Punktkomma

I dag firar vi Aldo Manuzio, som dog den 6 februari 1515. (Lustigt nog var det 1514 när han dog, men i Venedig, där han bodde, började åren på den tiden i mars. Enligt vår tideräkning dog han alltså 1515. Mycket förvirrande. Men förhoppningsvis inte för honom.) Aldo är kanske mer känd under den latinska formen av sitt namn, Aldus Manutius. Det var inte så ovanligt att man latiniserade sitt namn på den tiden, men varför han bytte namn från Teobaldo Mannucci, som han hette från allra första början, till Aldo Manuzio, kan man däremot spekulera om. Kanske för att Mannucci rimmar på cantucci, som är ett slags väldigt goda italienska mandelskorpor. Det var säkert inte så roligt att bli kallad ”Skorpan” av de andra ungarna på gatan, helt enkelt. Nåväl, det var ordning och reda med Aldo. Inte nog med att han uppfann den kursiva tryckstilen, började trycka böcker i oktavformat (sin tids pocketböcker) och hittade på skiljetecknet semikolon; han styrde dessutom upp i princip hela den moderna interpunktionen i de västerländska språken. (Som ser ungefär likadan ut än i dag. I bästa fall.) Men just i dag är det semikolonet vi uppmärksammar. På italienska heter semikolon punto e virgola, som ordagrant översatt betyder punkt och komma, vilket jag återkommer till senare. Nu vet vi förstås inte om Aldo själv använde den beteckningen. Det är inte alldeles osannolikt att han snarare hade ett latinskt namn på detta skiljetecken. Vad kan det ha hetat i så fall? Punctum virgulaque kanske?




(På tal om att bli retad för sitt namn, så måste jag komma in på ett litet sidospår här. Aldus Manutius har lånat sitt namn till Aldus Corporation, om det nu är någon som minns det företaget. Det var de som utvecklade programmet PageMaker, som senare köptes av Adobe. Grundaren av Aldus hette Paul Brainerd. Nej, inte Brain-nerd, men i alla fall.)

Semikolonet och jag går långt tillbaka, som man brukar säga på svenska. När jag för många år sen jobbade på Lunds universitet undervisade jag i skrivande och språkriktighet på olika utbildningar: ekonomlinjen, flera linjer på tekniska högskolan, kulturvetarlinjen och säkert några till som jag har glömt. Under den tiden utvecklade jag en teori om hur en människas personlighet avspeglas i hans eller hennes sätt att använda semikolon. Den gick i korta drag ut på att flitiga semikolonanvändare ofta är lite pedantiska och lätt förnumstiga, kanske rentav pretentiösa, personer. (Jag har som sagt själv inget emot semikolon, vilket man får tolka hur man vill.) Däremot brukade jag helt avråda kursdeltagarna från att använda det, eftersom det så lätt blir fel, men det var alltid en eller annan som ändå ville att jag skulle förklara hur det faktiskt skulle användas. Och det var oftast inte den mest sorglösa, bohemiska, easy-going studenten i klassen, om ni förstår vad jag menar. När jag för ett tiotal år sen behövde ett namn på mitt nystartade företag, tyckte jag att Semikolon passade lika fint som ett semikolon mellan två samhöriga huvudsatser i samma mening. (Jag länkar inte till den uselt uppdaterade hemsidan, men den som är nyfiken hittar den säkert lätt som en plätt ändå.)


Denna fåtölj står tyvärr inte på mitt kontor. I själva verket ligger mitt kontor i ett hörn av sovrummet.

Jag tänker inte gå in på hur man använder semikolon i svenska, för det har andra redan gjort på ett förtjänstfullt sätt i dag. Jag nöjer mig med att konstatera att det är lite synd att det heter just semikolon. Det lurar många att tro att det är ett slags kolon, vilket det alltså inte är. Det italienska namnet är mer rättvisande. Eller det nederländska, puntkomma. Något mittemellan punkt och komma, liksom.

Nej, i stället har jag komponerat en drink till semikolonets och Aldo Manuzios ära! Det krävdes en del experimenterande. Jag avråder alla från att försöka dricka en blandning av italiensk amaro och tomatjuice. Den blir inte ett dugg bättre om man häller i Galliano. Men den här blev ganska lyckad:

Punto e virgola


Skål för semikolonet!

2 cl Galliano
1 dl persikonektar
Sodavatten

Häll Galliano och persikonektar i ett kylt glas och rör om. Fyll på med kylskåpskallt sodavatten. Ta inga isbitar; det blir så utspätt och tråkigt när de smälter.