En tidlös bluff

Det verkar som om varje generation av unga kvinnor måste låta sig luras av den – klassikern. Och då talar jag varken om Odysséen eller James Joyces Odysseus. Nej, jag menar ett modeplagg eller – nästan ännu oftare – en accessoar som av den samlade makteliten i modevärlden utses till en ”klassiker” och därför kan säljas nästan hur dyrt som helst. Vi talar till exempel om handväskor för tiotusentals kronor.

Nu är det väl inte så mycket att uppröras över om ekonomiskt oberoende överklassdamer, så kallade arvtagerskor eller kändisar kastar ut såna astronomiska summor på en behållare att bära sina saker i. Jag har nog inga direkta synpunkter på det. Men det handlar inte om dem, utan det är helt vanliga småbarnsmammor med helt vanliga jobb som plötsligt får för sig att lägga så mycket pengar på en väska att de hade kunnat få en veckas stugsemester för sin familj för samma belopp.

Det är väl inte heller så förvånande att tjugoåriga singlar med heltidsjobb – om än med måttlig lön – och bara sig själva att tänka på köper saker vars pris inte på något sätt står i proportion till deras värde. Jag kan förstå att drömmen om att vara Stureplansprinsessa är lockande i den åldern och att man tror att det är just Marc Jacobs-skorna eller Chloéväskan är som får drömmen att slå in. Men vad är det som får en vanlig, svensk trettio-nånting-åring att så fullständigt tappa koncepterna? (För det verkar vara i den åldern fenomenet härjar som värst.) Jo, jag tror att är det magiska ordet är ”tidlös”. En ”klassiker”. Den här väskan/de här skorna/den här jackan blir aldrig fel. Den är en ”investering”. Om jag köper den här väskan så behöver jag inte köpa någon mer handväska på tio år. Egentligen sparar jag nog pengar?

Men. Nu tänkte jag avslöja sanningen: Det. Finns. Inga. Klassiker. I. Modevärlden. Så enkelt är det! Allt blir omodernt. Mulberryväskan (för det är framför allt den som trettio-nånting-åringarna verkar falla för just nu) kommer att kännas hopplöst ute om ett par år. Den kommer att stuvas längst in i garderoben och ligga där som ett dåligt samvete. De som har de värsta skuldkänslorna – de som inte ens klarar att kasta väskan eller lämna den till loppis om ett några år – kommer visserligen att bli belönade om femton–tjugo år, när väskan har blivit i ropet igen och deras tonårsflickor hittar den längst in i garderoben. Men klassiker? Tidlös? Glöm det.

Självklart får andra prioritera hur de vill. De som tycker att en modefluga är värd lika mycket som ett trumset till ungarna får såklart jättegärna välja att lägga sina pengar på accessoaren. Jag skulle bara önska att de var medvetna om att det faktiskt är det de gör. För ”klassiker”, det är nog modevärldens mest tidlösa bluff.