2006-04-20

Upphittat: en bokstav

Svenska Akademiens ordlista kallas ibland en rikslikare för svenska språket. Det är väl att ta i, kanske. Och inte vet jag vad en rikslikare är egentligen. Men de fakto är SAOL den officiella normen för stavning och böjning av svenska ord samt för vilka ord som man får lägga i Alfapet.

Nu är trettonde upplagan av Svenska Akademiens här. Som vanligt har varje tidning med självaktning en (gärna lite smårolig) notis om nya ord som har kommit in (företrädesvis blogg, guzz och tårtning) och gamla som har blivit utmönstrade (betjäntplats och mammonsträl).

Och så har det ju alltid varit. Nya ord tillkommer och gamla försvinner av olika anledningar. Och självklart är listorna över SAOL:s nytillkomna och utmönstrade ord en spegling av vår samtid. Men som sagt, det är bara tidens gång.

Något som däremot inte hör till vanligheterna är att det tillkommer en bokstav i SAOL. Och det är just vad det har gjort i den här upplagan! Ja, ni såg rätt. Vi snackar om det svenska alfabetets tjugonio bokstäver. Fattar ni vilka perspektiv som öppnar sig. Det är som Snövit och de åtta dvärgarna. Eller Jakobs tretton söner (Ruben, Simon, Levi, Juda, Dan, Naftali, Gad, Aser, Isaskar, Sebulon, Josef, Benjamin och … Bengt?).

Och den nya bokstaven är … taram, taram: W! Jaha, men den har väl funnits förut, invänder då vän av ordning. Jodå, men den har inte räknats som en egen bokstav. I svensk alfabetisering har w hittills sorterats tillsammans med v. Wigwam stod mellan vigulant och vigvatten. Men så ska det alltså inte vara längre. Webb, woka, wobbler och de andra har fått sitt eget lilla avsnitt.

Det är inte så självklart vilka bokstäver som ska räknas som bokstäver. I svenskan räknar vi ju ä och ö som egna bokstäver, som alfabetiseras för sig (vilket råkar vara sist). Så är det inte i tyskan. Ölzeug hamnar mellan Olymp och Oma. Den språkvetenskapligt bevandrade kan förstås invända att ä och ö är egna grafem i svenskan, d.v.s. de är betydelseskiljande bokstäver. Det ser man genom att både söla och sola är svenska ord, som inte betyder samma sak. Det enda som skiljer dessa ord åt i skrift är just bokstäverna o och ö. Ett sådant ordpar brukar kallas ett minimalt par. I tyskan tror jag inte att ö och ä är grafem (men rätta mig gärna om jag har fel – mina dåliga kunskaper i tyska är omvittnade), vilket då möjligen skulle förklara varför de inte räknas som egna bokstäver i tysk alfabetisering.

W är däremot inte ett grafem i svenskan (vilket det är i tyskan, men nu kan vi väl ta och strunta i tyskan innan jag säger något dumt). Man kan alltså inte hitta ett minimalt par med v och w. Å andra sidan kan man inte heller hitta ett minimalt par med q och k, och ändå har q alltid (nåja) räknats som en egen bokstav i svenskan. (För övrigt går det inte att hitta särskilt många ord med q i svenskan överhuvudtaget, vilket Hasse Alfredsson sa redan 1968. Det finns betydligt fler med w.)

Så inte vet jag egentligen hur man kvalificerar sig för att bli en ny bokstav i svenskan.

Men tänk ändå vilka konsekvenser det här skulle kunna få. Telefonkatalogen måste tryckas om (inte för att det trycks så mycket telefonkataloger längre). Bibliotekarierna måste flytta runt en massa böcker i bokhyllorna. Och … så mycket mer var det kanske inte när man tänker efter.

12 kommentarer:

aequinoxia sa...

Jag som funderade på att *strunta* i att köpa ett nytt exemplar och nöja mig med det gamla samt NEs ordbok på internet. Nu måste jag ju nästan åka till bokhandeln. Vad hände förresten med Aser och Isaskar?

aequinoxia sa...

Förresten har jag kommit på vart alla q har tagit vägen. De är inte uppätna, de är återanvända i bloggkommentarernas word verification...

Översättarhelena sa...

Nejmen, hur kunde jag glömma Aser och Isaskar! Pinsamt, jobbigt, usch! Jag ändrar. (Är det fusk?)

Översättarhelena sa...

Aequinoxia, du har förstås rätt om q (också). Jag har skriver numera fler q än någonsin tidigare.

Översättarhelena sa...

Förresten, åk inte till bokhandeln. Jag har min vana trogen gjort en prisundersökning och hittat SAOL är billigast på adlibris.se. Endast 157 riksdaler.

aequinoxia sa...

Tack! Då besparades jag det arbetet också. Vi får väl se när en stackars arbetslös uppdragslös penninglös kvinna har råd med den enorma summan. ;-)

Anonym sa...

Varför ta bort ett ord som "mammonsträl"? Det är ju mer aktuellt än nånsin! Det behöver ju bara lite aktivt stöd ...

Översättarhelena sa...

Absolut! Nu börjar vi alla använda det jättemycket, så kanske det kommer in i nästa upplaga av SAOL. Alla på en gång: MAMMONSTRÄL

Anonym sa...

Det finns hur många minimala par som helst i tyskan som skiljer a/ä och o/ö (och u/ü, för den delen). ÄÖÜ kom till i medelhögtyskan precis för att de främre rundade vokalerna (ä) öü inte längre var positionsberoende utan blev till egna fonem och fick markeras som sådana. I dagsläget har vi "långt" och "kort" ö, "långt" och "kort" ü, medan kort ä har sammanfallit med kort e på alla håll och långt ä har sammanfallit med långt e på många håll. själva grafemen skapades ifrån ett litet e (som i medeltidens skrift kunde se ut som två små streck) som skrevs ovanpå aou. äöü kan ersättas med ae oe ue i vissa sammanhang, främst i namn men även när äöü inte står till förfogande, t ex när endast det reducerade amerikanska alfabetet är tillgänglig, förr i världen i telegraf och telegram, men numera förekommer det (tack och lov) alltmer sällan.

Intressant nog så finns det två sätt att alfabetisera äöü - det lexikaliska där dessa har samma värde som aou och DIN- eller namnsorteringen där äöü sorteras som ae oe ue. Eftersom man inte kan höra om Müller av historiska skäl skrivs Mueller så är det rätt befogat att göra så här i t ex telefonböcker.

Svenskan lär ha inlånat äö från den senmedeltida och barocka tyska skribenttraditionen (precis som W i Wärdshus ock q(u) i quinna). Vad gäller ü så skriver svenskan förstås y, precis som finskan, medan det besläktade estniska skriver ü. - Men sedan 1800-talet har det ju blivit någotsånär ordning på svenska stavningen, som i stort sett är "bättre" an många andra västeuropeiska stavningar. Finge man bara ordning på fördelningen o/å och en tydligare markering av tje- och sje-ljuden skulle saken te sig ännu bättre.

Översättarhelena sa...

Jag visste väl det! Alltså att det skulle bli fel när jag försöker uttala mig om tyska. Jag skäms och ska aldrig mer göra om det!
Men tack för utförlig och intressant information. Lustigt med de dubbla alfabetiseringsprinciperna. Du menar alltså att båda används?
(Förresten, alla kära bloggbesökare som inte känner polartysken ska veta att han faktiskt är en tvättäkta tysk - om än född i Kiruna - trots att han skriver betydligt bättre svenska än många svenskar.)

Anonym sa...

» ... skulle bli fel när jag försöker uttala mig om tyska. Jag skäms och ska aldrig mer göra om det!

F*n tro't ;-) och förresten så får man ju ha lite kul ibland eller?

» Lustigt med de dubbla alfabetiseringsprinciperna. Du menar alltså att båda används?

Precis. Det ena i t ex ordböcker och det andra i t ex telefonkataloger. (Det andra systemet tycker jag kan vara på väg ut, men traditioner är ju seglivade.) Det kan faktiskt ibland ge upphov till att man inte hittar det man söker, för de allra allra flesta vet inte ens att det finns dessa två möjligheter. Däremot så brukar det stå i förordet vilket system som används.

Det hela han förresten bli hur invecklat som helst. Jag törs bara inte återge innebörden av DIN 5007-1 resp -2 om "Sortering av skriftteckenföljder" för då får jag visserligen en och annan kommentar om tysk organiseringsmani ;-) Synd egentligen, för somliga av reglarna (t ex den om ifall é eller è eller ë eller grekisk epsilon ska sorteras först är värdig att samsas med det bästa av brittisk satir).

Men nu ska jag vidare. Kan inte tillåta mig att bortom alla e-postlistor även börja blogga lite varstans. Nu ska här jobbas!

Översättarhelena sa...

Intressant med de tyska alfabetiseringsprinciperna! Ja, jag menar allvar :)
Men på tal om tyskar och deras organiserings- och systematiseringsiver så har jag upptäckt en sak: de som har flest fördomar om tyskarna är tyskarna själva!