2007-03-08

Konstig? Jag?

Petra och Christina knuffar nästan omkull varandra i sin iver att utmana mig samtidigt. (Och när Christina i kommentarerna till förra inlägget skrev ”Du är kullad” så läste jag först alldeles fel … Men det hör ju inte riktigt hit.) Uppgiften är att berätta sex underliga eller egendomliga saker om mig själv.

Som Petra mycket riktigt påpekar är jag inte vidare bra på bloggutmaningar, men när jag får samma uppdrag från två håll samtidigt måste jag ju ändå göra ett försök. Problemet är att jag är så normal. Jag funderade hela eftermiddagen i går och kunde inte komma på något konstigare än det faktum att jag ibland har strumpor på mig när jag sover. Och det är ju inte så upphetsande. (Såvida man inte har väldigt udda preferenser.) Vid middagsbordet frågade jag därför min familj om de kunde komma på något underligt med mig. Och det utbröt en kakofoni. Jag blev formligen överöst med förslag. Visserligen är alltsammans bara helt normala saker, men ni får ändå hålla till godo med ett axplock:

– Du håller jämt andan och andas sen ut med ett lite knarrande stön, sa maken. Jomenvisst, det var jag känd för redan på mellanstadietiden. (Min fröken höll på att bli galen.) Men det är faktiskt så att jag koncentrerar mig bättre på grannlaga uppgifter när jag håller andan. Fast det där stönet har ingen direkt funktion.

– Du tar små skutt när du springer, sa fjortonåringen. Detta tyckte jag faktiskt var lite pinsamt, för det trodde jag verkligen att ingen visste om. Om sanningen ska fram så skuttar jag också när jag går, men jag brukar alltid titta mig omkring så att ingen ser mig. Men trettonåringen berättade hur hon hade suttit på spårvagnen och sett mig springa till något jag var lite försenad till och hur springstegen hade interfolierats med små skutt då och då. Hon härmade det på ett väldigt trovärdigt sätt (enligt resten av familjen), så det stämmer säkert.

– Du kissar med öppen dörr, sa artonåringen. Det stämmer, men jag försöker faktiskt komma ihåg att stänga om det är någon mer än familjen hemma. På sista tiden har jag även börjat öva mig i att låsa. Detta med öppen-dörr-kissning ingår för övrigt i ett mönster som vi diskuterade vid middagsbordet och som i huvudsak går ut på att jag har för bråttom. En annan del av samma mönster är nämligen att jag ibland börjar kissa innan jag har satt mig ordentligt. Ett fåtal gånger (varav en på sista tiden) har det då råkat sammanfalla med att toalocket är stängt. Det är inte bra. Var det här lite mer information än ni ville ha? Okej, då tror jag att resten av toaegenheterna får förbli hemliga.

– Du spelar jämt luftgitarr. I otakt! sa femtonåringen. Jamen, är det en underlighet egentligen? Det är väl bara ett tecken på att jag inte är så musikalisk? Och handen på hjärtat – alla spelar väl luftgitarr? Fast inte lika mycket som jag, kanske. Även överdrivet luftgitarrspel undviker jag i viss mån när barnen har kompisar hemma.

– Du har alltid innetofflor på dig inomhus och trampar alla på fötterna med dem, sa maken. Jadå, jag trivs lika bra i mina Birkenstock som en gammal ardennermärr i hästskor. Men jag tycker faktiskt att jag har trampat folk lite mindre på tårna på sista tiden. Kanske har jag blivit lite smidigare? Men nej, maken hävdar att det bara är resten av familjen som har lärt sig att snabbt hoppa åt sidan när de ser och hör att jag kommer klampande.

– Du sover med öronen vikta framåt, sa fjortonåringen. Det är helt riktigt, men med mina öron så hade det varit mer egendomligt om jag hade strykt dem bakåt längs huvudet. Lite underligt är det dock att ett öra ibland liksom kan sugas fast i framåtvikt läge som av något slags vakuum när jag har legat och trynat länge på samma sida. Men det är bara att smäcka till lite med fingret så lossnar det igen.

Sådärja. Det var väl inte särskilt underligt? Ta och räkna upp lite egendomligheter ni också! Och kommer ni inte på några så är det bara att fråga någon närstående.

28 kommentarer:

Lotten Bergman sa...

Du och min Bästisgranne, ni har ju begåvats med exakt på samma sätt liksom konstiga öron! När hennes fastnar, så knäpper hon bara till dem så faller de på plats igen.

För övrigt håller jag med: du är helt normal i allt från Birkenstock till bråttomkissningar.

Lotten Bergman sa...

Wow, vilken snygg word verification:

bzmarck -- Otto von?

Översättarhelena sa...

Lotten: Det värsta är att jag glömde jämföra ören med Bästisgrannen när jag träffade henne. Det grämer mig oerhört!

Översättarhelena sa...

Inte ören utan öron, alltså. Jag har aldrig några kontanter, så en öresjämförelse hade säkert utfallit till hennes fördel.

Anonym sa...

Först blev jag besviken när du sa att du var normal, men sen! Åh, vad nyttigt det är att låta andra tala om för en hur man beter sig. Och hur roligt som helst. Men jag håller ändå med Lotten, dina egenheter är egentligen helt normala.

Anna sa...

Underbart! Tack för att du delar med dig av dina bisarra och helt normala egenheter, jag skrattade så jag höll på att ramla av stolen!

Att försöka spara tid när man kissar kan vara ett problem om man växlar mellan att jobba hemifrån och vara ute på arbetsplats, som jag gör ibland. Det har hänt att jag har glömt bort att jag inte är hemma, och börjat knäppa upp byxorna redan på väg till toaletten ...

Studiomannen sa...

Men hur kan man vika öron?

Jag viker (tyst i ledet!) hundöron på mina pocketböcker!

Bloggblad sa...

TAck för ett gott skratt till kaffet på maten! Höll på att sätta det i vrångstrupen.
Precis som du, måste jag fråga familjen till råds. Jag vet bara om en enda liten egenhet... som jag dessutom verkar vara ensam i världen om. Familjen berättar gärna om den överallt - och ingen har hört nåt liknande.
Men mina eventuellt övriga egenheter får vänta lite. Nu ska jag gå (eller, vem vet? Jag kanske skuttar?) ner till stan på sånglektion.

Moster Mjölgumpa sa...

Det där med öronen låter ju märkligt. Kissa med öppen dörr brukar jag också göra, om ingen utom familjen är här förståss med hänsyn till gästen alltså.
Min sambos dotter skuttade också när hon var sisådär fyra år. Jag tycker att det ser ganska trevligt ut. Som en yster kalv som precis kommit ut på vårbetet är du.

Anonym sa...

Det är fusk i tävlingen! Du får all hjälp av familjen för att lista ut egendomliga saker. Min familj är knäpptyst. Jag ska försöka skrika med megafon vid matbordet och fråga.

Översättarhelena sa...

Matilda: Ja, visst är de!
Anna: Precis! Och inte knäpper man dem innan man går ut från toan heller!
Studiomannen: Jag ska visa den 19 mars!
Bloggblad: Men nu blir vi ju jättenyfikna! Berätta!
Moster M: Kanske ser det lite trevligare ut när man är fyra än när man är fyrtiofem?
Anne-Maj: Allt fusk är tillåtet!

Anonym sa...

Men å du är väl smart! Jag tänkte aldrig på att fråga någon närstående ... men så blev jag ju i min uppradning väldigt normal. Till skillnad mot dig, kära Helena. Inte har jag någonsin träffat någon som kan vika öronen framåt :) See u soon!!

Ica sa...

Väldigt underlig. Jag rös verkligen när jag läste det om öronen, för att få dem vikta åt "fel" håll är verkligen en fobi för mig. Jag blir halvt hysterisk om nån skulle vika mina öron utåt. De kanske stannar där!! Själv sitter jag och trycker in mina öron. Det har jag gjort sen mellanstadiet, med lite tur kanske de fastnar där istället. Inte hänt de senaste 15 åren jag försökt, men ändå.

Och du, jag läste också fel. Både hos dig och mig själv.

Petra sa...

Jag tror...att jag vill höra jättemycket mer om hur du kissar på toalocket när det är stängt! Hahah! Underbart. Det var skit(!)roligt! :)

Anonym sa...

Hej! Kul att läsa! Jag är ju inte kullad, men lyder din uppmaning och bidrar lite:

1. Jag har två ihopväxta tår på bägge fötterna.

2. Jag har windsurfat i Gardasjön.

3. Jag måste alltid höra när klockan slår tolv slag, annars är det inte nytt år. Och så måste jag höra när alla domkyrkor ringer in nya året i P1! Nördigt värre, eller hur?

4. Jag var en fena på datorspel i datorernas barndom.

5. Jag är en fena på att härma Hans Villius: "Året var 1941 ... vi ser ett svartvitt fotografi"

6. Jag pratar engelska för mig själv på mina långpromenader. (Ännu mer nördigt ...)

Anonym sa...

Jättekul!
Och det där med hoppeskutt är ju rörande. Helsött.

Anonym sa...

skutt och luftgitarr-
du är ju helskön!
*ler*
tänk om fler vågade vara sig själva?...

Lisa sa...

Jag tycker att det är din familj som är onormal som hakar up sig på dessa fullkomligt naturliga företeelser.

Anonym sa...

NU HAR JAG KOMMIT PÅ varför man stavar så krattigt i kommentarerna! Det är för att bokstäverna har "fel" sorts typsnitt, med serifer. Fel alltså för läsning på skärm; seriferna suddar till bokstäverna, liksom. När man sen får fram det publicerade resultatet i ett sans-serif-typsnitt = lättläst på skärmen, då SER man felen. Va?

Anonym sa...

Och du trodde inta att du hade några konstigheter för dig....'
små skutt, framåtvikta öron, kissa med toalocket nere..........
Väldigt roligt att läsa tack för att du delade med dig.
Slälv blev jag utmanad av Carolina (FilurLina) hatar utmaningar men av någon outgrundlig anledning så antog jag denna, men jag fick allt komma på mina underligheter alldeles själv och var glad att det bara var sex stycken som skulle radas upp....
Kram

Översättarhelena sa...

Ökenråttan: Jag tror det ligger något i det!

Översättarhelena sa...

Christina & Kicki: Ja, själv tycker man ju att man är det normalaste som finns ...
Ica: Min mamma tejpade mina öron bakåt när jag var bebis. Det hjälpte dock inte så mycket.
Petra: Okej då: jag kissar jämt på sitsen också. Fast det beror på att jag ställer mig upp innan jag är klar. Pinsamt men sant!
Lady S: Nummer 6 gör jag också. Det är verkligen nördigt!
AB & Josephine: Tack :)
Lisa: Ja, visst är det!

Bloggblad sa...

Haha... och du tycker att jag är knäpp - sen sover du med öronen vikta... där ligger jag i lä med mina utflärpade öron! :)

Kapybaran sa...

haha! du är för rolig! ger dig omedelbums 23475 credpoäng för att du lirar luftgura och skuttar och på det stora hela verkar vara en skön person!

Har förresten en ödmjuk bön om hjälp på min blogg (nix utmaning!).

Anonym sa...

Hej där
Sleverin blir slavering på vanlig engelska. De är svåra de här skottarna, och dialekten i våra trakter är känd som en av de grötigaste av fastlandsskotska dialekterna. Hårt värre...

Stina sa...

Jättekul läsning om dig. Tack, för det.

Kram Stina

Anonym sa...

Yippeee ja ja ja ja! Vi ses på måndag :)

Översättarhelena sa...

Tack, Kapybaran & Stina på landet!
Cirkux: Tack för informationen, då fattar jag! Kolla hos Cirkux om någon undrar vad jag menar!
Christina: Jajamensan, fattas bara!