Åh, dessa språk och deras fantastiska grammatik
Ta tyska till exempel. Så här kan det se ut när en konstnär har låtit sig inspireras av en tysk skolgrammatika:
Försök inte gå på utställningen; urklippet är flera år gammalt!
Som jag säkert har nämnt tusen gånger tidigare så råkar jag ha ett förflutet som grammatiker – eller närmare bestämt forskningsassistent i redaktionen för Svenska Akademiens grammatik. Det råkar också vara så att en av mina arbetsuppgifter var att hitta på språkexempel till detta mastodontverk. Det finns förstås tusentals exempel i de fyra band som denna grammatik består av, så även om jag bara har hittat på en liten del av dem så blev det ganska många. Jag kommer såklart inte ihåg allihop, men när jag läser i de här böckerna (vilket jag gör oftare än någon normalt funtad människa kan föreställa sig) så händer det då och då att jag stöter på ett exempel som liksom är så välbekant att det bara hoppar upp från sidan. ”Å, det där måste vara ett av mina”, tänker jag då, inte alldeles utan ömhet. Tänk om nu någon skulle göra som keramikern här uppe och låta sig inspireras av dessa exempel för att pyssla ihop små keramikfigurer eller kanske måla en tavla eller skriva en dikt eller komponera en låt! Vore inte det en strålande idé, så säg!
Fast egentligen var det faktiskt inte alls det jag hade tänkt skriva om, utan det här inlägget skulle handla om tyska och vad det tyska språket kan inspirera en människa till. Själv begick nämligen jag såväl öl- som hångeldebut i Tyskland en gång i forntiden. Bådadera under turnéer i den kommunala musikskolans regi. Och troligen under starkt inflytande av det tyska språket och dess grammatik. Numera behöver jag knappast åka till Tyskland för att ägna mig åt de där sakerna, men det är i alla fall vad jag ska göra i morgon. Åka till Tyskland alltså. Berlin närmare bestämt.
Medan jag är bortrest kan ni väl skapa lite odödliga konstverk med utgångspunkt i följande exempel från Svenska Akademiens grammatik:
Där går Magnus och orerar om tidens ondska.
Jajamen, det är ett av mina. Ni vill säkert inte veta vad det är exempel på, men jag berättar det ändå: pseudosamordning av rörelseangivande verb som då anger befintlighet.
26 kommentarer:
Ojoj... Die Heringe der Ostsee sind grösser als die der Nordsee. Jojo.
De enda två meningar jag kunde när jag åkte till Österrike som sextonåring var ovanstående, samt: Der Junge, den du da siehst, ist mein Bruder.
Men ordlöst hångel funkar också.
Lite problem fick jag några år senare i Tyskland, när en kille jag verkligen var kär i, sa: Ich mag dich. Ich och dich kunde jag... men "mag"??? Och inte ville jag erkänna att jag inte förstod, ach ja...
Sei brav!
p.s. jag är grymt avundsjuk på dig som kan så mycket grammatik, jag kommer nog aldrig ifatt trots att jag läser grammatikor från pärm till pärm då och då.
Åh, det där med sillarna är ju rena poesin alldeles av sig självt! Jag glömde visst nämna att jag nästan inte kan någon tyska alls – jag har bara läst det ett år på gymnasiet och lyckades aldrig ens lära mig de där prepositionsramsorna som verkar vara det viktigaste att kunna i tyska språket, alla kategorier. Fast på de där musikskoleresorna pratade jag glatt på i alla fall (och det var ändå redan på högstadiet, alltså före det där enda stackars tyskaåret).
Ha så kul i Berlin, ser fram emot en rapport, ska dit i september (för första gången).
De där ramsorna fattade jag först sedan jag redan kunde prata flytande...
Men - när jag för några år sen skulle vikariera i tyska, och tog fram planscher (så länge sen är det!) på rutsystemet med böjningarna blev jag helt konfys.
Jag var totalt omodern... ordningen var "förnyad" och lektionen föll platt till marken... fast jag räddade mig genom att köra konversation resten av tiden.
Konst av grammatik – finns det något vackrare? ;-)
Men det är mkt tyska nu, tänker på den artikel från Danmarks Sprogmuseum, http://sprogmuseet.dk/alfabeter/brunos-to-sma-prikker-en-smag-af-tyskhed (kände du till det? Nej, inte jag heller.) som jag fick nys om häromdagen och själv skrev en notis om på min nya blogg.
Jag har redan börjat virka en Magnus, men jag funderar på att göra tidens ondska i något annat material. Torkad frukt kanske?
Ibland läser jag helt normala blogginlägg och häpnar över kommentarer som "tårarna rinner" och "du skriver så fint att jag får tårar i ögonen".
Just ordkombinationen "pseudosamordning av rörelseangivande verb som då anger befintlighet" får MIG att gråta. Så himla fiiint!
(Men det gick över väldigt snabbt. WV är nämligen brastant BRASTANT!)
Åh! Jag gjorde ingen öldebut (minns överhuvudtaget ingen sådan debut), men väl en debut av den andra typen du nämner på en turné i kommunala musikskolans regi i Österrike.
Ser först nu att rubriken anspelar på en film som var min favorit när jag var liten. Nu måste jag gå och ta en bild på en tändsticksask.
Ja men tyska grammatiken i dag! Dom har kastat om ordningen: nominativ, dativ, ackusativ, genitiv. Quelle sabotage! Jag kan ju böjningsmönstren i ordningen nominativ, genitiv, dativ, ackusativ. Nu blir hela mina skatt av tyska ramsor umsonst. Jag kan ju inte så här på ålderns höst börja kasta om i huvudet och programmera om ordningen. Ja, nu får det vara med tyskan för min del, alltså, det säjer jag.
Hurra, nu har jag nåt att pyssla med ikväll!
*målat*
Ach, det är ju så quadratisch, praktisch und gut att det pysslas här och där! Om jag nu endera dan bara får låna min egen dator mer än en kvart i sträck så ska det alldeles säkert bli en rapport från Berlin också.
Ja! Vi (i alla fall jag) vill ha en rapport från Berlin!
Ursäkta att det tog så lång tid att hitta tändsticksasken! Den låg bakom böckerna i en bokhylla. Sen var den för lång att få in i scannern. Men här är den, nästan hela iallafall.
Ja, det var ju mycket riktigt den filmen jag tänkte på Anna, men jag har ju rört till titeln så att det blir helt unbegripligt.
Särskilt svårt blir det att sjunga din titel till filmmusiken (på Spotify)
Undrar om tyskarna är glada eller förfärade över att majoriteten av svenska befolkningen gjort sin öl- och hångeldebut i Tyskland?
Och här kommer ett ode om Magnus (älskar exemplet!)
Här går Magnus och orerar om tidens ondska.
Han tycker att tiden före frukost är ondast.
Den gör mest ont.
Mer än så blev det inte. Svårt att klämma fram ett ode sådär helt spontant.
Nää Helena, nu får du rycka upp dej! Här har jag varit på landet och varit hus- och hundvakt i en dryg vecka och när jag kommer hem - inget nytt inlägg från dej!Ska det va så svårt ...?
Nu skäms jag, Ökenråttan! Får se om jag skäms tillräckligt för att få fram ett inlägg i afton. (Först måste jag dock gå ut och dricka öl med goda vänner.)
Jag följer X-råttan runt i bloggspåren och håller med. (Senast hos Lotten.)
Wv säger så här: wafrie (var fri) att skriva och berätta om Düsgland när som helst!Helst nyss!
Cecilia N.: Jag har tittat på din blogg. Där har jag inget att göra, jag som inte ens vet hur man stickar en kantmaska! Synd, men vi får ses så här hos våra bloggkompisar i stället.
Ww: ascromos. Låter farligt. Hoppas det inte är nåt som smittar!
Lugnt, råttan.
Här finns instruktioner om än det ena än det andra sättet att sticka.
Trevligt att ni har stickjunta under det här gamla inlägget, flickor, men nu har jag varit duktig och skrivit ett nytt!
Tyskporr är bättre än tysk porr. Tror jag i alla fall. Jag blev alldeles till mig i trasorna av all denna grammatikporr, det var mest det jag ville säga.
Och så var jag enfaldig nog att tro att titeln på inlägget anspelade på en viss hasseåtagefilm, mnen så var det visst inte.
Och så kaaan jag inte låta bli: Jajamän stavas med ä!
WV som slutkläm: ankaher. Nej, ingen anka här.
Ett PS får plats också: Vilket drömjobb att sitta och hitta på exempelmeningar!!! :-) Kan du inte försöka få fixa till lite skojigare sådana i Svenska skrivregler också, tack.
Men men stavas väl ändå med bara ett n?! *ser strängt på mig själv*
Deal. (WV: deali)
Skicka en kommentar