2006-03-16

Att tala med bönder på bönders vis och med tyskar på engelska

I morse fick jag en förfrågan om ett översättningsuppdrag per e-post från en utländsk översättningsbyrå – en byrå som jag inte har jobbat åt tidigare och inte kände till. (Därmed menar jag förstås inte att det är något anmärkningsvärt eller ovanligt med förfrågningar från utländska byråer, peppar, peppar!) Byrån vände sig till mig på rekommendation av en namngiven kollega, och det hela verkade helt seriöst (vilket inte alltid är fallet). Så jag skickade snabbt iväg ett svar med en offert.

Mejlet jag fick var på engelska, liksom mitt svar, men jag fick alldeles för mig att det handlade om översättningsbyrå i Tyskland. Såväl byråns namn som namnet på personen som hade skrivit mejlet lät nämligen lite tyska.

När jag hade skickat mitt svar så tog jag en titt på byråns webbplats – och upptäckte till min förvåning att det var ett brittiskt företag! Och min omedelbara känsla blev att jag hade skämt ut mig. Nästan lika snabbt började jag fundera över varför jag kände på det sättet. Mitt mejl var ju avfattat på engelska, hyfsat korrekt sådan. Och ingenstans hade jag nämnt något om Tyskland. Så vad hade jag för anledning att skämmas?

Jo, jag kom fram till att jag säkert hade formulerat mitt mejl ganska annorlunda om jag redan från början hade haft klart för mig att det var en brittisk person jag vände mig till. Jag hade tänkt mer på att det skulle låta idiomatiskt och troligen inte valt så övertydliga formuleringar. Nu blev det ett ganska stolpigt och omständligt brev. Lite tyskt rentav kanske?

7 kommentarer:

cruella sa...

Hehe:-) I know the feeling. Å andra sidan kan man ingalunda ge sig den på att en som sitter på det brittiska företaget har engelska som modersmål heller. Kan vara tysk, holländare eller varför inte indier.

An ander purimshpiler sa...

Jag känner mest igen fenomenet från muntliga konversationer med personer med högst rudimentära engelskkunskaper när man efteråt frågar sig var den pidgin man just använt kom ifrån.

purimsphiler nokh a mol sa...

Me Tarzan, you Jane?

Milda Matilda sa...

Åh, vad jag känner igen det där. Även fast jag talar skaplig engelska nuförtiden faller jag tillbaka på en sorts nybörjarengelska om jag umgås med turister här i Sydney. Ett verkligt intressant fenomen.

Översättarhelena sa...

Å, vad frustrerande när Blogger krånglar så jag inte kan svara!
Nu äntligen funkar det igen.
Cruella: Du har ju rätt. Mannen jag mejlade med kan mycket väl fortfarande vara tysk. Men något (mina fördomar om tyskar?) säger mig att han nog inte är det.
Milda Matilda: Tänk dig då att du faller in i denna nybörjarengelska och sedan upptäcker att det inte var en turist du pratade med utan en infödd! Det var så jag kände mig.
Purimshpiler: :D

Milda Matilda sa...

Helena, jo, det har hänt också! Då känner jag mig hur dum som helst även fast det var en omedveten handling.

Översättarhelena sa...

Matilda: Ja, visst känner man sig nästan som om man måste återupprätta sin heder på något sätt!