2008-02-04

The Sunday Loud Music Club

I dag är det 114 år sedan Antoine-Joseph ”Adolphe” Sax gick ur tiden. Utan Adolphe och hans livsgärning så vet jag inte riktigt vad jag hade skulle ha pysslat med på söndagseftermiddagarna nuförtiden. Spelat golf? (HAHAHA!) Sorterat frimärkssamlingen? (Ännu mera HAHAHA!) Bakat struvor? (Men vad är struvor för nånting egentligen?) Men tack vare Adolphe så kan jag nu ägna mina söndagseftermiddagar åt att Repa Med Bandet. Eller blåskvintetten kanske man ska kalla det. En lagom högljudd liten ensemble är det i alla fall, bestående av fem damer i sina bästa år och den ovanliga men gravt underskattade sättningen tre tubor, ett valthorn och en tenorsax (jag).

Vi funderar på att kalla oss ”Bara mässingen”. Eller vänta lite nu, var det scenkläderna, det?

P1030628
Vi gläder både grannar och familjer genom att repa hemma hos varandra.

18 kommentarer:

Stellan sa...

Nu blev jag tvungen att googla fram namnet på den där orkestern i Alexander McCall Smiths böcker: The Really Terrible Orchestra.
Men det kan ju inte vara ni, eller hur?
Vad sägs om TWO: The Wonderful Orchestra?

Översättarhelena sa...

Det var ett mycket bra förslag, Stellan!

The Pale Green Woman sa...

Fantastisk sammansättning av instrument :-)

Översättarhelena sa...

PGW: Den är mycket, mycket bättre än man kan tro!

Dieva sa...

Kan man inte få ett ljudprov?

Huskorset sa...

Brassa på! Och dela gärna ut gratis ljudprov. Oh, vad man blir nyfiken.

I struvans namn, besök Moster Lisa:
http://hem.bredband.net/ingdyb/struvor.html

Dieva sa...

Hur som, struvor är inte ett lågkalorialternativ, helt anti-GI skulle man kunna säga.

Marianne sa...

Min farmor bakade struvor, men det innebär inte att jag vet vad det är.
Möjligen har jag fortfarande hennes struvjärn (?) i något skåp, skulle inte förvåna mig.

Dessutom har jag sett den gode herr Sax som vaxfigur i Bryssel. Hela kabinettet var fullt med vaxbelgare som var helt okända för mig, fast jag tror att jag kände igen drottning Astrid.

Översättarhelena sa...

Herr Sax i vax! Vilken flax!

Marianne sa...

Herregud, Helena. Poesi på hög nivå!


Grattis!
Jag svullar i mig en extra semla och firar den h-------ska bröllopsdagen på distans.

Översättarhelena sa...

Tackar!

Anna sa...

Perfekt! Nu behöver vi inte leta efter ett band till nästa bloggbal längre. Har ni Bloggarvalsen på er repertoar?

Översättarhelena sa...

Vi spelar allt som önskas, givetvis även bloggarvalsen! Tyvärr har jag inga inspelningar som jag kan lägga ut här utan att skämmas ögonen ur mig (för er som har efterlyst det), men det kanske kommer framöver.

Lotten sa...

Mä ... mä ... mä ... mä ...

(Det där var min bokstavsillustration av chock.)

- VAD SÄGER GRANNARNA?

(Eller är det bara jag som har haft lägenhetsgrannar med trattöron?)

görel sa...

Jag gillar bestyckningen - TRE tubor! Och eftersom du spelar tenorsax får du väl spela melodin jämt?

När sonen började spela eufonium (ett slags bleckblåsinstrument för den som inte vet) började de också spela i orkester från första veckan. Jag och tre andra mammor började också spela tillsammans med våra tioåringar - jag levde ut min gamla dröm och spelade fagott! Eller, ja, jag försökte. Det var svårt. Hur det lät? Det minsta man kan säga är att fagotten särskiljde sig klangmässigt från resten av orkestern.

Översättarhelena sa...

Grannarna har vi härdat med trumsetsspel i många år, så de säger ingenting, faktiskt!

görel sa...

Jag bör kanske tillägga att vi repade på behörigt avstånd från människoboningar.

Översättarhelena sa...

Görel: En av tubaisterna är också bandets kapellmästare, arrangör och kompositör, spelar en hel massa andra instrument och kan dessutom sjunga fantastiskt bra, så oftast är det hon som står för melodin. Men emellanåt är det saxen!