Som en saga
I går damp detta spännande paket damp ner i min brevlåda:
Första gången jag får paket som är adresserat till bloggen!
Ja, naturligtvis var det en avi som damp ner i brevlådan. Så fungerar det här hos oss. Brevbäraren vill helst inte bära tyngre saker än julkort och ett tjog reklamblad för olika elektronikkedjor uppför våra fyra trappor. Allt annat får man gå och hämta på posten. Nej, jag skojar. Givetvis hämtar man dem på Hemköp, vad trodde ni?
Framåt kvällskvisten skickade jag således min make till Hemköp med avin, och han kom hem med detta spännande gröna paket. Det mest spännande var att det liksom frasade när man klämde på det. Och detta var det sagolika paketets sagolika innehåll:
Äkta danska sagogryn, minsann!
Ni minns väl mina sagogrynsproblem? Som bortblåsta, mina vänner! Med hjälp av en bloggare, såklart! Jag har sagt det förut, men det tål att sägas igen: snällare och mer hjälpsamma människor än bloggare får man leta efter. Den här gången var det den goda Emi som ryckte ut. Hon hade hittat dessa åtråvärda gryn i sin Icaaffär. (På en ganska liten ort, om jag förstår saken rätt. Här i Göteborg verkar de vara omöjliga att uppbringa.) Och snällt nog alltså kommit att tänka på mig och gjort sig både möda och besvär för att skicka paketet till mig. Snällt va?
I dag blev det alltså sagosoppa till efterrätt! Ni vill väl ha receptet?
Sagolik soppa
1 liter vatten
1/2 liter outspädd saft, Bob Mix apelsin–persika eller någon annan god gul saft som inte är alltför söt
3/4 dl sagogryn
1 näve sultanrussin
Blanda vatten och saft i en kastrull och koka upp. Häll ner sagogrynen och russinen. Koka cirka 10 minuter.
Ni ser väl grynen?
Vad tonåringarna tyckte? Ja, eftersom de är snälla och belevade personer som vet hur en mamma ska tas så sa de att det var gott, men möjligen tyckte de innerst inne att det var lite överreklamerat. Men jag är nöjd! Ännu en bit i mina barns bildning är på plats! Tack Emi!
21 kommentarer:
Är du nöjd för att barnen har fått smaka eller är du nöjd med smaken? Ibland är det ju så att något som man tyckte om som liten inte uppnår samma kulinariska höjder när man får smaka det i vuxen ålder.
Nåja, Ica Maxi Nacka kanske inte är världens minsta affär, men grynen såg lite bortkomna ut bredvid bakgrejorna, så jag förbarmade mig naturligtvis över dem. Och dig. Sambon ser faktiskt lite lättad ut över att slippa smaka sagosoppa, trots dina aptitliga bilder, så jag kanske förbarmade mig över honom också, utan att det ens var meningen?
Moster M: Bådadera såklart!
Emi: Din sambo kommer att ångra sig, sanna mina ord!
Tjusigt med soppfärg som matchar russinen,I OCH FÖR SEJ.
Men i min barndom var sagosoppan ALLTID röd, så det blev något av en chock för mej att se denna i sagosoppssammanhang väldigt udda kulör.
Och russinen var mörkbruna!
Jag blev liksom råttan lite chockad över din soppas överraskande färg. Röd var den färg också jag förväntade mig! Det kanske du gör nästa gång, för du använde väl inte alla gryn på en gång? Skall kolla på Ica Maxi på Mölndalsvägen nästa gång jag går dit om det finns några där.
Men! Först nu när sagoråttan pratar om rött, minns jag att jag har ätit sagosoppa! Mörkröd, med russin! Vad konstigt.
Jag är chockad! GULA SAGOGRYN!!!! I mitt barndomsland voro sagogryn alltid rosa!
Och tomtebruset var ännu ljusare rosa...
(Fast jag är impad över bloggandets makalösa kraft!)
De sagogryn jag stött på tidigare var också rosa, men de var original från 40-50-talet (?) och inte riktigt såna att man ville äta dem. Jag var i åttaårsåldern, och i ett rosafluffigt prinsesskede av mitt liv som jag var tyckte jag då att sagogryn måste vara den vackraste mat som någonsin tillverkats. Numera gillar jag faktiskt gult bättre.
Jag satt och funderade... kom på att jag också har ätit en RÖD sagosoppa! Sen skriver jag under att det finns underbara bloggare som hjälper.
Vad snällt! Och visst blir man nyfiken på att testa. Skam till sägandes kan jag inte minnas att jag ätit sagogryn!!?? Och ändå är jag 60-talist. Hur går det ihop?
Helena: vi har här på Kvantum i Varberg. Ska jag ta med ett par paket till bloggträffen på måndag?
Nu är jag i farten och anmärker här också! Väldigt vad det damp mycket i den första meningen, hörru.
Reiseleiter-Helena!
Jag ser gärna att du och andra som ska komma på bloggträff imorgon måndag kommenterar inne hos mig:
Bloggare till påseende
Emi: Jaha, Nacka! Jag föreställde mig det där som stod som avsändaradress, som väl är en liten by i Norrland? Eller?
Sago- och russinråttan, Ulla, Lotten: Självklart var sagosoppan röd förr! Jag tänkte bara göra en sagosoppa för 2000-talet, liksom! Fast då kanske den borde varit ännu mer exotisk?
Bloggblad, Emi: Själva grynen var vita. Så här såg de ut i decilitermåttet. Men jag minns faktiskt när de rosaröda grynen byttes mot vita nån gång i slutet av sextiotalet eller början av sjuttiotalet. De rosa var färgade för att likna gryn av äkta sago (fast de i själva verket länge har tillverkats av potatisstärkelse i Sverige), men färgämnet förbjöds sen.
Anne-Maj och Lady S: Bloggvärlden är sagolik!
Studiomannen: Om du ändå ska dit så säger jag då inte nej!
A-råttan: Ja, särskilt med tanke på att det inte alls var paketet som damp ner utan bara avin!
På min gamla förpackning finns ett recept på gul suppe där man ska använda äggulor. Har du testat det? Jag tycker att det låter lite märkligt.
Moster M: Det fanns på min förpackning också men jag har inte testat. Jag misstänker att det är en dansk specialitet, eftersom det var danska sagogryn. Låter lite som en blandning mellan äggtoddy och sagosoppa. Jag tror jag avstår.
Oj, här var det skrivet utan att jag märkt något. Älta ligger, trots det något dystra och norrlandsklingande namnet, en lagom halvtimme från t-centralen, så även om vi är omringade av blåbärsris och badsjöar bor vi inte helt off the beaten track. Fast jag brukar säga som den lilla lappgubben: "Jåå, nå är hä väl bra vä Ståkkålm. Män hä ligg ju så avsides!"
mums det var gott, gör mer mamma. fast utan äckliga russin om jag får be
Okej då Plutten!
Jo, grynen var färgade röda när jag var liten. Tyckte att de påminde om grodyngel i första stadiet, svullna & dana, men soppan var sötare när jag var barn, än den jag lyckats koka själv som vuxen. Men grynen finns i båda mina närmsta icabutiker. Man kan be sin icahandlare ta hem, läste jag när jag goglade efter receptet.
Skicka en kommentar