Inredningsspecial: tema hörn
Bloggserien om inredning fortsätter nu med ett område som vi ofta förbiser i våra hem: hörnen. Vad har du i hörnen? Förgyllda piedestaler med prunkande hibiskusar? Ledsna benjaminfikusar? Springbrunnar med amoriner? Eller – handen på hjärtat – dammråttor?
På måndagar kommer GP:s bostadsbilaga. Förutom annonser för små slitna radhus för tre miljoner kan man där också varje vecka läsa ett inredningsreportage om ett hem som är sparsmakat (allt skräp är instuvat i garderoberna inför fotograferingen) men ändå barntillåtet (Tricia Guild-tapeter i barnkammaren), varsamt renoverat (hopplös planlösning) med gedigna material (glasmosaik över diskbänken), personlig stil (Alvar Aalto-vas med gråstenar i på soffbordet) och charmiga kontraster (Myranstolar runt ett bord från loppis).
Nu i måndags kunde man läsa om ett hem med en designikon i ett hörn:
Inte sparsmakat men avskalat, minsann.
Men det var, som så ofta, en utvikning. (Om det fortsätter på det här viset så blir det här snart en utvikningsblogg, och då kanske jag får en del oväntade besök. Eller också blir det mest oväntat för besökarna.) Nu skulle vi ju tala om hörn. För enkelhets skull kan vi ta en titt på hörnen här hemma hos mig. Vi inleder rundvandringen här alldeles bredvid mitt arbetsbord.
En stilren kabelhärva i all sin enkelhet.
Å, dessa fantastiska maskiner som kräver så mycket sladdar. Vi fortsätter till hallen, där den sladdlösa telefonen för ovanlighets skull står på sin plats i telefonhörnet. Å, dessa fantastiska maskiner som fungerar utan sladdar. Där finns också en tomteluva nära till hands om någon plötsligt överväldigas av längtan efter julstämning. 
Vad är det för en tavla, då?
Nästa anhalt är köket, där den gamla kaninen Pricken har ett litet hörn hon kallar för sitt. Lägg märke till den broderade morotstavlan.
Enkelt men trivsamt.
Vi går vidare in i vardagsrummet. Och vad hittar vi väl där, inklämd i ett hörn mellan soffan och fönstret, om inte … en designikon!
Designikonhörn.
Ska jag nu förstöra illusionen genom att berätta om min pappa snickaren som smyger omkring på möbelgallerier och designmuseer med tumstocken i innerfickan? Ska jag avslöja att han helt enkelt mäter upp såna här designikoner, går hem och gör en ritning och sen bygger en kopia? Okej då. Det är min pappa som har snickrat den.
22 kommentarer:
Åååh muggen med mummintrollet! Jag har en som samlar på damm, då ska jag byta ut mitt mot den. Bra idéer och inspiration jag fått idag. Här ska det sättas i gång.. nej nej jag måste analysera analysera göra responser på mina kurskamrater, snart.
Intressant! Jag har kablar, sladdar och spindelväv i mina hörn!
Funderar på att ta hit den där Ms Kingston som ringer med små klockor i hörnen för att få bort onda andar... jag tror nämligen att det huserar några såna här. För det måste vara dom som gör mig så laaaaat.
Tavlan där i hallen... hm... kommer det förklaring?
Roligt och trevligt med en inblick i Prickens vardag. Men framförallt älskade jag tavlan. Folket ger den sitt fulla gillande!
En sådan där hemmasnickrad designikon har jag sett i ett annat hem också. Men inte är den väl särskilt bekväm?
Jag har suttit i den där designikonen! Fast det var nog bara jag som var avskalad just då.
(Visa upp din pappas andra designikonsalster!)
Nu ska jag gå och kolla om jag har några avskalade hörn i mitt hus.
*kolla kolla*
Nope. Faktum är att inte ens golven är avskaldade.
Din pappa behöver inte ens smyga när det gäller Rietveld-möblerna. Man kan faktiskt köpa gör-det-självböcker med Rietveld. VEt inte om det är så men jag har för mig att han själv var inblandad i det hela.
Hans visningslägenhet har kommit på UNESCO-listan. Så där ser man vad som kan hända om man har det avskalt, sparsmakat och fyllt med designikoner.
Men varför ställa den brevid soffan? Släng den eller ge den en egen plats!!!!
Rackarns. Ett d för mycket där uppe nyss.
Varje gång som jag skriver avskalad blir det automatiskt avskaldad. Då backar jag och rättar, precis som när jag ska skriva basker och det bara hela tiden och ideligen blir basket.
"Avskalad basker" har jag med andra ord mycket svårt för att skriva.
Bloggblad: Förklaring kommer ... kanske.
Lotten kan nog intyga att för Ulla och andra som undrar att den faktiskt är mycket bekvämare än den ser ut! Men Magnus, min pappa är smålänning och köper inte gör-det-själv-böcker! Han smyger hellre med tumstock. Den står tyvärr där den står för att alla andra hörn är fulla av andra saker.
Men när du vill skriva avskaldad basket kommer det å andra sidan att gå som en dans. (Det är ett lite prosaiskt sätt att spela basket om någon undrar.)
Åhåhååå! Vissa saker faller på plats! Symaskinsäpplet, nämligen, inte långt från tumstocksträdet!
Jättekul med en sån händig härkomst, måste det ju vara.
Även jag är ägare till nån sorts designikon: en kopia (billigt fabrikat, inte dyrt, men ändå inte särskilt billig som möbel betraktad): stolen C4, som ursprungligen hovs upp av mannen le Courbusier. Ja, inte kopian då, den är upphävd i Danmark. Nåt hörn står inte min C4-kopia i, för det finns inga hörn lediga, inte ett enda i hela huset. Den står mitt i ett rum och är stilren och verkligen mycket bekväm under allsköns bråte som belamrar den. Men när vi har sålt vår bäddsoffa blir det åtminstone en fönsterplats ledig åt den stackaren. Och när barna är stora ska jag ligga i den ibland och njuta.
Jag tycker att du kan ge Rietveldfåtöljen till kaninen. Jag gillar gamla länsstolar med öronlappar och antimakasser. Men så är jag ju inte heller fashionabel!
:-D
Miss G: En annan sak jag har efter min far är mina håriga ben. Inte lika kul.
Studiomannen: Kaninen tycker bara om furuträ. Stolen är av björk.
Vad har jag i hörnen? Ja, inga kaniner (för allergisk) eller designikoner (för dumsnål) i alla fall.
Ett nattduksbord, en barnsäng, en strykbräda (bakom en dörr) tre sladdhärvor (blir två när vi näns ta ner juleljusen) och några cd-hyllor med videoband (som vi inte kan spela nu när videospelaren blivit förvisad till källaren).
"Springbrunnar med amoriner." Här i Öknen finns det verkligen inredningsföremål att ställa i hörnen; jag tänker särskilt på golvlampor, stora som gatlyktor, med inbyggt vattenfall, till exempel.
Hur går det med sladdar - kanin? När vi bodde i tropikerna - omväxling förnöjer - hade vi (lillebroren) en kanin. Den bodde i trädgården men umgicks också inomhus. Då knipsade den av alla sladdar den såg. Den hoppade även fram till lille maken och bet av snörena i hans seglardojor innan nån hann blinka. Snopet! "Det vet väl varenda människa att kaniner gör så där" fräste den som alltid pålästa storasystern, när vi andra förundrade oss över kaninens beteende.
Finns det inte risk för att din lilla pappa får på nöten när han kopierar möbler så där? Jag menar, de kanske är upphovsrättsskyddade eller så? Har han kollat?
Ökenråttan: Kaninen äter sladdar, ja. Men hon får bara vara i köket, och där har vi inga sladdar i kaninhöjd. Hon är faktiskt en klok och väluppfostrad kanin och går inte ut ur köket förrän hon är säker på att ingen ser henne.
Just när det gäller Rietveld så är nog upphovsrättsskyddet inget problem, men han har gjort andra saker också som jag inte vet om jag vågar visa här ... Lite orolig är jag allt.
Jä....t rolig skrattar högt. Och börjar tänka, VAD har jag i mina hörn........
Ja i ett hörn i hallen står en mycket FUL men FUNKTIONELL lampa (lampan i taket slutade att fungera för ca 6 månader sedan ja hurdan ÄR man .....)
Som du förstår så avvvaktar jag med restan av MINA hörnen.
Jag ser fram emot att få läsa dina framtida inlägg.
Länkar nu till dig om det är ok.
Kram Kicki
Ovan är alltså "grodanbollllll"
Är ju alltså relativt ny bloggare och fixar inte att länka dog till minblogg just nu MEN du ligger so "favoriter" så att ju numera kan gå in och läsa dina inlägg. löser detta så så småning om.
Kram igen, blir många kramar idag.......
Kicki: Inga problem, jag hittade till din blogg!
Intressant att det där med telefonen i hallen ofta hänger kvar, även i de hem man inte har uttag i hallen eller ens är bunden till hallen på något sätt genom att man ändå har en trådlös telefon.
Underbart! Skrattar så jag gråter ...
Vad finns i hörnen i mitt arbetsrum (eller biblioteket som jag vill kalla det)? Jo, en stycken (ensam) gigantisk högtalare från 80-talet, en dosa med sladdar (stilren förstås!), några leksaksbilar och -- yes -- en dammråtta!
Lady S: Bara dammråttan är stilren, så!
Skicka en kommentar