och tillhållen att knappa in

Översättarhelena sa...

Miss G: Många i bloggosfären kallar mig annars Ö-Helena, vilket jag tycker är rätt charmigt. Som om jag hade varit med i Robinson, liksom.

Studiomannen sa...

Nej, du blir inte utvisad. Med din charm vinner du över de snipiga domarna.

Översättarhelena sa...

Studiomannen: Tack! *rodnar klädsamt*