2006-12-01

Och nu börjar det bli dags att luta lutfisken

Eller nåt. Vattna ur skinkan kanske. Stoppa korven. Lägga in sillen. Koka gröten … om man är julmatsätare, ja! Pilutta er! Jag slipper, för jag gillar inte julmat. Sådärja, nu var det sagt. Blir ni arga och chockade nu? Blir det folkstorm? Får man faktiskt i dagens julhysteriska Sverige säga att man inte gillar julmat? Strunt samma, jag gör det i alla fall.

Mitt förhållande till svensk julmat, alltså. Om vi börjar med julskinka, så kommer det inte på fråga, eftersom jag inte äter gris. Men långt innan jag slutade med griskött för en sex–sju år sen tyckte jag att denna det svenska julbordets paradrätt var grovt överskattad och hade avskaffat den här hemma. Leverpastej, revbensspjäll, prinskorvar och köttbullar är inget jag nånsin traktar efter, även om de skulle råka vara grisfria. Dopp i grytan? Tillåt mig vända mig om i avsmak. Inlagd sill är väl ganska okej, men så himla speciellt eller festligt tycker jag verkligen inte att det är. Janssons frestelse är ganska gott, men varför ska man egentligen försämra en god potatisgratäng genom att stoppa i ansjovis? Lutfisk smakar ingenting eller i bästa fall lite slemmigt. Gröt i alla former är det värsta jag vet. Lussebullar och pepparkakor – nja, jag är inte vidare begiven på fikabröd överhuvudtaget. Knäck har jag inte direkt något emot, fast jag tycker att en sjuttioprocentig chokladkaka är godare vilken dag som helst.

julmat-skinka_2

Turligt nog är jag gift med en man som inte heller är särskilt begiven på julbordets fröjder. Vi har tre barn, varav ett väl till nöds kan stoppa i sig lite prinskorv, men annars är de ungefär som jag. En är vegetarian. Ingen kräver skinka, lutfisk och Jansson. Ingen är riktigt säker på vad klenäter är för nåt.

Oftast firar vi jul till tillsammans med morföräldrarna (ja, mina föräldrar alltså), och det har varit lite smått problematiskt. De har nämligen lite svårt att tänka sig en jul utan skinka och sill. Samtidigt är det ju inte särskilt befordrande för julgemytet att värdfamiljen själva ratar huvudnumren och får hålla till godo med en ostmacka. Så efter mycket funderande och experimenterande så serverar vi numera ett slags lätt nedtonat julbord till lunch och ser till att det finns något som alla gillar där. Men skinkan får mormor och morfar allt ta med sig själva. Och sillen köper vi på Hemköp.

Till middag på kvällen har vi kommit fram till att kalkon är en bra lösning. Tillräckligt julaktigt för traditionalisterna och tillräckligt gott för oss andra. Vi ugnssteker kalkonbröst (hel kalkon har jag gjort någon gång, men jag anser faktiskt att det är att skjuta över målet) och serverar med lös ”stuffing” bredvid, klyftpotatis eller potatiskaka och tranbärssås. Den sistnämnda är jag rätt stolt över, för den är inte bara hemkörd, utan dessutom är bären egenhändigt plockade av min far på de småländska myrarna.

Men en del julaftnar har vi firat alldeles utan inblandning av släkten. Bara familjen. Och då har vi bestämt oss för att inte tramsa med julmat som ingen ändå vill äta. Nej, på julafton äter vi då något som vi tycker riktigt mycket om. Jag minns till exempel en jul när barnen var väldigt små. Det bästa de visste var pannkakor med sylt, så det fick de. Jag och maken åt ostron och drack champagne. Andra gånger har det blivit helstekt oxfilé med rödlökssås och ugnsbakad småpotatis. Det lutar åt det i år, tror jag …

Fast nu är det inte så att vi alldeles lyckas hålla oss borta från julstök i köket i december. Pepparkakor brukar vi baka. Men jag överlåter med varm hand kavlandet till maken, som är utrustad med lite bättre tålamod än jag. Och om jag nu inte råkar vara så helsåld på knäck, så är det inte något jag delar med resten av familjen. Så knäck gör vi alltså och faktiskt en hel massa andra sorters julgodis också. Men ibland väntar vi till mellandagarna. Det är faktiskt lika gott då.

29 kommentarer:

Studiomannen sa...

Helena: då vi är traditionalister av värsta sort avstår vi härmed från framtida inbjudningar till det studiomanska hushållet och erbjuder istället plats på grillgallret till sommaren.

Maten ni tar med alltså, inte ni.

Översättarhelena sa...

Studiomannen: Annars är jag väldigt frusen av mig, så en liten stund på själva grillgallret kan jag nog klara!

aequinoxia sa...

Tänk vad skönt! Det är bara den första december, och jag är så trött på allt julmatsprat att jag mår illa. De senaste tre veckornas viktväktarmöten har gått åt till att diskutera julmaten och hur man ska hantera den.

Vi ska äta traditionsenlig gås med farmor den 23 december. På julafton ska jag och kära hustrun drälla omkring hemma i pyjamas och äta precis vad vi vill (utan att räkna points). Förmodligen blir det örtmarinerad fläskfilé (till henne) och quorn (till mig) med potatisgratäng och varm getosttoast.

Översättarhelena sa...

Aequinoxia: Gås, det trodde jag man åt på Mårtensafton?

Anonym sa...

Ja, lite hemsk är du allt. Man frestas fråga "men vad ÄTER du då, mänscha"! Fast jag inser att även jag klarar mig utan sill och Janssons de flesta av årets dagar.

Vi äter massor av gris ty vi har inga betänkligheter, och massor av sill, och massor av småvarmt. Skinkan är däremot en blek variant av vad riktigt god skinka, t.ex. serrano, kan vara. Så den avstår jag ifrån.

Gröt är gott i alla former, lutfisk får någon annan äta och kalkon, jepp helstekt med invärtes stuffing, äter vi på annandagen för då fyller halvengelske maken år!

Sedan lägger vi av med julmat och äter vad som helst.

kantorn sa...

Jag var och åt lunch hos min vän krögaren idag Han försökte bjuda mig och min hustru på julbord i morgon, men nej tack. Julbord är inte min grej. Inte hans heller sa han, när man serverar julbord på sin restaurang och tvingas umgås med skinka och sill i ungefär 30 dagar så är man inte så sugen sa han.....kan jag förstå....

kantorn sa...

Dessutom sa min kör...."nej inte julbord" när jag frågade om vi skulle äta nått gott innan jul. Det blrv istället italiensk buffé den 12:e december. Jag älskar mina körsångare!!

Studiomannen sa...

"från framtida JUL-inbjudningar till det studiomanska hushållet" ska det vara. Folk kan ju tro att vi diskriminerar griskramare!

Anonym sa...

Skönt att höra att det finns fler som inte tycker att femton julbord innan julafton är ett måste.

Tycker ni gör helrätt som struntar i julmaten. Prinskorven går ner (men bara om det är rätt märke, något småländskt har jag för mig) och mammas köttbullar slinker alltid ner. Mina kära mamma och också uppfunnit en Jansson utan anjovis men med stekt bacon i istället. Mycket godare. En skiva skinka brukar jag få i mig också, men annars klarar jag mig från allt annat.

Anonym sa...

Föredömligt avspänd inställning till julen! Själv gillar jag både korv, sill och gris. Min bästa julskinka var en färsk som jag rödvinsmarinerade i flera dagar. Det var på sextiotalet, men jag har inte glömt den än och aldrig fått den lika saftig och fantastisk igen.

Anonym sa...

Får man fråga varför du inte äter griskött? Är det smaken, eller är det ideologiska, religiösa eller några andra skäl?
Undrar
Nyfiken
(äter griskött utan att reflektera, kanske borde jag inte?)

Anonym sa...

Varken guben eller jag orkar julpyssla eller göra knäck, så det enda "juliga" vi har är middan på juldagen. Jag är nöjd med vad som helst som är ätbart och låter min kära make laga vad han vill eftersom han oftare har lust att stå vid spisen. Det blir nog någon sorts stek i ugn som vanligt. Med grönsaker och smaskig sås av något slag. Jag är nog den mest opetiga person som finns vad gäller mat. Eller så är jag bara lat.

Översättarhelena sa...

Ulla: Det får man jättegärna fråga, och det är faktiskt så att jag inte tål det. Jag får ont i magen helt enkelt. Det tog ett bra tag innan jag förstod att det var just griskött jag reagerade på. Sen har jag hört att det inte är så ovanligt, eftersom just griskött lär innehålla en syra som inget annat kött innehåller och som folk med känsliga magar inte tål. En annan sak jag inte tål är krossade tomater i plåtburk! Hur skumt som helst.
Kul förresten att det är fler som inte är så galna i svenskt julbord!

Anonym sa...

Jag tycker inte heller om julmat. När det står i tidningarna om hur man ska överleva frosseriet under julhelgen känner jag inte alls igen mig, eftersom jag nästan äter mindre då än annars.

Fast vi håller så sakteliga på att avskaffa de rätter som nästan ingen äter av. Det finns tydligen en massa saker som mina farföräldrar anser ska finnas på julbordet, och eftersom de själva varken orkar laga maten eller äta upp den innebär detta mest en massa extra arbete för mina föräldrar. På självaste julafton och allt! Min mamma tycker att det är vansinne, men har inte vågat säga ifrån förrän nu. Sedan blir det förstås också en förfärlig massa tråkiga rester i ett par dagar, och alla är lättade när julen är slut och vi får äta vanlig mat igen.

Anonym sa...

Det är väl klart att man får säga att det inte är gott.

Jag gillar laxen, ris á la Malta, lussebullar, glögg och that's it. Men jag ÄLSKAR julpyssel, så nu har jag hållit på i tre dagar att göra praliner. Å andra sidan är det inte julmat, de går ju ner vilken tid som helst på året.

Men när jag hade julfirandet här nere i Amsterdam förra året saknades det inte en kålsort, skinka, prinskorvar, köttbullar, 8 sorter sill och lax. Jag ville testa att göra allt själv. 3 dagar semester:)

Det var hur kul som helst, men det beror på att vid mitt bord satt bara 1 svensk förutom jag. Polen, Tyskland, Suriname, Italien, Holland, England var representerat och det var ett stort nöje att få visa ett svenskt julbord.

Men själv har jag aldrig varit på ett julbord och undrar om jag skulle vilja.

Jag gillar att laga maten, inte äta den. Är jag en feeder????

Lisa sa...

Lysande inlägg! Rekommenderar sichuanesiskt till jul!

Anonym sa...

Om man ska vara petig - och det är farligt eftersom jag inte är hundraprocentigt säker på att jag har rätt - lutar man väl inte lutfisk utan långa.

Hemskt osmaklig är anrättningen i vilket fall som helst. Men såsen är god, med mängder av kryddnejlika på.

I familjen har vi börjat göra tradition av att äta julmaten pö om pö, en månad i sträck eller så. Skinka vid första advent, sylta vid andra osv. Det blir mindre hektiskt och stinnt på det viset. Och så kan man med berått mod och väldigt gott samvete äta vad tusan som helst dopparedan och efterföljande dagar. Uppvärmda makaroner med ketchup, tixelempel.

Anonym sa...

Jag blir så glad och uppmuntrad när jag läser om din toleranta och avslappade attityd till julmat!!
Kan du inte berätta hur du gör rödlöksås?
/blyg

aequinoxia sa...

Jo, man äter gås på Mårten. Och till jul. I alla fall i kära hustruns släkt. Jag är inte äkta skåning, så jag har inte koll på alla traditioner...

En sak går jag dock och längtar efter: Pepparkaksfil!

Översättarhelena sa...

Roger: Jag tror att du har rätt. Det är när man har lutat långa som den blir lutfisk.
Vad trevligt att få så många glada tillrop för detta lite lätt kontroversiella (?) inlägg.
Blyger: Klart du ska få receptet på rödlökssås. Det kommer ikväll om jag har piggnat till så pass (har lite feber just nu, men måste jobba ändå.)

Anonym sa...

Jag läser förresten såna där banners uppe i hörnet. Och fisken lutas väl ända på lördag, när Anna har namnsdag?

Översättarhelena sa...

Hakke: Jamen, då är det ju nu på lördag jag slipper luta fisk! Vad skönt!

Anonym sa...

Förutom nedtonat julbord på själva Aftonen och lutfisk till juldagsmiddag är våran julfruktkaka - fruktjulkaka - vad heter det? ett måste. Lille M älskar fruktkaka och jag hade läst ett recept som lät ungefär som Truman Capotes i Ett julminne. Vad kunde passa bättre till jul? Och överaskning måste det bli; vi älskar överraskningar. I receptet ingår burbon-whisky och det dricker vi normalt aldrig. Jag inhandlade en halvflaska Four Roses. I den skulle lite dadlar ligga i blöt ett tag. Var skulle jag gömma dem och den halvtomma flaskan? Alltihop hamnade längst in i de då mycket små barnens garderob; hade nån tittat in där så hade diagnosen varit enkel: "Barnens mor skåpsuper!"

Översättarhelena sa...

Ökenråttan: Fruktkaka gjorde jag också några år. Riktig engelsk som skulle "ligga till sig" i flera veckor. Jag tyckte aldrig den var så vansinnigt god, men den var å andra sidan kul att baka.

Anonym sa...

Ligga till sej skulle den, så in i garderoben med den färdiga kakan. Och den goda doften när kakan gräddades måste jag för hemlighhållandets skull vädra ut, vilt viftandes med förklädet. Synd!

Översättarhelena sa...

Ökenråttan: Jag har förresten just läst Capotes "Ett julminne"!

Anonym sa...

Men julkort då! Vårt evigt dåliga samvete att vi aldrig fick iväg dem i tid, ända till dess vi bestämde oss för att julkort är de kort vi skriver under julhelgen. Då blev det ju lite tid, när allt annat var undanstökat och kylskåpet proppat med mat.

Översättarhelena sa...

Ökenråttan: Jamen såklart! Julkort skriver man ju på julen, det hörs ju på namnet. Att jag aldrig har tänkt på det.

crrly sa...

Tycker också det låter urskönt att ha det som ni.

Men eftersom vi nästan alltid har varit ett par/ett gäng vegetarianer i familjen så blir det väldigt många fräscha goda sallader, och de sista åren har vi även börjat göra veganska alternativ till allt köttigt (vegoskinka, vegosill etc), och det måste jag säga att jag är galen i! :)

Däremot äter jag mig inte spymätt, och jag äter gärna lite julbord två gånger på julafton och någon gång någon dag senare men sen får det vara nog.