Med raska kliv från musikens värld till litteraturens

Jag är tillbaka från en fantastiskt, underbart rolig musiklägervecka – trött men lycklig. Jag har fått träffa en massa trevliga och roliga barn, ungdomar och vuxna, höra mängder av bra musik och dessutom spela lite tenorsax. En av de sista nätterna på lägret upptäckte jag att jag drömde musik, närmare bestämt ett snyggt trumpetsolo i Taubes "Min älskling du är som en ros". Jag såg alltså inte någon som spelade trumpet utan hörde bara musiken i drömmen. Det var andra bilder till, och trumpetsolot var som ett soundtrack till bilderna. Undrar om folk som håller på med musik vanligtvis drömmer på det viset? Själv drömmer jag så gott som alltid i bilder, men jag känner en person som jobbar med språk som påstår att han drömmer i ord. Prat liksom. Det verkar inte så kul.

Nåväl, till min oförställda glädje upptäcker jag att jag har fått min första bloggutmaning! Det är en av mina äldsta och trevligaste bloggbekantskaper, Aequinoxia, som vill att jag ska svara på fem bokfrågor. Detta tycker jag är allvarliga saker som kräver ett genomtänkt svar, så jag ber att få återkomma efter en rejäl funderare.