Folkets hyllning
”Vad är det för tavla?” undrade jag i går. Och svarar själv i dag: Det är ett inramat exemplar av inbjudningskorten som jag gjorde till min fyrtioårsfest. (”Va! Har hon hängt upp ett inbjudningskort till sin egen fest på väggen? Är hon fullständigt egofixerad?”)
Jag och en annan snubbe tar emot folkets hyllning.
Jag är lite svag för såna här kinesiska revolutionära propagandaaffischer. (Men det är väl säkrast att påpeka att jag givetvis är fullt medveten om de idylliska bilderna stämde dåligt med verkligheten som dolde sig bakom dem.) Här är några till:
Jag är inte säker på vad det är jag faller så pladask för. Kanske den där förvirrande blandningen av något slags (nåja) realism i framställningen och den fullständigt vanvettiga, pastellfärgade idyllen.
Här och här finns massor av bilder för den som vill frossa i leende, rundkindade barn, automatgevär, traktorer och snett-nerifrån-perspektiv.
21 kommentarer:
Påminner om min serbokroatiska hemspråksbok som var illustrerad med små barn som marcherade för Tito, pansarvagnar och kulsprutor!
Måste blogga om det!!!
Fantastiskt! Låt mig då få tipsa om dessa siter:
http://www.davno.ru/cards/9ma.html
http://www.ddr-plakate.de/Biographie_multiple.php
Framförallt de sovjetiska evykorten är jag, förlåt Folket, lite kär i.
Bilderna får mig att tänka på Dai Sijies "Balzac och den kinesiska lilla skrädderskan" som jag läste långt efter "alla andra" men som jag tyckte mycket om.
Hej Helena!
Genom Christinas blogg så har jag förstått att det är "blofggträff" den 19/3 jag kommer, förstår att du bokar så vill meddela dig på detta sätt.
Har inte varit inne och läst på din blogg tidigare men ska nu göra detta.
Själv gjorde jag en minnesvärd resa till KINA 1985 var där i nästan 5 månader.
Jag har tänkt att berätta om mina resor (de är några stycken, älskar att resa både "här hemma" och i "andra" kulturer)Men jag är en relativt ny "bloggare" så det tar lite tid.........
Ska bli roligt att träffas.
Kram Kicki
A propos tavlor så gjorde jag en sådan, TROR JAG, hos Bloggblad nyligen. B. visade en hoper sytillbehör ur sina enografiska samlingar. Bland föremålen kände jag igen en pryl (i ordets verkliga bemärkelse, alltså inte en grej eller pinal), som ska användas till att göra hål i tyget när man syr engelskt broderi. Men jag skrev nu "engelsk brodyr".
Då är frågan till dej, Helena, som både kan sy och är yrkesmässigt språkbevandrad: "Broderi" är väl när man syr små mönster och finare hål på nåt sytt eller stickat föremål? Och "brodyr" är väl tygremsor med färdiga broderier på, köps i metervara och sys fast på ett plagg eller en duk eller nåt?
Sen beträffande Kina: Det jag minns bäst därifrån är en skymningskväll i parken intill Förbjudna Staden i Peking. Runtom i den stora parken stod sångkörer, stora och små, herr-, dam- och blandade. De sjöng alla olika melodier och det var en överjordisk upplevelse att sakta promenera omkring där, omgiven av sångerna från denna verkligt blandade jättekör.
Bloggblads ETNOGRAFISKA samlingar. Jag har inte uppfattat att hon även skulle samla på vin.
Varför måste jag fylla i verifikationen två gånger nu för tiden? Har jag hamnat på svarta listan hos dej?
Sovjetunionen var också skickliga på detta propagandaverktyg.
När ett museum (i Halmstad tror jag att det var) ställde ut diverse Mao-propaganda blev det en del liv på insändarsidor. Mao hade miljoner liv på sitt samvete - inte tu tal om saken. Men att visa upp affischerna som tidsdokument är bara kul.
Jag tyckte att din festinbjudanbild var oerhört rolig.
Ökenråttan: Blogger verkar ha sitt eget mystiska system för svarta listor över misstänkta kommentatorer. Ett tag fick jag alltid fylla i verifikationen två gånger hos Lotten, men det har gått över nu! Det hela är mycket förvirrande.
Ökenråttan igen: Jag blir alltid så glad när någon frågar mig om hur det ligger till egentligen! Jo, så här är det: Brodyr är precis som du säger remsor eller tyg i metervara med så kallat vitbroderi (d.v.s. broderi ton i ton med tyget) med bland annat klumpsöm och kantsydda hål. Sen finns det mycket riktigt något som heter engelskt broderi, som också är ett (annat) slags vitbroderi! (Hål, kaststygn, langett.) Men broderi är alltså en teknik och brodyr en färdig produkt.
Å, jag blir så glad när jag får svara på hur saker och ting ligger till egentligen, fast här var jag tvungen att slå upp lite grann, om jag ska vara ärlig!
Petra: Å, vad kul, det måste du göra.
Cirkus: Tack, mycket användbart!
Celia: Omslaget på den ser ju ut lite sådär. Jag gillade också den!
Kicki: Ska bli kul att ses!
Studiomannen: Den utställningen hade jag velat se!
Ökenråttan och Helena: sitter och kråmar mig, för där visste jag faktiskt svaret utan att slå upp... :)
Men annars har jag alltid diverse uppslagsböcker till hands, för ju mer jag skriver, desto krångligare saker ramlar jag över och det känns som om jag kan mindre och mindre... så min fråga är: Blir jag allt ödmjukare - eller blir jag mer ovetande?
Kan svara direkt på att jag INTE samlar på vin. Det dricks upp direkt...
På Filippinerna för 20+ år sen fanns det en serie vykort som man hittade överallt. Det var en grupp risplanterande (eller -skördande eller -rensande; min sakokunskap förbjuder mig att göra en korrekt bedömning av vad det egentligen var människorna på bilden gjorde) personer iförda karakteristisk stråhatt -- samma gäng som envetet dök upp mot en uppsjö olika bakgrunder. Ibland var det bergen i norr, ibland var det nån palmskog, ibland var det en strandmiljö. Nån hade uppenbarligen tyckt att det var så jobbigt att sitta och klippa ut de där risarbetarna att h*n bara inte _orkade_ göra om det, så det fick bli samma tjommar på alla vykort. Och det funkade säkert jättebra.
Alltså: Jag är själv rätt svag för de där alsten. Men varför är det ganska OK att vara det medan det skulle vara ohemult opassande att vara förtjust i nazistkonst elelr konstnärer och författare som förknippas med fascismen?
Frågan uppstod aktualiserades när jag läste Fuchsia Dunlops utmärkta bok "Revolutionary Cuisine" med gulliga illustrationer.
Tappade nog aptiten en smula när jag tänkte på de uppsktattningsvis runt 30-60 miljoner som dog efter "Det stora språnget".
Tänkte lite på samma sak som lisa ovan (nedan). Bilderna är slående lika nazisternas propagandabilder också, ju. Intressant. Så likt men ändå så otroligt olikt...
Ö-h: Tack för din OT-kommentar chez moi. Och tack för ditt wallraffande på, eller förbi, Jazzå. Det skulle nog ha gått att lösa bebismässigt på nåt sätt ändå, fast sen kom jag på att träffen ju är på en kördag och då går den bort. Min kör ska nämligen åka till Frankrike ganska snart och ge inte mindre än två konserter där, så det känns inte rimligt att bloggträffa istället för att repa.
Men det blir väl fler tillfällen.
hittade hit via Saring och kommer gärna åter! Fantastiska inlägg och härligt språk. Lägger omedelbart till dig på länklistan i min blogg om det är ok?
Lisa och Crrly: Ni har ju rätt, såklart.
Kapybaran: Såklart! Vilket fint alias, förresten!
hurra och grattis i förskott!
Ja! Ja! Jag vill också ha en egen traktor!!! Och en STOR skiftnyckel!!! Ja!!!
Bebisen med hönan skulle nästan kunna var hämtad ur jehovas vittnens tidning.
Linda: Haha, om det vore så väl ändå! Nej, det är ett fem år gammalt inbjudningskort.
Saring: Bara du avstår från granatkastaren, så.
Louise: Fundamentalisternas estetik är sig lik ...
Skicka en kommentar