Kapybaran kallar
De flesta som har varit omtänksamma nog att skicka listutmaningar till mig vet nog att jag är hopplös på sånt. Jag svarar ju aldrig! Det är som förgjort. Fast nu tänkte jag göra ett undantag. Av två anledningar:
För det första kan jag inte motstå en begäran från en bloggare med täcknamnet Kapybaran. Ni vet väl vad en kapybara är? Inte? Ja, jag är inte den som är snål med upplysningar, det vet ni väl. Kapybaran är världens största gnagare. En kapybara är också huvudperson i Vår vän Capy, som var en av mina barns favoritböcker när de var små. (Och de var visst inte ensamma om att gilla den, ser jag!) Och nog var det något visst med den, även om jag tyckte den var rätt illa skriven eller möjligen dåligt översatt eller kanske en kombination av bådadera. Däremot hade den väldigt fina teckningar:
En kapybara är rätt stor.
För det andra har jag redan gjort just den här utmaningen tidigare. Jamen, varför ska jag då göra den? Jo, jag tänkte att det kunde vara kul att kolla om jag svarar likadant den här gången. Detta kommer alltså antingen att visa att jag lever ett omväxlande och dramatiskt liv där det händer nya saker hela tiden eller att jag har fastnat i gamla hjulspår och behöver bryta mina inrotade vanor. Spännande, va? Är ni beredda? Här kommer den!
Men förresten, var först så snälla och öppna mina tidigare svar i ett annat fönster, så ni kan kolla att jag inte fuskar!
1. Ta närmaste bok och slå upp sidan 18 rad 4 – vad står det där?
Nu: [...] var just där som vederbörande föddes, när Oloffson, byggt som [...] (Ur Haiti 2004 av Peter Hallward)
Förra gången: Inte samma. Puh! Vilken tur. Det börjar ju bra, det här!
2. Sträck ut din vänstra arm så långt du kan, vad rör du vid?
Nu: Koddosan till min Internetbank.
Förra gången: Samma! Äsch, ordningsamma jag!
3. Vad såg du senast på tv?
Nu: America’s Next Top Model i går kväll.
Förra gången: Inte alls samma. Just nu är jag inne i en period när jag ser väldigt mycket på tv (för att vara jag). Nästan dagligen, faktiskt.
4. Utan att se efter, gissa vad klockan är?
Nu: 20.15 (Rätt svar: 20.04)
Förra gången: 22:00, fast hon var 22:15. Inte bara en annan tid, utan dessutom gissar jag fel åt precis andra hållet! Fantastiskt oförutsägbart!
5. Bortsett från datorn, vad hör du just nu?
Nu: Nån som spelar elgitarr. Troligen femtonåringen.
Förra gången: Inte samma. Ganska konstigt, eftersom det är ett av de vanligaste ljuden i det här hemmet.
6. När du senast var ute vad gjorde du då?
Nu: Handlade glasspinnar på Ica som trettonåringen ska ta med sig till sin praoplats i morgon. Hon praoar på dagis.
Förra gången: Nästan samma. Men tillräckligt olikt för att räknas som variation!
7. Vad tittade du på innan du började med denna undersökning?
Nu: Kommentarerna till förra inlägget.
Förra gången: Inte samma!
8. Vad har du på dig nu?
Nu: Jeans, svart skjorta, innetofflor och min älsklingskofta, en fruktansvärt ful sak i dammråttsgrön fiberpäls.
Förra gången: Nästan samma. Jag som är så fashionabel.
9. Drömde du något i natt?
Nu: Jag har tre återkommande drömmar: 1. Att jag tappar alla tänderna. 2. Den jag drömde förra gången jag svarade på den här utmaningen. 3. Att vi flyttar till en lägenhet med enormt många och stora garderober. Vi upptäcker fler och fler garderober allteftersom tiden går. I natt drömde jag dröm nummer 1.
Förra gången: Således inte samma.
10. När skrattade du senast?
Nu: När trettonåringen berättade om dagens prao på dagis. Hon berättade att när en viss lukt sprider sig i rummet frågar fröknarna förstås barnen: ”Har du bajsat?” Och barnen – som är så små att de inte kan prata – vänder då helt om och backar fram till närmaste fröken som får inspektera blöjinnehållet.
Förra gången: Nåt helt annat! Här händer det kul grejer, minsann!
11. Vad finns på väggarna i rummet där du är nu?
Nu: Tre anslagstavlor.
Förra gången: Samma! Fasiken också. Jag som är inredningsbloggare och allt.
12. Har du sett något konstigt på sista tiden?
Nu: En härfågel! Nej, jag skojar. Men häromdagen promenerade jag för första gången någonsin på Gullbergs kaj tillsammans med min man, och där såg vi jättemånga konstiga saker. Till exempel det här:
Konstig grej.
Förra gången: En jätteolik konstighet, faktiskt!
13. Vad tycker du om den här utmaningen?
Nu: Jag citerar Kapybaran: ”Jag är utmanad, alltså finns jag.”
Förra gången: Å, då var jag så ny bloggare så jag utmanade mig själv. Vad sorgligt! Man skönjer en viss utveckling!
14. Vilken var den senaste film du såg?
Nu: På video: Miami Vice. Helt okej, faktiskt. På bio: A Hebrew Lesson på Göteborgs filmfestival. Rekommenderas! (Om den någonsin kommer att visas på svenska biografer eller tv-kanaler, vill säga.)
Förra gången: Inte samma! Inte samma alls!
15. Om du blev multimiljonär, vad skulle du köpa då?
Nu: Samma som förra gången. Och lite ledighet till mig själv också kanske.
Förra gången: Tja, samma då alltså.
16. Berätta något om dig själv som folk inte vet om.
Nu: Att jag sover jättelänge på morgnarna på helgerna. Det är inte många människor i min ålder som har kvar förmågan att sova till klockan elva på förmiddagen när barnen har blivit så stora att man har chansen! Men jag kan, jag! (Inte alltid, men för det mesta.)
Förra gången: ”Jag samlar på sågade trägalgar.” Ja, är det nåt folk vet om mig numera så är det att jag samlar på galgar. Jag tror att jag är en av Sveriges mest kända galgsamlare, och det, gott folk, det vill inte säga lite det!
Här fattas det en fråga! Någon har rensat bort den. Det kan inte vara Kapybaran eller Saring, men någonstans mellan april 2006 och februari 2007 har den försvunnit. Så i fortsättningen stämmer alltså inte numreringen av frågorna. Men med de intelligenta bloggläsare jag har så klarar ni väl det ändå?
17. Tycker du om att dansa?
Nu: Jättemycket! Jag vill börja dansa salsa igen! Genast!
Förra gången: Hrm … samma. Och ingen salsa har det blivit sedan dess.
18–19. Vad ska dina barn heta, pojke resp flicka?
Nu: Jag har två flickor och en pojke och alla har jättefina namn.
Förra gången: Tänk om jag hade svarat något helt annat nu än förra gången? Hur skulle det ha sett ut?
Det fattas en fråga igen! Men den vägrade jag visst att svara på förra gången … Numreringen blir nu alltså ännu lite mer förvirrad, men ni hänger med, va?
20. Skulle du någonsin överväga att bo utomlands?
Nu: Hemskt gärna. Synd att det inte har blivit av hittills, men det är väl inte för sent än?
Förra gången: Pinsamt likt. Usch, vad jag är förutsägbar.
21. Vad vill du att Gud ska säga när du kommer till pärleporten?
Nu: ”Hejsan hoppsan”, kanske?
Förra gången: Ett annat svar, men lika klämkäckt.
22. Vilka vill du ska svara på dessa frågor?
Nu: Inte nog med att jag (nästan) aldrig svarar på utmaningar – jag är om möjligt ännu mer hopplös på att skicka dem vidare! Så jag struntar i det!
Förra gången: Skickade jag inte heller utmaningen vidare, men på ett lite annat vis. Det måste väl räknas som ett annat svar? Jaså inte?
Och för dem som har orkat läsa ända hit börjar nu den spännande poängberäkningen! Samma svar som förra gången hade jag på … nio frågor! Och ett annat svar på … tolv frågor! Vilket måste betyda att jag lever ett spännande, spontant och dynamiskt liv. Vilken tur!
16 kommentarer:
Åh, den boken var min storebrors favorit när han var runt 8-9 år. På engelska dock, eftersom mina föräldrar hör till dem som kunde besvarat fråga 20 med "been there, done that" om de haft en blogg. Vilket de inte har. Såvitt jag vet.
Hakke: På engelska har den ju dessutom ett sånt sött namn: Capyboppy! Det låter precis som något jag kunde ha kallat min minsting när hon var bebis.
Åh, den boken ... den boken ... har jag aldrig ens hört talas om! Nu ska jag skälla på mina föräldrar. (Men jag bloggade om en sådan gnagare [nästan] idag, räknas det?)
Som sagt läste min mamma Capy-boken för mig, och jag läste den för mina barn. Dessutom såg jag och sonen nästan en capybara simma omkring i en flod häromsistens! Vi blev väldigt upphetsade, fast sen förstod vi att det var en bisamråtta. Men det är också ganska coolt.
Lotten: Jag tror inte den är så himla känd egentligen! Jag hade aldrig hört talas om den förrän vi fick den i vårt abonnemang på En bok för alla (barnversionen) som vi hade när barnen var små. På tal om überambitiösa föräldrar!'
Anna: Det var det värsta! Vad söt han är när han är på väg upp ur vattnet.
Så spännande att liksom kunna följa utvecklingen!
Skulle jag mot förmodan snubbla över några tjusiga brittiska trägalgar (detta land är besatt av plast men jag har hopp om marknaden i Barras) skall jag såklart lägga mig till med dem.
Det har gått råttmani i bloggandet. Under min dagliga surf idag har jag hittat jag vet inte HUR många inlägg om möss och råttor.
Matilda: jag tror att vi får skylla på Lotten. hennes döda mus i fällan var inge mysig.
Jag känner mig lite skyldig till att ha satt epitetet fashionabel på Översättarhelena. Men tiden har visat att jag har rätt. Inte minst när jag såg Helenas konster bak symaskinen.
För övrigt heter nyckelpiga Ladybird eller Ladybug. Där har vi något för en biolog att sätta tänderna i. Alltså inte att mumsa på småkryp utan för att förklara för en enfaldig Studioman varför det heter nyckelpiga på svenska och Lavybug/bird på engelska.
Vad det heter på norska och danska förtäljer inte historien.
Åh! Vår vän Capy! Och dröm om min lycka när jag träffade livs levande kapybaror på Ystad djurpark. Jättestora simmande hamstrar - helknasigt och jättekul.
Utmaningen ska jag förstås ge mig på (på hemlig ort, jag bloggar ju inte;-) men icke nu. Nej nej. Nu eftergranskar jag riksdagsprotokoll. Och det ska aldrig få bli svaret på frågan vad jag nuddar om jag sträcker ut min vänstra arm...
Nej vet du vad listor det är bara för mycket.
Kan dock svara att jag på mina väggar (snart, de står på golvet) har fyra nya konstverk som jag köpt av en vän jag är SSÅÅÅÅ nöjd (det ÄR viktigt vad man har på väggarna har jag upptäckt nu när jag inte tillhör "normadfolket längre, är 48 år!!!!!!!)
Nr 16 ja kanske inta alla vet att jag ofta kan brista ut i spontana skratt på bussen eller någon annan plats där jag, entligen INTE borde ha skrattat, i alla fall inte "så där för mig själv "går hon på någon drog eller" så brukar uttrycket se ut i mångas ansikten.
Jag bryr mig inte ssåå mycket ibland kanske, man vill ju "smälta in" "vara normal" fast vill jag det... med de normer som finns...... nej inta alltid då förlorar man något av sin själ och DET är det inte värt.
Fortsätter min läsning av din blogg Kram Kicki
Nyckelpigans ben ser ju ut som nycklar!
M:s fikarum: Det gläder mej att råttor och möss uppmärksammas i bloggvärlden. Säger dom nåt särskilt om ökenråttor?
Jag att många av namnen på nyckelpigan har att göra med jungfru Maria på ett eller annat sätt. Inte just nyckelpiga (men det finns en art som heter Jungfru Maria nyckelpiga) men både ladybug, mariehøne och marienkafer. Fast inte coccinella (it) och coccinelle (fr). Äsch, jag tyckte det var en fin teori i alla fall.
Och med "Jag att" menar jag alltså "Jag tror att".
Jag förstår.
Fast inte helt. Varifrån kommer nyckeln?
Studiomannen: Nej, det är ju just det! Flera av de andra har något med jungfru Maria att göra ...
Skicka en kommentar