Frisyrbloggen!
Det är aldrig någon som ser när jag har varit hos frisören. Det tycker jag är lite tråkigt. När jag bedyrar att jag har klippt mig jättemycket så brukar det mötas med ett ironiskt leende.
Men den här gången tänkte jag vara lite smartare. Så här såg håret ut klockan 2 i eftermiddags:
Och så här såg det ut klockan 5:
Till höger kan man ana delar av kokbokskollektionen, vilket kanske är mer intressant än frisyren när man tänker efter.
22 kommentarer:
underbart hår! om jag hade sånt långt skulle jag nog inte överväga kort frisyr.
och, jag tycker ditt hår var mer intressant än kokböckerna :)
Tack snälla Linda, jag rodnar lite lätt.
Jag har haft jättemycket längre, fast jag insåg så småningom att det bara såg ut som ett väldigt långt hår som var ute och promenerade med en ganska kort människa.
Jag tycker att knivsamlingen på väggen utgör en pikant accent på något sätt. Lite som Morden i Midsomer: Här ska vi ha trevligt! Och så går folk plötsligt lös på varandra med köttyxor och laxknivar.
Klipp inte av håret! Men berätta gärna om kokböckerna.
Du verkar ha klippt flera millimeter! Jag har själv lika långt hår, men snart blir det axellångt. Kanske.
Christian: Jag undrade just om ingen skulle kommentera det ...
Lars-Anders: Det är ju redan avklippt på den andra bilden! Kokböckerna får vi ta och titta på nån gång.
Ulla: Femton centimeter faktiskt! Men den fantastiske frisören Stefan blåser och trixar och plattångar så att det blir väldigt slätt och liksom hänger ut sig. På första bilden är det normaltrassligt efter saltvattenbad och dålig kamning så då ser det väl kortare ut.
Vad modig du är förresten Ulla! Om det nu blir avklippt :) Själv är jag mer rädd för frisören än för tandläkaren.
Äh, ingen dyr frisör för mig. Jag låter en händig person i min närhet klippa mig. En gång misslyckades han och håret blev JÄTTEKORT. Det var inte fint. Men det växte ut igen, och nu är jag beredd att åter utmana ödet.
Ulla: Synd att du inte har nån blogg. Då hade vi kanske fått se lite före/efter-bilder på ditt hår också :)
Aha, du har klippt en hel decimeter. Modigt! Jättesnyggt hår. Vad använder du för produkter?
Tack Karin! Visst är jag lite modig.
Produkter och produkter ... Det är inte så mycket bevänt med den saken. Mitt främsta krav på schampo, balsam och hårsprej är att de ska finnas på Hemköp så att jag slipper gå till någon särskild affär för den sakens skull. Men däremot så är jag väldigt petig med hårborste (äkta vildsvinsborst måste det vara, hoppas ingen vegan blir arg nu) och att aldrig ha håret utslaget när jag sover. Båda delarna gör faktiskt att det inte slits så mycket.
ha ha - jag har sjäv alltid haft jättelångt hår och så kapar jag av nån decimeter i badrummet då och då - är för snål för frisör (alla mina barn kräver tt bli klippta hos frisör och det blir så d-a dyrt!) men ingen brukar märkar nåt.
jag instämmer emellertid med föregående talare; berätta om kokböckerna!!!
Och du?
Bloggpicnic? Läs min blogg!!
Petra: Jag kräver en extremt petig klippning, så jag skulle inte våga mig på det själv. (Det ska vara uppklippt 7 centimeter i nederkanten och 12 centimeters skillnad på längden fram och bak och så vidare ...) Men jag klipper mig bara två gånger om året, så det blir inte så fasligt dyrt.
Bloggpicknick låter fantastiskt kul, men det är ju så långt från Göteborg! Men det kanske kan vara värt en liten resa till Stockholm ...
Jag har haft långt hår, men det är så himla tjockt och blir tungt och svårkammat. Dessutom har jag insett att det långa håret skulle dra ner rynkor och annat häng så att det förvärrades.
Jag går till frissan var 5-6:e vecka och eftersom det innebär att jag ser likadant ut jämt är det ingen som märker när jag är nyklippt.
Du har himla vackert hår!
Tack snälla Bloggblad! Oj, jag har aldrig tänkt på att håret drar ner rynkorna! Man kanske kan ta och sätta upp det i en Lilla My-boll uppe på huvudet emellanåt och motverka effekten?
Va?! ;-)
http://tinyurl.com/msdew
HAHAHA! Vill du verkligen inte det? Det där är en av mina absoluta favoritbilder på mig själv (efter flitigt barnafödande vägde jag nog cirka tio kilo mer än idag men det ser ut som trettio). En av mina mer humoristiska kunder hade faktiskt bilden som skrivbordsunderlägg en gång när jag hälsade på! Pluspoäng!
Jag får överväga saken.
Den första som påpekade detta fenomen var en frissa (mamma i klassen) som såg mig med uppsatt hår på ett föräldramöte, jag ville verka lite äldre... Hon sa att hela mitt ansikte lyfte när jag satte upp det.
Men jag vet ju inte om du är rynkig alls... har sett en del skräckexempel i teve på hur allt "neråt" förvärras av stripigt hänghår.
Om det är vackert som ditt är det ju ändå vackert - då ser man bara håret och inte rynkor.
Tack Bloggblad, det var gulligt sagt! Jag är rätt normalrynkig för mina 44 år, d.v.s. inte så farligt än, utom när jag är hemskt trött. Däremot har jag egentligen väldigt grått hår, fast jag tonar det i min originalfärg, för jag klarar inte riktigt att acceptera det grå. Ännu. Förr eller senare får jag väl sluta med det. Det kan ju se väldigt underligt ut med alldeles brunt hår när man närmar sig pensionsåldern.
Det där håret ska du vara rädd om, Helena! Visst kan det vara farligt hos frissan! Jag gick en gång till en ung fransman som klipper, nära där jag bor. Han är så himla VACKER, ser ut som en sagoboksprins fast cool och så pratar han svenska med fransk brytning - det läckraste! Nåväl, där satt jag i stolen och bara stirrade förtrollad på honom i spegeln och lyssnade på hans prat och han klippte och klippte. Och klippte. Jag hade rätt kort hår till att börja med och när han till slut sänkte saxen vad det väl 2 cm långt över hela huvudet. Det var ju tufft, förstås, men faktiskt inte vad jag hade tänkt mig. När jag kom hem jublade barnen: "så cooolt", men jag kände mig nog lite för cool för mina förhållanden och jag har aldrig vågat gå tillbaka till sagoprinsen igen. Jag nöjer mig med att kika in på honom genom fönstret när jag går förbi.
Haha, ingen risk när man klipper sig hos min frisör Stefan! Han är verkligen ingen sagoprins.
Skicka en kommentar