En Sultan, en Orgel och fem meter Annabella, tack
Har det inte bloggats oväntat lite om den nya Ikeakatalogen? Jo, Mamselamsen har nämnt den och kanske nån mer. För handen på hjärtat – vem tar inte ett glädjeskutt när drömmen om ett snyggare hem i form av en tjock, härlig, blank katalog återigen trillar in genom brevinkastet?
Jag har rätt enkel smak och tycker att Ikeas möbler är jättesnygga. Däremot avskyr jag att åka till Ikea, vilket jag verkar vara rätt ensam om – många verkar tycka att det är ett jättetrevligt helgnöje. Men stormarknader, köpcentrum och stora gallerior är nu inte riktigt min grej. Ge mig en loppis vilken dag som helst däremot …
Men som sagt, möblerna gillar jag. Nåt jag gillar ännu mer är möblernas namn. Jag läste en gång att det var Ingvar Kamprads kusin som hittade på alla namnen. Alltså, hon jobbade ju på Ikea såklart, inte som kusin utan förmodligen med marknadsföring eller nåt sånt. Hon är säkert inte ensam om denna syssla numera, utan Ikea har säkert en hel stab av namnpåhittare. Vilket kul jobb! Hej, jag heter Helena och jag är namnpåhittare!
Ni har väl märkt att det liksom finns teman av namn för olika typer av produkter? En del bokhyllor har pojknamn. Vem har inte haft en Billy eller en Ivar? De kan också heta yrkesbeteckningar: Expedit, Magiker och Bonde. Även skrivbord, hurtsar och skrivbordsstolar kan vara pojkar: Jerker, Karsten eller varför inte Helmer. Det finns en skrivbordsstol som jag tycker är snygg och skulle vilja ha vid symaskinen. Problemet är bara att den heter Jules. Jag menar, tänk om det fattas en mutter när jag ska montera den. Då måste jag ju ringa till Ikeas kundtjänst och fråga efter denna mutter. Och hur i hela friden ska jag då uttala namnet på stolen? På franska – ”schyll” – eller på engelska – ”djools”? Eller alldeles som det stavas på svenska? Nej, det vågar jag inte riskera.
Julle. Bild från Ikea.
Flicknamnen är av någon anledning reserverade för textil – gardiner, lakan, metervaror, prydnadskuddar: Bettan, Britt, Lotten, Tyra, Indira. Bara mjuka saker, hur man nu ska tolka det. Men systemet är inte alldeles konsekvent. Ett påslakanset heter t.ex. Kaktus. Inte så lyckat, kan man kanske tycka.
Många namn är adjektiv: Effektiv, Rationell, Trevlig, Tjusig, Galant, Luftig, Snabb och Mumsig. Bara positiva adjektiv förstås. Förgäves letar man efter Slarvig, Elak och Småaktig. Verben är givetvis också representerade: Tassa, Anordna, Bestå och Inreda. Och i denna kategori hittar vi årets bästa namn: serveringsvagnen Korva. Jag tror jag måste köpa en sån. Jag vet visserligen inte vad man har en serveringsvagn till, men visst skulle vardagen bli lite roligare med Korva? (Den finns tyvärr inte på bild på Ikea.com ännu, men i katalogen hittar man den på sidan 60.)
Uppdatering: Korva är nu online!
Så här ser den ut:
Hej, jag heter Korva och jag är serveringsvagn. Bild från Ikea.
14 kommentarer:
Då har du åtminstone en sak gemensamt med min man. Han vägrar IKEA! Men det gör inget, för jag har prylstopp i vårt hem. (Alltså, maken har haft det hela tiden, så för honom är det senare inget nytt.)
Kul att du har sett samband med alla namnen, det har jag inte gjort. Fast å andra sidan är jag en slarvig katalogläsare.
Bloggblad: Han och jag får bilda en sammanslutning för Ikeavägrare. Fast om sanningen ska fram så åker jag dit titt som tätt, för ibland ska det ju köpas en eller annan grej. (Även om vi också borde införa prylstopp, så fullt som vi har det.) Men jag tycker inte det är kul, det gör jag inte!
Prylstopp är ju enklare att ha på andras grejer än på sina egna. Jag har prylstopp på snart-treåringens mjukisdjur: en in -- en ut är regeln som gäller där. Hon är bortrest några dagar så jag har nyss passat på att fylla en kasse f v b ett barnhem i Ukraina.
Är dessutom säker på att maken gör likadant med en del av mina saker, de där som ligger i lådor här och var eftersom jag inte näns slänga dem, men som jag inte heller minns att jag äger förrän jag för urtonde gången i ordningen "hittar" dem.
Och det är ju föredömligt gjort av honom i så fall.
Vad roligt att trilla in på en "översättarblogg"! Jag som har funderat länge på att utbilda mig till just översättare! Är du egen företagare, frilansar du? Nu blev jag nyfiken! Ha det!
Molle: Så sant som det är sagt. Man kanske borde göra som Lotten och bjuda in nån annan som rensar bland alla prylar?
Camilla: Välkommen! Nu har det väl inte blivit så översättningsrelaterat här på bloggen som det var tänkte från början. Men livet är ju mer än jobb ...
Ja, jag är frilans, d.v.s. egen företagare, sedan 1997. (Som de flesta andra översättare.) Översättningsutbildning tror jag är en utmärkt idé!Tittade just in på din blogg, och du kan ju verkligen uttrycka dig, måste jag säga. Så nog finns förutsättningarna!
Tack, snälla! Vilket komplingmang från en som har det skrivna ordet som yrke! Min blogg har svängt in för mkt på ytligheter på sistone men det blir snart ändring på det, haha!
hrrmm... Vilken, ska det vara... ;)
Camilla: Fast det är kul att läsa om ytliga saker också!
Helena T: 1) Jag har ofta undrat hur produkter som Pjätteryd fungerar i utlandet. Jag menar, mitt problem med Jules måste ju liksom uppstå i kubik! Hur gör de? Bryr de sig inte?
2) Menar du att alla hatar det? Jag trodde att alla älskade det utom jag! Och Bloggblads make då förstås.
3) Är det sant?! Jag vill ha jättemånga saker! Jules är minsann inte den enda ...
Jag var på IKEA i förrgår och alla såg ut att älska det! De var hur hemmastadda som helst, och det satt mammor och ammade spädbarn i vartenda hörn. Alla var glada och hjälpsamma, en riktigt fröjd var det.
Och du Helena, idag klippte jag håret! Så här gick det till: jag satte upp det i en tofs, för det ville jag gärna kunna fortsätta med också efter klippningen. Så höll jag handen där det verkade lagom långt, och klippte! Sedan var det bara att jämna till lite, där bak fick jag hjälp och där fram jämnade jag själv. I morgon blir det nog lite mer jämning. Jag blev inspirerad av: 1) klippningen av Camoranesis tofs 9 juli (du såg väl matchen?), 2) Petras tips om hur hon klipper sig. (Bara ifall du undrar, alltså!)
Ulla: Det låter ju trivsamt. Förr sågs man i kyrkan, nu ses man på Ikea. Eller?
Wow, modigt sätt att klippa sig. (Fegisen och perfektionisten i mig ryser en smula.) Klart jag såg matchen, och Camoranesi tog ju brons i tävlingen om VM:s fulaste frisyr!
Helena: Jamen, så blir det ju alltid! Nog fasen kommer man hem med lite blomkrukor och nån pall och tvåhundra värmeljus även om man inte skulle handla nånting alls!
Vilken rolig sida, blev förpuppad ett bra tag och läste det mesta. Har skrattat rakt ut i luften flera gånger =)
Jag kommer tillbaka!!
Tack Lindalotta! Välkommen hit och välkommen tillbaka!
"Hej, jag heter Korva". Ha, ha, vad roligt! Men någon lust att åka till IKEA fick jag i alla fall inte. Det är alldeles för mycket folk för att jag ska trivas.
Skicka en kommentar