På tal om film
För det första:
Är den någon mer än jag som inte har tänkt på att Rizzo i Grease …
… senare blev gift med president Bartlett?
Alltså, jag har ju uppenbarligen tänkt på det nu och det har ju ni som läser detta också, men är det någon mer än jag som inte hade tänkt på det tidigare?
Och för det andra:
Har ni någonsin undrat vad det blev av Tommy och Annika? 
På Efraimstochter.de får man svar. Tänkvärd och ganska sorglig läsning.
22 kommentarer:
Personligen AVSKYR jag alla filmer som gjorts om Pippi. Jag har den första Pippi-boken i första upplaga, för när den kom ut var jag lagom stor att få den i julklapp (av min gudmor som försett mig med alla de böcker som en flicka behöver. Tack!). Jag bibringades AL:s idé om Pippi: en stark (fysiskt och psykiskt), originell, egensinnig och varmhjärtad person med starkt utvecklat rättspatos som gjorde vad som föll henne in NÄR DET VAR PÅKALLAT. I filmerna framställs hon som en halvidiot som hoppar omkring och sprider förvirring i största allmänhet. Nyckelordet till Pippis natur, som jag uppfattat den och som jag tror är vad författaren avsett, är Pippis yttrande "När man är mycket stark måste man också vara mycket snäll".
Folk såg inte heller ut som på Ingrid Vang Nymans geniala Pippi-boks-teckningar! Annika var blond och Tommy mörk, t.ex. Sånt gillar man inte - att bokfigurerna får nya utseenden i filmerna. I klass med att tecknarna ritar en blond person när det står mörkhårig i boken. Barn kräver ordning härvidlag och det gör jag också.
Det har alltid förundrat mig att AL själv gick med på dessa flagranta avvikelser. När hon inte ens tålde att hennes franska översättare skrev ponny i stället för häst när det var tal om Pippis kuse(som har döpts till ett larvigt namn i filmerna, så jolmigt att man mår illa; i böckerna heter han bara Hästen, helt enkelt).
Kul det där med Rizzo och mrs Bartlett! Det hade jag aldrig tänkt på förrän nu!
Till Lena B: om man verkligen läst och älskat en bok är det mycket sällan man uppskattar filmatiseringen av den.
Lena B.: Jag är tvärtom ganska förtjust i Pippifilmerna men har aldrig tyckt om böckerna! Klarade inte heller att läsa dem för mina barn när de var små. Jag tycker de är pratiga och förnumstiga, inte alls lika bra som t.ex. Emil i Lönneberga. Men: Ingrid Vang Nymans bilder är ju helt geniala. Hon gjorde också väldigt fina bilder till de första upplagorna av Bullerbyn, helt annorlunda är Ilon Wiklands traditionella (lite tråkiga) bilder i de senare upplagorna. Förresten var Ingrid Vang Nyman spännande som person och människoöde. Uppslag till en kommande blogg, kanske ...
Ulla: Nej, men visst är det väl inte så känt, det där med Rizzo?
Åh, vad jag önskar att jag förstod tyska bättre, det här var ju jättespännande! Lite fattar jag vad "Tommy och Annika" säger i intervjun, men inte tillräckligt.
Jag är också dålig på tyska, men jag tyckte det var så intressant så jag lyckades ta mig igenom det mesta ändå. Fast ett och annat har jag säkert missuppfattat ...
hallå hallå - desperat hjälp rop - jag kan i stort sett icke ett ord tyska - erkänner villigt min låga nivå i största allmänhet - men snälla du;
jag är verkligen intresserad - har grubblat på detta:
vadgör Tommy o Annika nu?
Hur kommer det sig att detta framställs i en tysk tidning medan det alltjämt är väldigt hemligt i sverige??
Hur mår de?
tacksam för en liten framställning?
Den där Tommy-och-Annika-texten är ju copyrightad av Süddeutsche Zeitung, så man kan väl inte amatöröversätta den och lägga ut den någonstans hur som helst, antar jag. Fast man borde väl kunna hänvisa till källan, ange ägaren till upphovsrätten och återberätta texten på svenska. Eller? Nån som vet?
Det var förresten härligt att skriva "Süddeutsche Zeitung". Mycket tyskt. Ü-ü-ü. Lite samma känsla som Åke Hodells General B-b-büssig.
Försök säga büssig. Plötsligt låter man som en Helsingborgare.
Petra: Sammanfattningsvis kan man väl säga att Tommy och Annika mår efter omständigheterna rätt OK. Men det är fullständigt hårresande att läsa om hur de hade det som barnskådespelare och kändisar i sjuttiotalets Sverige.
Jag förvånades av detta (förlåt, nu kommer det tyska) "... hatte Inger immer großes Heimweh und rief häufig ihre Eltern an. Manchmal hat sie uns sogar verpetzt, das war nicht so nett. Und auf dem Set hatte sie regelmäßig Nervenzusammenbrüche: Wenn ihr etwas nicht passte oder wenn sie unsicher war, fing sie zu weinen an und versteckte sich in irgendeiner Ecke. Jemand musste sie trösten, bevor wir weiterarbeiten konnten."
Alltså ... att Inger Nilsson fick regelbundna nervsammanbrott och gömde sig i nåt hörn så fort något gick henne emot ... Jo, men hon var ju ett barn. Varför uttrycker sig Pär och Maria så?
Tack för läsningen, Helena, det var mycket intressant! (Fast jag blir lite sur och tycker att de är onödigt bittra och skyller motgångarna i livet på att de var tvungna att mogna för tidigt.)
För övrigt tycker jag att på samma sätt som barnen förr behövde en revolterande Pippi, behöver de numera några skötsamma Tommyar & Annikor som förebilder.
Usch, vad jag blev gnällig och trist här! Men Pippi ligger djupt i min själ. Hon kunde göra vad hon ville och hade allt som inte jag hade men ville ha när jag var liten (pengar, apa, häst och hus. Och så var hon så schysst! Och hjälpsam, även om det spårade ut ibland, men det var aldrig Pippis fel utan omgivningens, tyckte jag.
Äldste sonens starkaste filmminne bör vara Pippi på de sju haven. Han fick gå med sin fader och det var så spännande att gossen blev alldeles kall. Den ömme fadern måste ta honom i knät och svepa in honom i sin loden.
Lotten: Jag tror faktiskt inte de avser det som kritik mot Inger N., utan det är bara ett konstaterande. Så var det, liksom. Ungefär som den hårresande historien om filmteamet festade på Barbados och ingen riktigt hade koll på barnen. Så var det, det var inget mer med det.
Lena B: På tal om att vilja ha en apa så måste jag citera den numera trettonåriga dotterns önskelista till sexårsdagen:
En riktig gris
En riktig orangutang
En stor bit tårta på sängen
Sehr intressant.
Internet är fantastiskt.
Olle, numera en djefla man, har som sin "favorite book"
Ansichten eines Clowns
när man slår på vilka fler som har denna favorit kommer man till Elessar i Teheran!
http://starbreeze.blogspot.com/
Det finns hopp om människosläktet!
Den blyga: visst känns det som om världen är lite mindre när man upptäcker sånt!
Grattis Helena, du har vunnit tävlingen på hotspot-bloggen. Maila din adress till mig på hotspotbloggen@hotmail.com så skickar jag dina vinster på momangen. Motivering etc finns på min blogg. GRATTIS!
etc var nog inte helt rätt, mm borde vara mer korrekt, nu blir jag nervös när jag är här inne och ska formulera korrakta meningar, huh! :)
Inte ska du vara nervös för det! Språkpolis är jag inte, utom möjligen när det gäller mig själv. Et cetera eller med mera kan väl gå på ett ut i det här sammanhanget, tycker jag.
Rizzo påminner faktiskt lite om Elin "Grynet" Ek. Vad hände förresten med Tommi och Annika? Jag är ingen hejare på tyska..:P
Det var ju synd att jag inte kan mer än 10 ord tyska.
Jag har!
Tycker att skådespelare borde hålla sig till en rollfigur. Precis som Marcia Cross, hon är knepiga Kimberly i "Melrose Place" och knepiga Bree i "Desperate Housewifes".
Har svårt att ta t.ex. Ed O'Neill på allvar som FBI-agent i en thiller som jag inte minns namnet på eller som guvenören Eric Baker i "The West Wing", när han för mig bara är Al Bundy i "Våra Värsta År".
Kicki: Håller med. Särskilt de skådisar som inte spelar i den allra högsta divisionen. Jag kan missa handlingen i en hel film för att jag funderar ihjäl mig på var den ene eller andra birollsinnehavaren har synts förut.
jösses - va' TRAGISK den tyska artikeln är!
eller rättare sagt: nu kommer jag ALDRIG mer att kunna se nå'n pippi långstrump-film utan att specialstudera herr nilsson och lilla gubben...
Skicka en kommentar