Känsliga läsare varnas!
På allmän begäran kommer här bildbevis på kantarellöronen. 
Nähä, så lätt kom jag inte undan. Men det känns faktiskt lite pinsamt det här. Har man ägnat hela sin uppväxt åt att kamma håret över öronen så är det inte så lätt att visa upp dem i all sin prakt på det här viset. Okej, nu blundar jag och håller andan: 
Men som tur är finns det andra som också har lustiga öron, Bästisgrannen till exempel. Vilka är lustigast egentligen, mina eller Bästisgrannens?
Nu ska jag skynda mig och tänka ut något nytt att skriva, så att örat halkar ner en bit på sidan.
15 kommentarer:
Jag tycker ni har utmärkta öron båda två. Så himla konstiga är de väl inte.
Det där var väl inget att hänga upp sig på!?! Jag har små talgkörtlar på mitt ena som gör att det ser lite knottrigt ut. Det lät faktiskt värre än vad det är *fniss*
Jag för min del har hängande örsnibbar som ett troll. Så olika kan det vara.
Jag höll andan och tänkte ääääääntligeeeen ... och det helt i onödan! Dina öron är ju varken kantarelliga eller blomkåliga! Grattis till ett par helt normala öron!
(Mina öron står rakt ut som parabolantenner på en balkong. Min rufslockiga hår kan nästan inte döja dem. Min mamma sydde till och med en nätmössa åt mig när jag var nyfödd.)
Tjusigt. Nu kommer jag ju att börja titta på folks öron...
Är det inte dags att vi börjar visa upp dubbelhakorna snart? För då ligger jag bra till! Barnbarnet lyckades pricka in ett par fullträffar när hon fick tag i kameran härförleden...
Äntligen:) Dina öron är ju helt normala. Vi får vara stolta över våra öron:)
Ssss - vad är de för fel på dom där öronen? Fräscha, tycker jag.
En sommar när det var mycket lugnt på min arbetsplats hängde arbetskompisen Sylvia och jag på fönsterbrädan i ett öppet fönster, slöpratade och tittade på alla turister som irrade förbi utanför. Vi kom bl.a. in på att ha komplex för det ena och det andra. Det var väl alla uppenbarligen komplexfria turister i anskrämliga outfits som inspirerade oss till val av ämne. Jag sa att jag har då haft komplex för precis allting utom mina öron. Då tittade Sylvia på mina öron och sa, förvånat, "Inte...?". Och då fick jag komplex för dom också!
Dina öron var inget att komma med jämfört med mina två. Helt olika och det ena har liksom överdelen ramlat ur fas och sticker ut genom håret om jag inte har det bakom öronen.
Dina öron ser helt normala ut. Jag lovar! Jag har sett nycket värre!
MYCKET värre ska det vara - haha! :)
Jag var tvungen att titta flera gånger, för jag fattade inte vad det var som skulle se fel ut. HELT sjyssta öron, alltså. Inget konstigt alls.
Nejmen vad är det med Blogger! Här sitter jag och deppar för att jag inte har fått en enda kommentar till öronen och tänker att bloggvärlden har vänt sig bort i avsmak över mina kantarellöron, och så har jag fått massor!
Jag måste ha ändrat någon inställning.
Nåväl, tack för alla snälla kommentarer om öronen. Rart att ni inte säger den hemska sanningen om dem.
Lotten: Min mamma tejpade mina öron. Det hjälpte ju inte, eftersom det som sagt saknas ett veck i dem. På BVC erbjöds en plastikoperation när jag var ett år (jo, det är sant!), men mina föräldrar tyckte det kunde få vänta tills jag var stor nog att bestämma själv.
- Titta mamma, en kantarell
- Är det inte en innerslang?
- Eller är det en mördarsnigel?
- NEJ det är ju ett hyggligt normalt öra!!!
BVC klagade aldrig på mina öron (inte vad mina föräldrar har berättat i alla fall) men min förra flickvän (nu pratar vi mitten av 90-talet) föreslog en gång på fullt allvar att jag skulle överväga att plastikoperera dem. Snacka om "före detta"...
Hakke: Det sägs ju att kvinnor alltid vill försöka ändra på sina män, men att ta till kniven är ju lite väl drastiskt, kan man tycka.
Skicka en kommentar