Mersmak gav mersmak
Bloggbrunchen i lördags (på Mersmak på Rörstrandsgatan, vid S:t Eriksplan, som jag nu vet inte ligger på Kungsholmen) har ju redan beskrivits på ett utmärkt sätt både här och där i bloggosfären. Jag har inte mycket att tillägga, förutom att det var extremt trevligt, att jag blev kallad fashionabel för första gången i mitt liv, att de manliga bloggarna visade åt vilket håll håret växer på magen och att de kvinnliga bloggarna inte kontrade genom att visa nåt annat. 
Hakke lär sin lilla gullfia hur man halsar champagne. Solusfemina är lite chockad.
Men nu är jag hemma i gamla goa Göteborg igen och firar galonbröllop!
Fashionabel?
Vi passade på att släppa loss riktigt ordentligt genom att gå på föräldramöte tillsammans! Femtonåringen lämnade en lapp på köksbordet till sina gamla glömska föräldrar.
Och i morgon är det semikolonets dag! Hur ska nu detta firas? Det kräver grundlig eftertanke.
15 kommentarer:
Jag har väntat på den där bilden med Hakke och Sara som dricker ur varsin flaska!
Wv kdpjty
= medlidande med kd??
AB: Ja, visst var den bilden värd att vänta på lite grann!
KD? Show no mercy, säger jag bara!
Sonen ville bli väckt tidigare? Hade svårt att läsa på slutet av lappen. Grattis till galonbröllopet!
Semikolon!!! Det är inte ett tecken för vem som helst, det är ett som är säkert. På min gamla arbetsplats hade vi ett justitieråd som älskade semikolon, med all rätt. När han gick i pension sa han dystert i sitt avskedstal: "Jag misstänker att nu är det förbi med semikolonet i HD". Inte då!
Själv har jag i all ödmjukhet fortsatt i hans anda och petar in detta förtjusande lilla tecken varhelst det kan passa, allt till minnet av justitierådet B, en av Sveriges skarpaste juristhjärnor. Han hann med att författa så där hälften av alla böcker i HD:s bibliotek och att vara professor i såväl Uppsala som Stockholm och slutligen blev han domare i HD.
Själv tentade jag civilrätt för honom, då i forntiden när man fick träffa professorn personligen vid tentorna.
Grattis till galonbröllop! Kul att få läsa HELA LISTAN; den har jag faktiskt inte sett tidigare, bara de tio första plus varje jämnt femtal. För min del blir det gummibröllop i juni och jag inser att det gäller att ha fantasi för att inte bli förutsägbar där...
Vad gäller semikolonet tycker jag att det är ett förträffligt tecken, men alldeles för överskattat, ja missbrukat i sorgligt många fall. Den som får ta mest stryk för detta påläggskalven semikolons överdrivna utbredande är det stackars kolonet, som snart sagt ingen längre använder där det hör hemma och verkligen fyller den funktion som bara ett kolon kan.
Nån borde utropa en kolonets dag också -- finns det ingen rättvisa här i världen?
Anne-Maj: Det stämmer (nationellt prov i svenska i dag). Men det lustiga är att han skriver "XXX (mellanbarnet med brunt hår och glasögon)" som om vi inte visste vad han heter. Fast jag räknar ofta upp alla barnens namn när jag vill en av dem något ...
Ökenråttan: Nej, det är sannerligen inte ett tecken för vem som helst. Jag har mina invecklade teorier om olika typer av semikolonanvändare; vi får väl se om jag hinner utveckla dem senare!
Miss G: Givetvis borde varje skiljetecken ha sin egen dag! Den rara lilla apostrofen till exempel.
Jag är en varm vän av kolon! Men: I enlighet med vad jag lärde mig i skolan använder jag stor bokstav efter kolon och liten efter semikolon; detta eftersom det nedre tecknet i det förra är en punkt och i det senare ett komma.
I detta är jag tydligen totalt oense med alla språkvårdare jag sett behandla frågan. Jag för i detta en ensam och hjältemodig kamp mot redaktörer. Vad säger ni?
ab: Versal/gemen efter kolon varierar beroende på om det som följer är en fullständig sats eller inte. Efter semikolon ska det ALLTID vara liten bokstav OCH en fullständig sats.
Var det ett krokigt rättesnöre?
Bröllopsdagarna: Hur ser systemet ut egentligen? Man vill ju gärna tro att det blir ädlare och finare ju längre man är gift men icke sa nicke. Listan kröns med ett "pffft" av... JÄRN. Och så lite halvädelstenar och radioaktivitet bland krondiamanterna.
Stort frågetecken.
Åååh SEMIKOLON!!! JIPPIE - här skall firas!!! Eftersom jag inte har så mycket tid för bloggande längre kanske jag firar på ett typiskt sverigestelevisionskt vis. Det vill säga med en repris. Jo, så får det bli.
Vår tioåriga bröllopsdag förra året var gjort av tenn.
Och för den som undrar var jag den omdömesgilla personen som kallade Helena för fashionabel.
Trashbloggare? Javisst, men isåfall en väldressad (Hupp! Höll på att skriva väldresserad!) och verserad sådan.
Tack Cruella, det var en bra förklaring! Ja, visst är bröllopsdagslistan konstig! Men det är klart att järnet måste komma nånstans på slutet, annars kan man ju inte säga att gammal kärlek aldrig rostar. Eller? Nu känner jag mig lite förvirrad.
Saring: Ett bra inlägg tål en repris!
Studiomannen: Å, jag rodnar! (Nä, det gör jag inte alls, men det låter så väldresserat att säga så.)
Fantastisk lapp mellanbarnet har satt upp.
Magnus: Ja, hur rolig ska inte han bli när han blir bloggare!
Skicka en kommentar