2007-02-16

Gör-det-själv-mode

Jag städade lite halvhjärtat i min syhörna och råkade då hitta en kartong som var full av min mammas gamla klädmönster. Mina föräldrar flyttade från sitt stora hus till ett lite mindre radhus för något år sen, varvid en massa saker förstås måste röjas ut. Den här kartongen var en av de saker som min mamma tyckte att jag borde ta hand om. Jag kastade väl en flyktig blick på mönstren och tänkte att de var för fina för att kastas, så okej då. Jag tar hem dem. Sen har kartongen stått bortglömd i syhörnan. Tills nu.

Nu råkar det vara så att jag just den här veckan faktiskt har tänkt att jag skulle vilja skriva något om kläder. Det har nämligen varit (är fortfarande?) ”Stockholm Fashion Week”, om det har gått någon förbi. Jag är inte så fashionabel av mig som jag skulle vilja vara (vad än vissa påstår), men jag tycker det är ganska intressant med kläder och mode. Och jag har rätt bestämda åsikter om vad jag gillar och inte gillar.

Kartongen kom alltså som en skänk från ovan. Den innehöll mönster till de mest underbara klädmodeller. Det här tycker jag till exempel är vansinnigt snyggt:

stil1

Klänningen skulle kunna vara en gravidklänning. (Det heter väl inte ”mammaklänning” längre?) Kan det vara så att min mamma hade en sån klänning när jag var i hennes mage? För inte minns jag att hon någonsin hade en sån här klänning på sig. Det finns också en kappa i lite samma stil:

stil2

Den är så snygg så jag bara kan stöna. Jag vill också se ut som Jacqueline Kennedy! Med vita halvlånga handskar! Eller gröna!

Men. Kunde min mamma verkligen sy? Själv sydde jag kläder som besatt från tidiga tonåren och långt upp i tjugoårsåldern. Men jag kommer tydligt ihåg att mamma påstod att hon inte kunde sy, så jag fick själv klura ut bäst jag ville hur det skulle gå till. (Och det gick riktigt bra.) Slöjdfröken var förresten inte heller till vidare stor hjälp. När jag gick i åttan ville jag sy en kavaj i slöjden. Det fick jag inte, för slöjdfröken påstod att det var för svårt. Då gick jag hem och sydde en kavaj, som jag sen tog med mig till slöjden och visade. Slöjdfröken låtsades inte om att hon var imponerad. Men det var ju en utvikning. Åter till ordningen: kunde mamma sy? Har hon sytt plagg efter de där mönstren? När jag bläddrar vidare i lådan hittar jag också mönster till barnkläder. Och då minns jag: en sån här kappa hade jag när jag var fem–sex år. Med hatt och allt, jojomensan:

stil3

Nu var det faktiskt så att det anlitades sömmerska ibland när jag var liten (på artonhundratalet i Småland). Just denna kappa kommer jag ihåg hur jag provade hos sömmerskan, så det var inte min mamma som sydde den. För övrigt var den i grått ylletyg med skotskrutigt tyg på krage, ficklock och hattbrätte. Men! Här finns en klänning som jag alldeles bestämt vet att mamma sydde till mig:

stil4

Den var i marinblått bomullstyg med mönster av stora, stiliserade blommor i grönt och vitt – lite Marimekkoaktigt sådär. Den här klänningen fick jag nämligen till skolavslutningen i första klass, och då var det nästan sjuttiotal. Jag hade vita knästrumpor till. Men ni kan inte ana varför jag är så säker på att mamma sydde just den här klänningen själv. Jo, för hon sydde en likadan klänning till sig själv. Och hade på samma skolavslutning. Jag hade nämligen min mamma som skolfröken i första och andra klass. Jag rodnar nästan när jag tänker på det här nu, men jag har inget minne av att det var pinsamt .

Men vilken ohyggligt ambitiös mamma hon måste ha varit! tänker jag. Sy likadana skolavslutningsklänningar, det är ju fullständigt osannolikt. För att inte tala om att anlita en sömmerska för att sy en kappa till en femåring! Men då kommer jag plötsligt att tänka på en annan väldigt ambitiös småbarnsmamma. Som sydde en skinnjacka till sin ettochetthalvtåring:

skinnjacka

Ja, ni förstår säkert att det var jag som sydde denna till min förstfödda. Den är tillklippt av en gammal skinnjacka som jag hade hängande i garderoben och har paisleymönstrat foder (av en gammal kjol) och passpoalerade knapphål. Snacka om ambitiöst.

tmedskinnjacka

För övrigt är även baskern, torgvantarna och överdragsbyxorna hemsydda. Ambitiöst, som sagt. Men ni får ju medge att det är en fashionabel ettochetthalvtåring!

31 kommentarer:

Lotten sa...

Nämen jädrar anåda vad du kan sy! Så fashionabelt! Ska jag berätta vad jag har sytt? Skrnnnffff. Kan inte hålla mig.

(Jag sydde och sydde. Det var det dummaste jag någonsin har gjort. Magsår och fan vet allt. Klart blev projektet inte heller: 20 klädda knappar ligger fortfarande och skräpar i en låda. De skulle ha suttit i ryggen. I kyrkan. När jag gifte mig.)

Översättarhelena sa...

Lotten: Oj, jag kräver att du visar din brudklänning på bloggen! Eller jag ber jättesnällt, menar jag. Hur löste du det där med de ofärdiga knapparna då? Säkerhetsnålar i ryggen?

Miss Gillette sa...

Käre Gud, varför gav du Lena Philipsson en symaskin? brukar man ju säga. Vad man inte brukar tillägga är: Du borde ha gett den till Översättarhelena istället!, men det beror ju bara på att man inte har känt till dina textila dater förrän nu. Jag bugar mig vördnadsfullt!

Lotten sa...

Tack för att du krävde detta av mig! Nu har jag klänningsbloggat.

Ökenråttan sa...

Själv kan jag inte alls sy, fast jag vill! Hos Lotten har jag kommit med en liten trailer om syende, så nu fortsätter jag där. Välkomna att ta del av mina vedernödor. Ni ska väl ändå dit för att titta på hennes brudklänning.

Ökenråttan sa...

Sy-nerdens vedernödor - varför är det så svårt att stava rätt på bloggen?

Översättarhelena sa...

Miss G: Hmpf, det har nog förekommit ett och annat Lena Ph-ögonblick även vid min symaskin. Jag minns vagt nåt ljuslila med axelvaddar. Rys.

Och nu snabbt över till Lotten för att kolla brudklänning och läsa om Ökenråttans äventyr i hemsömnadens fantastiska labyrinter!

Översättarhelena sa...

Ökenråttan: Vedernödor var ett mycket användbart ord, tycker jag.

Matildas fikarum sa...

Ettochetthalvtåringen ser ju hur fräsig ut som helst! Väldigt ambitiöst och tjusigt.

ilva sa...

Men min mamma hade också massor av de där, tror t.o.m. att hon hade mönster nr 2. Tack, så otroligt kul att se dem igen!

Översättarhelena sa...

Matilda: Hon är fortfarande ganska fräsig, sjutton år senare. (Och har en viss fäbless för skinnjackor och baskrar, faktiskt!)
Ilva: Vad kul, minns du själva kappan också kanske?

Bloggblad sa...

Jag får rena nostalgiutslagen när jag ser dina mönster! Eller din mammas... känner SÅ väl igen stilen och minns hur fina de där modellerna var.

Jag sydde i stort sett allt från det jag var 16 år och valde syslöjd i stället för matte i fackskolan... Bra val! Sen tröttnade jag helt tvärt och började skriva sångtexter i stället... Naturligtvis har jag sparat en massa fina små klänningar som dottern hade, men barnbarnet har dem bara som utklädningskläder.

ilva sa...

Ja jag undrar om den inte var ljusgrå!

Översättarhelena sa...

Ilva: Du minns! Det var säkert jättesnyggt.

Bloggblad: Ja, jag har faktiskt svårt att tänka mig något snyggare än 60-talsmodet!
Jag sparar också en massa hemsydda barnkläder och har väl något slags hemlig förhoppning om att kommande barnbarn ska använda dem, men man får väl se ...

petra sa...

Jättteeefin! Jag har tummen mitt i handen jag. Jag kan inte ens sy raksöm!

Översättarhelena sa...

Petra: Raksöm är minsann inte alltid det lättaste!

Studiomannen sa...

jag tror bestämt att Helena nu accepterat faktum att hon är just

fashionabel

/Blåkläder-Peter

Översättarhelena sa...

Studiomannen: Jag skulle nog kunna vänja mig vid det, ja.

trulsa sa...

Oj, vad imponerad jag blir! Samtidigt sköljer minnena över även mig: mormor tråcklar alltid, något mamma och jag glatt hoppar över (med kanske lite slarvigare resultat ;). Fast numera syr jag bara gardiner och upp byxor.

Tror kappan på mönstret kallas för swaggermodell, mormor har både sådan och klänning kvar. (För övrigt hade Zara förra året mycket 60-talsretrokläder i sitt sortiment och jag gick där och suktade över välskräddade kavajer och kappor med trekvartsärm, pennkjolar och chica klänningar.)Det är en skattkista att gå igenom hennes garderob! Tyvärr är hon lite större än jag.

På tal om samma kläder som sin mamma, min mamma sydde varsin chockrosa overall åt henne och mig när jag var sådär 7 år. Som vi bar med vita korallhalsband och vitt skärp i midjan. Ljuva 80-tal! :D

Översättarhelena sa...

Trulsa: Likadana overaller, det är ju underbart!

The Pale Green Woman sa...

Välidgt vackra mönster! Du måste ju prova att sy dem! Sådana kennedy-kappor är så fina, och det är inte så hemskt svåra att sy tror jag. det är ju inte så mycket passform på dem egentligen?

Dessutom är det den coolaste unge jag sett på år och dag :-)

Översättarhelena sa...

PGW: Jag har faktiskt funderat på det! Jag är särskilt sugen på den första A-linjeklänningen. Mönstret är visserligen i storlek 38 och jag har 36, men jag tror att storlekarna var mindre på den tiden.

schmut sa...

handsydd skinnjacka är inte det lättaste. jag tyckte jag tog ut mig med handsydda jeans men där ligger jag i lä.

sådana där gamla mönster går för trevliga summor på ebay och tradera. du borde testa att sy en sådan a-line klänning. de är bland det enklaste att få till just eftersom de inte är direkt relaterade till formerna på ens kropp

Översättarhelena sa...

Schmut: *viskar* Jag sydde ytterligare en skinnjacka till samma dotter ett par år senare ...
Men aldrig har jag försökt mig på några jeans! Så frågan är vem som är värst egentligen?

Anonym sa...

Tänk, det är inte bara jag som förälskat mig i min mammas gamla Stilmönster från 60/70-talet. När min mamma dog kunde jag bara inte slänga dem.

Ytterligare något som tar plats, men de är ju som små juveler.
Jag gick också omkring i hemsydda Stilplagg som liten. Jag uppskattade det inte då, men fylls idag av kärlek när jag tänker på min ambitiösa mamma vid symaskinen. Jag vet att hon tyckte det var så roligt att sy och hon lyckades förmedlade sin entusiasm och kunskap till mig. Efter en hel del frustration som gick ut över henne när jag som tonåring skulle sy, är jag idag tacksam för allt hon lärt mig!
Maja

Översättarhelena sa...

Maja: Nej, dessa underbara mönster får man bara inte kasta! Bättre att använda dem!

Cornelia sa...

Min mamma har också kvar en massa mönster i samma stil. Och sydde gjorde hon också både till sig själv och till mej. Det måste har varit inne på 60-talet.

Översättarhelena sa...

Cornelia: Ja, det var i alla fall liksom helt normalt att sy kläder själv! På den tiden var det ju dessutom billigare än att köpa färdigt; det är det ju verkligen inte nuförtiden!

challenge sa...

Det är ett av mina bästa minnen från min barndom (vilken inte är så himla långt bort men ändå tillräckligt för att vara pre-mobil och pre-färgtv för alla), att min mormor sydde kläder till mig. Fina klänningar, kjolar och stickade tröjor. Jag fick dessutom dockkläder som var kopior av mina kläder (spilltyg skall icke förgås) så jag och min nallebjörn som agerade docka kunde vara likadant klädda om vi ville.

Mycket trevlig blogg för övrigt!

Översättarhelena sa...

Tack Challenge! Å, dessa hemsydda dockkläder. Ett av mina käraste barndomsminnen är när min barnflicka (ja, jag hade faktiskt barnflicka) sydde kläder till min barbiedocka av spillbitar från hennes egna kläder!

crrly sa...

Oj, vilket tjusigt barn!!

Jag imponeras, en smula mot min vilja, av alla som kan sy. Ja, som överhuvudtaget är vän med trådar och nålar och symaskiner, vet hur man trär och till och med kan göra olika slags stygn etc.


Men: Jo, det heter mammakläder fortfarande. Fick jag lära mig häromsistens på Polarn O. Pyret av ett ganska snorkigt affärsbiträde. Saken var nämligen den att jag plötsligt blev osäker när jag skulle fråga om festkläder bland mammakläderna, på väggen stod det nämligen "Gravid". Så jag frågade efter "gravidkläder". Hann till och med tänka att ja, men det är ju logiskt, mammakläder har man väl när man blivit mamma... Affärsbitrådet frågade om och frågade om. Sa sen med triumferande röst, högt: "Du menar MAMMAKLÄDER!" Så där så att det verkligen skulle kännas som en tillrättavisning.

Och nej, festkläder fanns icke. Och jag har inte gått in där mer sen...