2008-02-07

Ont ska med ont fördrivas?

Jag har fått en liten släng av lateral epykondylalgi. Det är inte så exotiskt som det låter och det är inte heller frågan om galna kosjukan om det nu var någon som trodde det. Vi snackar om en helt vanlig tennisarmbåge. Och nej, jag har inte börjat spela tennis, utan denna åkomma har jag ådragit mig genom flitigt skrivande på datorn. ”En liten släng” är nog en lätt underdrift förresten, eftersom det har gjort så pass ont att jag har fått borsta håret med vänsterhanden. Och när jag försökte skala en rotselleri häromsistens var jag helt enkelt tvungen att ge upp. Något måste göras.

Jag har tidigare fått flera kortisoninjektioner i den förgjordade armbågen, men det är ju bara en kortsiktig lösning. Det hjälper för stunden, men snart är det lika illa igen. (Ungefär som att kissa i byxorna när man fryser.) Nu har jag i stället masat mig i väg till en inrättning som heter Primärvårdsrehab, där man kan få ordentlig hjälp med sånt här. Jag har fått ett träningsprogram och en fin rosa hantel som inte hade skämts för sig i nävarna på Pamela i Dallas och goda råd om hur man bäst lyfter tunga pastakastruller.

P1040050
Den är lätt som en plätt men gör nytta ändå.

I dag var det dags för nästa steg: akupunktur. Jag är ganska mesig av mig, men något som jag verkligen inte är ett dugg rädd för är att bli stucken, att ta blodprov och få sprutor och sånt. Och det gjorde inte heller ett smack ont att få en nål instucken i skalpen, tre i högra armbågen, en i varje tumgrepp och en i örat(!). Det gjorde inte heller särskilt ont när min akupunktör vred om nålarna lite grann. Det mest plågsamma var att det var förfärligt tråkigt att ligga alldeles stilla på en brits i fyrtiofem minuter medan nålarna gjorde vad de nu skulle göra och att jag frös som en hund under tiden. Nästa gång tar jag med mig raggsockar. Vad jag däremot inte var beredd på var hur jag skulle känna mig efteråt. Hela eftermiddagen var det som om luften hade gått ur mig. Och det var kanske inte så konstigt – jag hade ju trots allt blivit akupunkterad.

voodoo
Personen på bilden arbetar inte med översättning.

21 kommentarer:

PGW sa...

Du också? Jag fick diagnosen tennisarmbåge jag med idag! Inte så illa som du har dock, det lät inget vidare. Men du, då kanske du kan berätta för mig hur jag ska använda det här epi .. epi nånting-bandaget? Känner mig som en pundare när jag trär på det på armen och fäster kardborren. Den har liksom två plattor men jag vet inte om jag passar in dem rätt, vet du?

Översättarhelena sa...

PGW: Knyt näven så ser du det tjockaste stället på muskeln. Precis där ska plattan sitta! (Mitt epi-nånting-bandage har dock bara en platta, så ditt kanske fungerar lite annorlunda.)

PGW sa...

Tack! Mycket bra tips, nu känns det bra. Platta nummer två har jag passat in snett mitt emot nu, ungefär där det kändes bra helt enkelt. Vad jag förstår så var det just på översidan som det var viktigt för min del.

Marianne sa...

Vad har du för tangentbord?
Har du roller-mouse?

Jag köpte en ergo-boll på Clas Ohlson för flera år sedan. Lite mindre än en tennisboll. Den klämmer man på och får fart på muskler och blodcirkulation i hela armen.

Kanske inte är relevant vid tennisarmbåge, men ändå.

Översättarhelena sa...

Marianne: Jag har en helt vanlig mus, men jag använder den väldigt lite och bara med vänster hand, så det spelar nog ingen roll. Vanligt tangentbord också, jag kan inte använda ett sånt där svängt, eftersom jag gillar att flytta runt det när jag jobbar, vilket ergonomen tyckte var bra. En sån klämboll från Classe O. har jag också och gillar den mycket!

Anonym sa...

Även jag ståtar med tennisarmbåge, om än inte med tennisförmåga. Jag diagnosticerade mig själv via nätet, konstaterade att tillståndet läker ut av sig själv inom ett år eller två. Under tiden hamrar jag på och käkar Ipren.

Kan du jobba alls om du inte ens kan borsta håret? Något annat som är jobbigt är att plocka ur diskmaskinen;-)

Översättarhelena sa...

Cruella: Det gör faktiskt inte vansinnigt ont när jag jobbar, men när jag tar en paus och försöker räta ut den usla armen, då jäklar. Så det är ju enklast att bara jobba på. Vilket är just det man inte ska göra. Diskmaskinen, ja, den är jobbig. Likaså att riva saker på rivjärn eller använda vitlökspress. Ergonomen frågade mig vad jag kunde göra som inte gjorde ont, och det enda jag kunde komma på var att titta på teve. Det går hur bra som helst faktiskt.

Anonym sa...

Akupunktrisen på K-J-gatan nära oss täckte över mig med aluminiumfolie (eller ngt liknande) när jag var där, det blev varmt! Testa det, eller raggsockar. På mig skulle hon nåla fötterna med, så det hade inte funkat.
Blir det "skruva den som McEnroe" när man har tennisarmbåge?
*duckar för alla kommentarer om usla skämt*

Marianne sa...

Spikmatta?

Jag köpte en från shaktimattan.se, och det är faktiskt riktigt skönt att ligga på den.
Mer eller mindre av misstag hamnade jag med höger överarm på spikarna, det kändes verkligen att armen mådde väl av det.

PGW sa...

Jag lär mig massor här! Spikmattan låter ju klart spännande! Har provat akupunktur för länge sedan för en stel nacke, märklig upplevelse onekligen, men funkade gjorde det. Den där mattan borde ju kunna pigga upp en datorstel nacke också?

Anonym sa...

Ett annat alternativ är att undersöka programvara som medger röststyrning av datorn. Lite knepigt början sägs det eftersom den måste "lära sig" rösten.

Ataharis sa...

Fast akupunktur funkar. Det är häftigt. Vet en del som blir euforiska efteråt, inte punkterade. Kanske händer dig nästa gång? Krya på armbågen!

Översättarhelena sa...

Alltså, den där spikmattan var det mest sensationella jag har sett på länge!

Bloggblad sa...

Jag är impad. Själv har jag bara musarm. Och sen jag bytte till vänstermus är den borta. Lite svårt var det att tänka med vänster hand, men jag tänkte som så: Jag har stoppat alldeles för många gafflar i munnen och lyckats pricka rätt på tok för många gånger. Då är det väl tusan om jag inte klarar... etc.

Saring sa...

Hörru! Visst åkte väl du rulltrappa på Ö-malmstorg igår, söndag?!! Visst var det väl du ändå? Det tog någon sekund innan poletten trillade ner och sedan kände jag mig för violblyg för att vända mig om och vrååååååla NÄMENHEEEEEEEJ HELEEEEEENA!!! Speciellt som du liksom redan hade passerat.. Men snopet kändes det. OM det nu var du alltså. Men det måste det ha varit.

Och som kuriosa i sammanhanget kan jag berätta att min hjärna direkt kopplade på "Sirkkas sång" på högvarv vilken sedan ljöd resten av eftermiddagen/kvällen..

Men visst var det väl du?

Marianne sa...

Spikmattan är cool!

Jodå, den är böjlig så att den går att lägga t.ex. på en kudde om man vill ha den under nacken.

Översättarhelena sa...

Nämen Saring, du skulle ha vrålat! Ja, visst var det jag!

Marianne sa...

Hur mår du?
Lika ont fortfarande eller börjar det gå åt rätt håll?

Översättarhelena sa...

Tack, tack för omtanken Marianne. Lite bättre är det faktiskt, så jag är hoppfull!

Marianne sa...

Det låter bra!

Anonym sa...

Nu har jag lurat min mamma (med ischias) att handla en sådan där spikmatta! Mycket spännande. Man lär sig ständigt nya saker av bloggare.

/PGW