2008-10-01

Alla dessa dagar

Allting har ju en dag nuförtiden. (Utom korven som har två, höll jag på att skriva. Och bara för det var jag tvungen att kolla om det fanns någon korvdag, och det fanns det såklart. Här är ett par stycken.) I går var det till exempel internationella översättningsdagen. Det borde jag förstås ha uppmärksammat här i bloggen, men si, det glömde jag alldeles bort. Eller var det möjligen så att andra människor borde ha uppmärksammat det och gratulerat mig? Bjudit mig på tårta? Gett mig presenter? Spelat fanfarer för mig? Ja, så var det nog. Men inte är jag bitter, inte, för i dag är det en annan kul dag, nämligen världsvegetariandagen. Jag har inte mindre än tre vegetarianer i mitt hushåll, nämligen de tre yngsta medlemmarna. Så nu tänkte jag fira denna dag, inte genom att bjuda på tårta, ge bort presenter eller spela fanfarer, utan genom att dela med mig av ett av mina bästa vegetariska recept. Vad tänker ni om jag säger morotsbiffar? Låt mig gissa. Ni tänker: ”Trååååkigt!” Men där tänkte ni helt fel, för här, förstår ni, här kommer:

~ Fanfar ~

Helenas jätteroliga morotsbiffar

Räcker till minst fyra personer, varav tre mycket matfriska så kallade unga vuxna/tonåringar

1 kg morötter
1 vitlöksklyfta
1 ägg
2 dl kikärtsmjöl
1 dl skalade sesamfrön
1 tsk salt
Rivet skal av ½ citron
Svartpeppar, mejram, dragon, timjan
Flytande margarin att steka i (eller smör eller rapsolja om man är lite mer petig med sånt)

Riv morötterna. Hur fint de ska rivas är väl en smaksak egentligen, men jag tycker det är godast med ganska finrivna. Finaste skivan på en matberedare eller näst finaste skivan på min kära mouli-julienne. Morotsbiffarna är också lättare att steka om morötterna är hyfsat finrivna.

P1070468
Jag tror att den kan landa på månen också.

Krama nu ur en hel del vätska ur morotsrivet. Det är lättast att helt enkelt använda nävarna. (Men gör det inte över vasken, för guds skull, utan över ett stort glas eller en tillbringare. Droppa i lite citronsaft och drick upp!) Blanda ner pressad vitlök, ägg, sesamfrön, salt och kikärtsmjöl i de rivna morötterna. Det är ganska bra att göra det i just den ordningen, för kikärtsmjölet har en tendens att klumpa sig väldeliga annars. Ibland blandar jag också ner någon deciliter poppad amaranth, vilket gör biffarna lite luftigare, men det är inte alls nödvändigt. Krydda med citronskal, svartpeppar och torkade örtkryddor.

Smält matfettet i en stor stekpanna. Forma lagom stora (som en handflata kanske) och inte alltför tjocka (som en köttig örsnibb kanske, nej, vad säger jag! Men ni fattar, va?) biffar med hjälp av en slev eller nåt. Lägg dem direkt i stekpannan (det går inte att göra dem i förväg och lägga upp lite tjusigt på en skärbräda och sen flytta över dem till stekpannan). Stek biffarna ganska långsamt på båda sidor. Färdigt!

Det allra bästa med de här morotsbiffarna är kikärtsmjölet! Förutom att det är gott gör det att de håller ihop väldigt bra, och dessutom inbillar jag mig att de blir lite proteinrikare och nyttigare än med annat mjöl.

Morotsbiffarna är goda med till exempel potatismos och sallad i all enkelhet, men min favorit är att äta dem med Pommes Anna och gorgonzolasås! Det finns dock personer i det här hushållet som knappt kan tänka sig något värre än gorgonzolasås, men då kan de få en stark och god tomatsås i stället. Då kan man också tänka sig att byta ut örtkryddor och citron mot lite chiliflingor och spiskummin och äta dem med couscous. Och nu när jag nämnde spiskummin så kom jag på att man nog kan göra en indisk variant också. Det har jag inte testat, men jag kan tänka mig att de är jättegoda med lite poppade senapsfrön, kalonji och spiskummin. Eller en dessertvariant? Med tjinuskisås? Nej, kanske inte ändå. Det finns begränsningar även för de roligaste morotsbiffar.

43 kommentarer:

cruella sa...

Men ljufliga människa (som dessutom skickar små kuvert med penningar i och vackra kort med kyrkor - tack!) - HUR kunde du veta att jag köpt två kilo kikärtsmjöl i någon tillfällig yra och att den oöppnade säcken stirrar förebrående varje gång jag öppnar skafferidörren?

Nu ska jag hem och laga rödbetsbiffar. Med köttfärs!

cruella sa...

Jag hade tänkt göra socca (goggla vettja). Nästan nationalrätt i Nice. Vid sidan av tonfisksallad.

Den som lever får se.

Ö-Helena sa...

Men snälla Cruella (fint rim, va?), jag har gjort socca sen typ 1986! Ja, inte oavbrutet, alltså, jag har gjort mycket annat också, fött tre barn till exempel.

Trevligt att du uppskattade norska sjömanskyrkan! Själv är jag väldigt förtjust i alla slags fula vykort.

Flinn sa...

I Falun firar vi, jag menar de, givetvis falukorvens dag. När minns jag dock inte.

Och på lördag är det ju kanelbullens dag, som väl är en av de mer kända dagarna av den här typen. Det datumet kommer jag i alla fall lätt ihåg, eftersom det samtidigt är en bekants födelsedag. Sådana glömmer jag nämligen inte.

cruella sa...

Jag skrapar ödmjukast med foten och ber om ett soccarecept där det inte oavbrutet hotas med HUR LÄTT det BRÄNNS FAST om man INTE HAR RÄTT SORTS NORDAFRIKANSKA PANNA!!!!

Ilva sa...

cruella-socca??!! när du kan göra farinata?? (googla nu)
Helena-det här skall prövas, gillar speciellt kikärtsmjöltouchen!

Huskorset sa...

Men kära, så bra! Det där ska provas.

Men vad i fridens namn gör man när man "poppar" ingredienser? (amaranth och sesamfrön skulle vara "poppade") (och vad ÄR amaranth? Det låter som en spritsort.)

- Ett skamset okunnigt Huskors

Ullah sa...

Det låter som alldeles för avancerade ingredienser för mig. Finns de på Willys hemma?

Ö-Helena sa...

Poppad amaranth köper man (jag) färdig. Det finns i müslihyllan på Hemköp, åtminstone här i stan. (Kanske på Willys också, det är väl samma koncern på nåt sätt?)

Att poppa senapsfrön är inte ett dugg avancerat, man lägger dem i stekpannan tills de liksom ändrar färg och sprätter lite grann. Det kanske inte alls är att poppa dem egentligen? Vad vet jag? Vad vet en ko, som Mamma Mu säger.

Socca gör jag faktiskt i en långpanna med bakplåtspapper i ugnen. Det kanske är extremt oautentiskt att göra så, men gott blir det!

Slut från hushållsakuten för den här gången, nu måste jag leta upp ett recept från farinata!

Ö-Helena sa...

farinata, alltså.

Stellan sa...

Nu känner jag mig tvungen att skriva något. Inte bara för att tacka för det finfina receptet, som jag givetvis måste pröva, tillsammans med min senaste köksgadget, utan också för att jag blivit inkvoterad på grund av det kön jag tillhör.
Willys och Hemköp tillhör båda Axfoodkoncernen, men har lite olika inriktning. Det är dock inte omöjligt att även Willys kan ha både det ena och det andra, eftersom de satsar rätt hårt på etnisk mat.
However, Ullah: Om det är en Willys Hemma (lill-Willys) så är det nog rätt tveksamt… Men har du inte City Gross där du bor?

Ö-Helena sa...

Vad bra att du är här och upprätthåller könsbalansen, Stellan.

Förresten glömde jag ju berätta vad amaranth är! Det är små skräpiga frön som påminner om quinoa, fast är mycket mindre. Man kan köpa dem opoppade också, då kokar man dem och äter som quinoa. Men det är inte riktigt värt besväret - de måste nämligen sköljas, och eftersom de är så små funkar det inte ens med en finmaskig sil utan man får skölja dem i ett kaffefilter! Och där går väl ändå gränsen.

Huskorset sa...

Aha! Då vet jag. Och självklart förstår jag nu varför det heter "poppade".

Kan man kanske skölja amarantherna i en saftsil?

Ö-Helena sa...

Det har du rätt i! Jag är ju inte precis sylt- och safttypen, men jag har faktiskt en ärvd saftsil nånstans.

Anna sa...

Apropå örsnibbar och fula vykort kommer du att få en överraskning snart.

Ö-Helena sa...

Nämen åh, vad spännande! Jag viftar på örsnibbarna av upphetsning!

Bloggblad sa...

Klart att den kan landa på månen. Hos oss heter den apparaten helt enkelt: Månlandaren. Ingen kommer ihåg det riktiga namnet efter att vårt berlinbarn döpte den på 70-talet.

dieva sa...

Oh, tack för ett spännande recept.

Redan när jag såg att det var kikärtsmjöl i misstänkte jag att det måste vara riktigt smaskigt.

Tur att jag vegetariskt idag när det är en så viktig dag.

För övrigt är jag så glad att du börjat blogga igen.

Miss Gillette sa...

Alla dessa dagar som kom och gick, inte visste jag att de var bemärkelsedagar.

Jösses mänska, så många obekanta födoämnen det går att omnämna i ett och samma recept dah! Men tjinuskijsås, det visste jag i alla fall vad det var. Det har jag tillagat en gång i den regnbågsfärgade forntiden nämligen.

Ö-Helena sa...

Ja, att amaranthen var konstig visste jag ju, det var därför jag skrev att man inte behövde ha med den. Men annars var det väl inte så farligt, eller?

Miss Gillette sa...

helena: Vi, eller snarare Maken, odlar amarant som prydnadsväxt. De är rätt fräna faktiskt. Kallas i folkmun rävsvans -- om de alltså inte befinner sig i munnen för att ätas. Ska man tro Wikipedia är det lite vardagsedge att käka amarant, för som livsmedelsfärg är det tydligen svartlistat i USA. Men som det pölar och regnar har man ingen vidare lust att galoppera ut i trägårn och börja plocka amarantfrön, så det där får nog vara för min del. Jag har lite sesamfrön i en kryddburk, det känns tillräckligt avancerat.

Ö-Helena sa...

Turligt nog handlar det om olika arter av amarant. Men nu undrar jag plötsligt väldigt mycket varför jag har stavat amaranth med h på slutet i det här inlägget. Jag som tycker så illa om chrounschougstavning att jag bytte namn när jag gifte mig!

londongirl sa...

Tackar för det här receptet! Behöver nya vegetarisk recept hela tiden då vi också blivit med en vegetarian i familjen. Dessutom tycker jag om att äta vegetariskt jag också och väljer ofta det.

Lady Stalker sa...

Stort tack för detta uuuutföööörliga inspirerande recept! Måste testas!

Härmed kanske morotsbiffdagen är införd?

Anonym sa...

På tal om dagar så är det kanelbullens idag va? Goooohohohohooooott! // Ozzy

Ö-Helena sa...

Om man inte är allergisk mot kanel, ja. *med sårad min*

(Fast vi brukar faktiskt fuska och äta vaniljbullar.)

görel sa...

Här kommer jag, mycket långt senare, och upptäcker att allt redan har sagts. Jag har alltså missat vegodagen, men det kommer inte att hindra mig från att skämma bort min lilla vegetarian med dessa godingar idag!

ab sa...

Och jag hakar på...

"Det är små skräpiga frön som påminner om quinoa"... om man nu inte vet vad quinoa är heller?

Skulle gärna prova morotsbiffarna, men är tyvärr allergisk mot råa morötter. Kanske man kan fixa till något liknande. Mot amaranten!

Ö-Helena sa...

Då får man nog genast gå och köpa lite quinoa eller amarant och prova! Jag rekommenderar den röda quinoan, den smakar mer än den vita.

Godiva sa...

Tackar! De där ska jag laga!

ab sa...

Nu har jag googlat quinoa. Släkt med rödbetor och spenat. Nu raskt till tjinuskisåsen! (Låter snuskigt.)

ab sa...

Men äsch. Det är ju bara vanlig kolasås. Varför säger ni inte det då?

Ö-Helena sa...

Vi vill göra oss märkvärdiga, såklart!

ab sa...

Det lyckades! :)

Nu undrar jag bara vem som lyckades övertala folk att säga tjinuskisås i stället för kolasås. Kan det vara något ur Blandaren eller Parlamentet?

Ö-Helena sa...

Det är faktiskt finlandssvenskt från början (och där inlånat från ryskan, förstås).

Anonym sa...

Jag såg dina omskrivna öron där på Heaven 23 på Bokmässan! Jag blev så till mej att jag tänkte resa mej upp och skrika "Jag ser dom, jag ser dom". Sen lugnade jag mej, som tur var. Men näst efter att åka hiss med Liza arklund och få en tête á tête med Lennart Hellsing måste jag säja att dina öron var den stora upplevelsen. Och så att träffa Malte Persson, förstås. berättar Ökenråttan, som är gräsänka en längre tid och nu upphört helt att laga mat. Den tar ju aldrig slut när man är ensam.

Anonym sa...

Marklund och "à" ska det va. Accenterna får inte spreta åt vilket håll som helst utan åt rätt håll. Ö-råttan skäms.

Pseudonaja sa...

Och jag som missade bloggträff och öron. Rackans!
Min hund hyllningsskällde några gånger på översättardagen. Jag gjorde inte kopplingen föränn alldeles nyssens, men nu har bitarna liksom fallit på plats.

Ursula sa...

Måste prova "Ö-Helenas Jätteroliga Morotsbiffar" - om jag bara kan hitta kikärtsmjöl i min skånska glesbygd... Jag älskar kikärtor, och hummous - men att det fanns kikärtsmjöl hade jag faktiskt inte en aaaning om! Låter som en ny favorit-wannabee i skafferiet... ;-)

Ö-Helena sa...

Ursula: Man brukar kunna hitta det i butiker med indisk mat, om det nu finns någon sån i din skånska glesbygd ...

A N N I K A sa...

Å nu ramlade jag in via Kardemumma också, och då MÅSTE jag bara tillägga att jag har också en mouli-julienne! Som jag använder!

Dessutom tror jag att jag bara på pin kiv ska servera dina morotsbiffar till mannen där hemma - han säger ju just precis att morotsbiffar är så trist. Men de här är ju bevisligen roliga, så då måste de ju testas! :)

Översättarhelena sa...

Bra Annika, han kommer garanterat inte att kunna hålla sig för skratt!

Cecilia sa...

Hej!

Jag lagade det här receptet härom dagen och det blev riktigt gottm tack för inspirationen! Resultatet kan du kolla in här om du är nyfiken: http://lisasmat.blogspot.com/2009/09/spontanmiddag-med-morotter-och.html