Redrum fashion
Häromdagen såg jag The Shining tillsammans med två av tonåringarna. För min del var det inte precis första gången ... Jag hade alltså rätt bra koll på vad som skulle hända och när det var dags att ta betäckning bakom en kudde. Vilket var bra, för jag lyckades se vissa saker som jag har missat förut. (Ja, jag är väldigt rädd av mig. Nej, jag borde inte se skräckfilmer. Nej, jag borde inte låta mina barn se skräckfilmer heller.)
Har ni till exempel tänkt på vilka fantastiska kläder karaktärerna i filmen har? Särskilt Wendy och Danny. (För Jacks del så kanske kläderna inte är riktigt det första man lägger märke till.) Danny cyklar till exempel omkring på sin Big Wheel i korridorerna på hotellet iförd en hemstickad tröja med motiv av månraketen Apollo. (Minns inte vilket nummer, men tröjan var ljusblå.) Och Wendy då. Kolla in den här hängslekjolen.
(Bild från Archivio Kubrick)
Jamen, strunta i ansiktsuttrycket och baseballträet och titta på kjolen, sa jag ju. I ljusbrun manchester. Med rutig skjorta inunder och polotröja under skjortan. Det är så coolt.
12 kommentarer:
De ljusbruna, pälsbrämade mockastövlarna då? Var det inte sådana som var inne förra vintern?
Jo, det tror jag. Fast jag tycker inte de var så coola.
har bara vågat se början av filmen, men minns polotröjan. jag länkar gärna till din blogg som är en favorit.
Ha! Här kommer du och påpekar att hela mellanstadietiden var en enda lång skräckis. För titta på skolfotona från fyran, femman... Polo med rutig skjorta över tycks vara nån sorts skoluniform med varierbar färgsättning. Enstaka elever, som kanske var lite prudentligare av sig, kunde faktiskt också ha skjorta/blus med t-tröja över. Jodå: visst ryser man...
vad coolt att kunna koncentrera sig på outfits under the shining! urr den filmen klarar jag nog itne igen. Och boken var ännu värre, den gick inte att läsa annat än i dagsljus :O
*Skrattar jättemycket* Du är ju sjuk, fast på ett härligt sätt. Jättekul iaktagelse! ha ha
Molle: Fast jag tycker det är jättecoolt! På riktigt! Jag tror bara det är en tidsfråga tills vi börjar ha polotröja under skjortan och t-shirt över skjortan igen.
Linda K: På nåt sätt har jag vant mig. Det är väl det som kallas avtrubbning kanske :)
Wilma: Jag tar det som en komplimang :)
Lite lugnare kusligt- har nyss läst ut en Karin Fossum. Är du Helena möjligen inblandad i översättningen av hennes böcker?
Hjälp! Jag vänder mig till dej Helena, du som är en vänlig och vettig person. Kan du förklara hur det hänger ihop med bloggkommenterandet. Jag är ju alldeles nyinkommen i den här världen. Jo, det visar sig alltså att det finns en massa, inte alltid så trevliga inlägg på en hel de olika bloggar med Lena B. som avsändare, MEN DET ÄR INTE JAG som ligger bakom dem. Det är obehagligt och jag slutar nu helt att kommentera. Det finns förstås inget sätt att hitta den/dem som lagt ut "mina" inlägg? Nej, jag kunde tro det. Hej då!
Lena B: Tyvärr har jag inte översatt några deckare alls, men jag skulle inte säga nej om jag fick en förfrågan ...
Och nu till din andra fråga. Jag tycker det vore jättesynd om du slutade kommentera, eftersom jag gillar dina kommentarer! (Och på just min blogg har det väl inte förekommit någon falsk Lena B.?) Det finns ju tyvärr en del personer som tycker det är roligt att förstöra för andra, både på Internet och IRL. Jag tycker inte man ska kapitulera för dem! Om du registrerar dig som Bloggeranvändare, så blir det svårare för andra att utge sig för att vara dig. Du behöver inte starta någon egen blogg för att du registrerar dig. Du undrar ju också om det går att se vem som har kommenterat i ditt namn. Jag för min del har en besökslogg från Susnet, där jag kan se vilka IP-adresser folk har som besöker bloggen (eller deras datorer rättare sagt). Däremot kan jag inte se vilka av dessa som har kommenterat. Möjligen finns det andra bloggare som har en sån finess. Det hela är i alla fall jättetråkigt, men jag hoppas som sagt att du inte slutar kommentera!
Det är väl tillräckligt lång tid som förflutit sedan the shining filmatiserades för att kläderna ska bli ok igen. Iofs tycks retrohjulen snurra allt fortare numera. Folk börjar redan tala om 90-talsretro.
Jag tycker de vita, stickade strumpbyxorna under är alldeles enastående.
Skicka en kommentar