En (inte så värst) ångerfull bekännelse
I går kväll var det julfest med SFÖ Väst (västsvenska avdelningen av Sveriges Facköversättarförening). Sjutton trevliga damer (inte en enda trevlig herre) som umgicks, åt julbord (laxen var god), drack öl och gav varann varsin pocketbok i julklapp. Och så gick vi en tipspromenad. Jag älskar alla sorters frågesporter och tipspromenader och den här var perfekt. Alldeles lagom lång (sju frågor) och med lagom svåra frågor, sammanställd av kollegan E. Att det var lagom svårt bevisas av att mitt lag vann – med alla rätt. Vi var ett stentufft team, bestående av kollegan A och kollegan I och så jag då förstås.
Vi blev såklart både glad och stolta över att vinna en tipspromenad i detta illustra sällskap. Glada blev vi också över det fina priset – varsin jättegullig marsipangris. Jag fick en gris som spelade cello, men bytte med kollegan I, som hade fått en saxofonspelande gris, eftersom jag kände att jag kunde identifiera mig mer med just den grisen. Om någon har missat det så är jag nämligen en av världshistoriens sämsta saxofonister.
Det välförtjänta (?) priset.
Men nu kommer det något lite pinsamt. Jag måste säga det, även om det bär emot. Vi fuskade. Ja, det är sant. Hur lågt får man sjunka egentligen? Vi fuskade i tipspromenaden på översättarföreningens julfest.
Vi var rätt säkra på svaren på de sex första frågorna, men på den sjunde hade vi verkligen ingen aning. Den löd så här (ungefär): Översättarnas skyddshelgon Hieronymus översatte ju bibeln, men vad gjorde han i slutet av sitt liv? Jag minns inte det första svarsalternativet, men de två andra var: X. Skrev en kyrklig litteraturhistoria och 2. Grundade ett kloster i Betlehem.
Jag och kollegan I gissade på X, medan kollegan A gissade på 2. Eftersom det var två mot en, så tänkte vi skriva X. Sen uppstod det på något konstigt sätt lite trams och flams, och vi skojade om att ringa hem till sambor och äkta makar och be dem kolla i referensbokhyllorna. Och det var då jag kom på det – ja, jag får ju erkänna att det var jag. Jag har Nationalencyklopedin i mobilen. Så kom det sig alltså att vi fann oss stå i det göteborgska decemberregnet på Masthuggstorget och fuska. Vi slog upp Hieronymus i mobil-NE. Och det var kollegan A som hade rätt: Hieronymus grundade ett kloster i Betlehem.
Nu råkar jag veta att en och annan av festdeltagarna läser här på bloggen då och då. Till er säger jag: Förlåt! Vi kunde liksom inte hejda oss. Tävlingsinstinkterna övermannade oss fullständigt. Det enda jag kan säga till vårt försvar är att det aldrig sades något om vilka hjälpmedel som var tillåtna.
Men vi hade vunnit i vilket fall som helst, för laget som kom tvåa hade två fel!
21 kommentarer:
Jag tycker att kreativitet ska premieras. Och som lärare har jag alltid jobbat efter tesen att jag behöver inte veta allt, huvudsaken är att jag vet var jag kan ta reda på det.
Och med det i sinnet vann jag själv en supersvår tipstolva en gång... med hjälp av både god vän och internet...
Lyckas man klämma in hela NE i mobilen så förtjänar man att vinna!
Du är i gott sällskap Helena, det fanns väl inga skrivna regler HUR man tar reda på svaren?
Tack för moraliskt stöd, snälla ni!
Asch! Det där är inte fusk! Det där handlar om kreativt utnyttjande av ny teknik:)
Hmmmmm.... när jag leder quizar brukar jag berätta om att himlen ska ramla ner över fuskare... ungefär.
Hur är dina cellofärdigheter då?
Petra: Tack, det tycker egentligen jag också!
Anne-Maj: NE i mobilen ingår faktiskt om man skaffar abonemang på NE på nätet! Jättepraktiskt på tipspromenader.
Studiomannen: Hmm, bäst du beslagtar min mobil om jag är med in någon av dina quizzar :)
Jag har faktiskt ingen aning om hur mina cellofärdigheter är, för jag har aldrig provat!
En tipspromenad är ändå alltid en tipspromenad och sådana äro alla underbara, hur svaren än må komma till deltagarnas medvetande.
Men vad rart, samvetskval! Du får en liten marsipangris bara för det, tycker jag.
Dum fråga, men... Hur? Wappar man in på ne.se, eller är det något som ska laddas ner?
Aequinoxi: Det är väl ingen dum fråga! Wappar in gör man. (Låter som Yoda gör jag plötsligt!) Man abonnerar på NE på nätet, och då ingår abonnemang på mobil-NE. Man loggar in med samma användarnamn och lösenord. Och det funkar trots att jag har en asgammal mobil!
Gu' vad häftigt, jag vill också ha! (Just nu avsågs NE i mobilen, men detsamma gäller naturligtvis marsipangrisen, vill ha!) Skäms gör jag för att inte NE jag har. Varken som bok eller dvd, än mindre på nätet eller mobilen. Önskar mig i julklapp gör jag. (Får gör jag säkerligen inte.)
Jo, jag har abonnemang på nätet (något av det bästa jag någonsin har köpt!) och wappar dessutom gratis så länge jag inte laddar ner något. Nu behöver jag aldrig mer ta med en bok när jag ska åka buss! Tack, Helena.
Nej men NE i mobilen, vad kul! :)
Undrar just om jag känner din kollega I... *misstänker*
WN: eneqtt -- får mig på något sätt att tänka på Ekorrn satt i granen på norska...? Eneskutt?
Jag fattar förresten inte varför jag inte har länkat till din blgog och läst den mer regelbundet för länge, länge sen. Skäms på mig.
Har läst hela den här sidan nu i alla fall och kommenterat lite här och var.
Hakke: NE på nätet absolut mest prisvärda alternativet är.
Crrly: Heter hon I.E.? Och är rödhårig?
Tack för alla kommentarer! Mycket uppiggande.
Fuska på kollegial julfest... DU ÄR MIN IDOOOOOL!!!
/Saring som inte orkar logga in genom google, det är sååå bökigt.
Ja men visst heter hon det! Och är det! :) Hahaha, vad coolt.
/crrly som inte kan logga in när fok har beta... ... :-/
Tusan, hit kom jag via crrlys blogg :-)
Världen är liten, iaf om man gillar språk, antar jag. Och ni har precis i denna blogg kommit på det med.
Så nu vet hela världen hur vi fick alla rätt!
Hahaha, det här var ju skitkul. Visste inte om jag vågade skvallra för I om din blogg, men det behövde jag ju inte! :D
emaqj, emalj?
Jomen världen är ju liten och blir dessutom mindre och mindre ju äldre man blir, har jag märkt ...
Skicka en kommentar