Någon som har börjat i läsecirkel på sistone?

Det brukar ju påstås att den svenska nationalhobbyn framför alla andra är körsång. Men jag börjar undra om vi inte kan skönja början till en förändring. Jag är själv en del av den. Ja, någon dramatisk förändring är det visserligen inte fråga om för min del, eftersom jag inte har sjungit i kör sedan jag gick i gymnasiet. (Men i och för sig gärna skulle vilja – någon som behöver en alt med ganska dåligt gehör men hyfsade notläsningskunskaper?)

Vad är det då svensken i gemen har börjat med i stället för att sjunga i kör? (Eller förresten, svensken i gemen handlar det nog inte om. Precis som med körsång är det svensk medelklass med både bildning och piano som ägnar sig åt den nya hobbyn.) Dansa salsa? Spela i blåsorkester? Blogga? Ja, nej och ja, fast det var inte någon av dessa jag tänkte på!

Nej, men på sistone har en efter en av mina vänner och bekanta berättat att de har gått med i en bokcirkel. Eller en läsegrupp, romanklubb eller rent av (i ett autentiskt fall) en litterär loge. Det är nog i grunden samma sak. Gemensamt för dessa läsecirklar – som vi för enkelhets skull kan kalla dem – är att alla deltagarna läser en viss bok samtidigt och sedan diskuterar den. Detaljerna kan skilja sig åt. I vissa läsecirklar bestämmer man tillsammans – under en del tjafs misstänker jag – vad man ska läsa. I andra turas cirkelmedlemmarna om att välja. I åter andra låter man en slumpgenerator dra en bok som man ska läsa. Nej, det där sista hittade jag på.

Formerna för själva diskussionen kan också skilja sig åt. Det vanligaste – åtminstone bland de bokcirkeldeltagare jag känner – verkar vara att man träffas över ett glas på en krog med lagom låg ljudnivå och diskuterar den bok man har läst under ganska lösliga former. Men det finns också cirklar där man turas om att vara hemma hos varandra, och jag har hört talas om bokcirklar där man inte alls träffas IRL utan bara diskuterar böckerna på ett forum på Internet. Vissa sätter betyg på varje bok man läser och räknar ut ett medelbetyg. Kanske – men det är bara en gissning – gäller detta cirklar med övervägande manliga deltagare. I min cirkel är vi än så länge bara kvinnor och vi sätter inte betyg.

Utöver grundidén har jag hittat ett annat gemensamt drag hos de svenska bokcirklarna. Nämligen bokvalet. Det är lite som med den svenska körrepertoaren. De flesta körer sjunger samma sånger. Och i bokcirklarna läser man samma böcker: Damernas detektivbyrå såklart. Och Gregorius – och så kanske Doktor Glas i samma veva. Missuppfatta mig rätt nu – jag menar inte att det är något fel med det. (För övrigt är jag själv ett stort fan av Mma Ramotswe.) Jag tycker bara det är lite lustigt.