2009-10-01

Saxofonen och jag

~ Del 1 av en ganska långrandig historia ~

De ihärdiga personer som har följt den här bloggen ett par år har också följt min utveckling från en-som-har-råkat-få-låna-en-saxofon till något slags amatörsaxofonist. (Inte för att jag kräver eller tror att ni ska komma ihåg det, men ändå.) Det där med saxofonen är en del av förklaringen till att det bloggas så snålt här numera. För när jag intresserar mig för något så går jag gärna in för det med hull och hår, sån är jag. Eller åtminstone så mycket hull och hår som nu råkar bli kvar efter jobb, familj, hushåll och allt det där. Detta överblivna hull och hår ägnar jag alltså nu till stor del åt att spela saxofon.

Men hur kunde det då gå så här? För att få svar på den frågan är det lika bra att vi börjar från början. Och då måste vi nog börja med klarinetten. Det var nämligen klarinett jag började spela i kommunala musikskolan någon gång på mellanstadiet. Jag var inte vidare talangfull, övade inte särskilt mycket och kan inte ens minnas att jag tyckte det var så värst roligt. Men redan då var jag en pliktmänniska, så hade jag nu börjat spela klarinett och dessutom fått en plastklarinett i födelsedagspresent, så fortsatte jag. Dessutom upptäckte jag ganska snart att jag tyckte väldigt mycket om att spela i orkester. Så jag framlevde min ungdoms dagar i kommunala musikskolans olika blåsorkestrar. Alltid som andraklarinettist. Med dessa orkestrar åkte jag på turnéer till Tyskland, Frankrike, Jönköping och andra exotiska platser och kunde på det hela taget haft det betydligt sämre.

Strax före sommarlovet mellan sjuan och åttan bestämdes det att musikskolan skulle starta ett storband. För den oinsatte kan jag upplysa om att ett sådant innehåller bland annat saxofoner, trumpeter och tromboner. Brassblåsare var det gott om i musikskolan – vi befann ju oss gubevars i Småland. (Den som inte förstår den kopplingen får väl fråga i kommentarerna.) Däremot var det ont om saxofonister, så alla klarinettister som ville lära sig spela saxofon över sommarlovet utlovades en plats i storbandet. Jag nappade direkt. För det första gillade jag ju att spela i orkester, så en ensemble till tackade jag inte nej till. Men för det andra – och förmodligen viktigare – hade jag en vag föreställning om att saxofonen hade högre raggfaktor än klarinetten. Det är troligen sant. Trots det skulle det dröja till långt strax efter det att jag hade slutat med allt spelande innan jag hade fick uppleva några som helst framgångar hos det motsatta könet. Vilket förmodligen bidrog till att skapa en undermedveten – och givetvis helt felaktig – uppfattning hos mig om att blåsinstrument inte är rätt väg att gå om man ska få ligga.

Men nu tror jag bestämt att jag går händelserna i förväg lite grann. Å andra sidan finns det inte så mycket mer att tillägga än att jag fick med mig en altsax och en spelbok (Rubank Elementary Method for Saxophone) hem över sommarlovet och sedan blev andra altsaxofonist i musikskolans storband. Och att jag upptäckte att det var bra mycket lättare och roligare att spela saxofon än att spela klarinett. Och att jag verkligen älskade storbandet, men att jag som så många andra ändå alldeles slutade att spela när jag började gymnasiet. Jag minns inte riktigt varför, men en bidragande faktor var förmodligen att det inte kändes sådär vansinnigt punkigt att spela saxofon i storband i mitten på sjuttiotalet.

HL-4470030
Varför fick den mig alltid att tänka på hyvlar?

Därifrån kan vi snabbspola framåt sisådär tjugosju–tjugoåtta år, under vilka jag inte så mycket som höll i en saxofon. (Någon egen saxofon hade jag aldrig skaffat, och några lektioner i saxofon hade jag för övrigt aldrig heller fått.) Vid det laget hade jag själv barn som spelade i musikskolans blåsorkestrar. Jag var engagerad i föräldraföreningen och ordnade en massa roliga turnéer och läger, och på ett sådant läger hittade denna sympatiska musikskola på något så trevligt som att erbjuda föräldrarna att prova på att vara med och spela. Jag tror att den där sköna storbandskänslan fanns kvar någonstans inom mig, för jag bad att få spela saxofon. Av någon anledning som jag inte längre minns råkade jag då få låna en tenorsaxofon ...

Den spännande fortsättningen kommer en annan dag, vecka eller månad! Medan ni otåligt väntar på den kan ni lyssna på en liten Spotity-spellista som jag har pysslat ihop. Och när ni har lyssnat på den skulle jag bra gärna vilja veta om ni kan komma på ett mer mångsidigt instrument än saxofonen!

(Denna spellista tillägnas förresten i synnerhet Fru Decibel, som tycker att saxofonen är det enda instrument som inte är vackert. Inte för att allt på spellistan är just vackert (en del är faktiskt riktigt fult), men till exempel Karl Seglem spelar ju så man tror att man befinner sig bland himmelens änglar.

hpaltoSpringTimeDouble
Vackert? Tja, det är väl en smaksak.)

27 kommentarer:

Lotten Bergman sa...

"Brassblåsare var det gott om i musikskolan – vi befann ju oss gubevars i Småland."

Jag frågade Den djefla mannen intill mig om han kunde förklara detta eftersom hans släkt har en stuga i mörkaste Småland. Hans svar kom med en ryckning på axlarna:

– De röker väl hasch i Småland.

Karln kan alltså inte skilja på blåsa och suga.

Översättarhelena sa...

Det är ju en himla tur att han spelar gitarr och inte till exempel saxofon om han inte kan skilja på att blåsa och att suga!

Jo, det är så att trumpet och trombon är brassinstrument, så långt är du med va? I Småland, i alla fall i den delen av Småland som jag kommer ifrån, så är det väldigt gott om missionskyrkor. Varje sådan missionskyrka, hur liten den är, har ett brassband av brittisk frälsningsarmémodell, och alla ungdomar med anknytning till missionskyrkorna får lära sig att spela ett brassinstrument, till exempel trombon. Strängt taget spelar man dock inte trumpet utan Bb-kornett i ett brassband, men en kornettist kan utan vidare växla till trumpet om det skulle behövas i till exempel ett storband.

Enkel förklaring va?

bengt sa...

Jag tycker saxofonen är det sexigaste instrumentet. Slår pianot med hästlängder.

Anna sa...

Bra historia! När kommer nästa del? Och varför var det först långt men sedan strax efter spelandet som det blev romantiskt?

Översättarhelena sa...

Bengt har givetvis helt rätt!

Den där ändringen har jag ingen annan förklaring till än att det ena alternativet är retoriskt snyggare och det andra är mer sant och att jag inte kunde bestämma mig för vilket som var viktigast.

Nästa del kommer när den kommer!

Anna sa...

Precis: skönhet eller sanning, det är alltid ett knepigt val. Ser fram mot kommandet.

Håkan (hakke) sa...

Det enda som är snyggare än en saxofon är väl saxofonisten. Här finns för övrigt en tredimensionell modell för den som vill snurra runt en saxofon (håll nere musknappen och dra) hellre än att spela på'ren.

cruella sa...

Smålandsnöten knäckte jag lätt, trots att jag är hedning.

Att saxofon är lättare och roligare att spela än klarinett får du förklara. Alltså, jag misstror dig inte, men nyfiken blir jag ju. Pruttblås som pruttblås tycker den fåkunnige (jag).

Åsna sa...

Saxofon brukar väl låta lite som en ko, och kor är trevliga djur... Eventuellt har jag inte lyssnat på nån som faktiskt kan spela.

Anonym sa...

Ha, listade ut smålandskopplingen jag med, så skåning jag är, förvisso uppvuxen 1. med en klarinettspelande far och 2. i tonåren aktiv i kyrkans ungdom - kanske kan förklara att kopplingen kom hyfsat snabbt!? Eller nä - jag är nog bara vansinnigt snabbtänkt och allmänbildad.

Vill läsa del två nuuuu!

Anonym sa...

Ber omgående om ursäkt för den inledande meningen förra kommentaren. Den får väl stackars Lotten att sätta språkvårdarkaffet i vrångstrupen direkt, och Öhelena att vrida sina översättarhänder i vanmakt.

Jag kan bättre. Jag lovar!

Översättarhelena sa...

Jag tyckte det var en nyskapande och trevlig mening, Citronanka!

Cruella, saxofonen är faktiskt ett mer lättspelat intstrument än till exempel klarinetten. En del instrument är ju faktiskt svårare än andra. Valthorn är så svårt att en musiklärare jag känner på fullt allvar ansåg att det var barnplågeri att låta tioåringar börja med det. Att saxofonen är roligare är nog däremot min högst personliga uppfattning, fast det kan nog hänga ihop med att det är lätt.

Och kor är ju trevliga djur!

görel sa...

Jag kanske borde damma av min plastfagott? Jag gjorde ett allvarligt försök att förverkliga min gamla dröm att spela fagott för några år sen, men jag upptäckte att det faktiskt var ganska svårt. Å andra sidan är ju barnen snart utflugna så det kanske är dags igen?

Jag kan inte undgå att bli lite sugen att spela i nåt högljutt gäng på gamla dar.

Trots släkt i Småland och många besök där under åren fattar jag inte kopplingen. Please?

görel sa...

Nämen herre gud så lamt. Jag läste alla kommentarer utom den där förklaringen fanns.

Översättarhelena sa...

Det var väl lite synd att du fick syn på den till sist då, Görel, för annars hade jag kunnat hitta på en helt annan förklaring den här gången bara för att skoja till det lite!

Ökenråttan sa...

Bengt: Är saxofon sexigt? Då skulle det väl heta sexofon, i så fall.

Näädu, det sexigaste instrumentet är cello. Så fort det börjar hetta till i bättre filmer, nog är det en cello som tremolerar som passande bakgrundsmusik. Och fråga mej. Lille Maken spelar cello. När det började ta sej mellan oss och han spelade lite cello för mej så fick jag ju nästan hjärtstillestånd. Ack, Bachs solosviter för cello; jag rodnar nästan när jag hör dom, än i dag. Jojo, där kan du tala om sexigt, Bengan!

Översättarhelena sa...

Har du läst Dinas bok av Herbjørg Wassmo, Ökenråttan? Där spelar cellon en väldigt erotisk roll. Det gjordes visst en film efter boken också, men den lär vara något av en kalkon (har inte sett den). Boken är däremot rätt hyfsad.

Ökenråttan sa...

Nej det har jag inte, men nu måste jag göra det. Det är väl du som har översatt, Helena?

Översättarhelena sa...

Hehe, nej, ibland rekommenderar jag även böcker som jag inte har översatt!

Peter Barlach sa...

jag är avis! saxofon är coolt.

Abs sa...

Superbra Spotifylista
det enda jag kan sakna lite är lite Candy Dulfer:)

Fru Decibel sa...

Alltså, jag tycker inte om när saxofonisterna spräcker och tror att de är jättekonstnärliga. De spelar starkt och mycket och jämt. Annars borde jag ju vara förtjust i saxofon, jag som har turnerat med Lasse Gullin. Jag blev lätt uppskrämd när han brölade i mitt öra. Tyvärr gick han och dog 1976, och då fick kören sjunga på hans begravning. Men, vet du vad, sopransax tycker jag är snyggt. Förekommer i Tjajkovskis 4:a....
Ibland har jag tänkt att jag skulle spela saxofon bara för att överrösta alla som inte lyssnar på mig. Men jag får nog bliva vid min cellopult.

Cecilia N sa...

Undrar hur långa ränder det blir i den där historien ...

Åsa sa...

Hallå där igen!
Det var inte meningen att bara ramla bort sådär sist för några veckor sedan då jag upptäckte vi i stort sett är grannar! Jag fastnade här i detta inlägg och i din Spotify-lista :-) Började fundera på att göra en jag med men kan inte så mycket om saxofoner och instrument. Gillar helt enkelt det jag gillar ;-) En bland favoriterna är dock Joshua Redman

Och som svar på om Bangatans Livs (har inte ens märkt namnbytet :/ ) tänkte jag precis vad du skrev - att den blivit sämre. jag har varit utomlands första halvan på året och någon gång under sensommaren, början av hösten var jag där och tyckte det ekade fasligt tom i både hyllor och i frysdisken. Har varit där två gånger till efter - tänkte de kanske bara "väntade på varor" - men det verkar inte så. Det vart lika dammigt och tomt alla gånger. Nä, det är inte särskilt inspirerande där längre.

Översättarhelena sa...

Joshua Redman är en favorit här också! Tyvärr missade jag hans spelning här i stan i somras, för då var jag på saxofonkurs på musikhögskolan i Ingesund!

Väldigt tråkigt med Bangatan, men jag har tänkt kolla in den där indiska butiken vid Backaplan i stället. Den sägs vara bra, men Bangatan ligger ju så bra till!

Åsa sa...

Åh, jag var där :-) på Kungstorget alltså. Tror han kommer till Gbg i januari eller februari igen. Hoppas du kan gå och lyssna då :-)

Så fort jag skaffat mig en cykel igen blir det till att ta en tur till Backaplan och kika. Vet att det ska finnas en bra affär i Gamlestan också men har inte varit där själv.

Öva saxofon är kul! sa...

Saxofon är ett fantastiskt instrument. Ser några "halvbra" kommentarer här så jag ville bara tillägga det.

Den där Metodboken för sax tillhör kanske inte den roligaste litteraturen. Jag skulle recommendera Jerry Bergonzi's böcker som också handlar om inprovisation.

Jag har en enkel <a href="http://spelasaxofon.se> saxofon sida </a> med lite tips och videor för den som spelar sax. Troligen alldeles för simpelt för dig. Möjligtvis att du kan använda dig av looparna när du övar. Du hittar sidan här: http://spelasaxofon.se