Vad i allsindar gör mänskan i Kil?
Jo, i Kil gör jag detta: Jag dricker en kopp kaffe sittande på järnvägskaféets uteservering. På borden finns skyltar med texten "Endast för caféets gäster". Genom att köpa en kopp kaffe har jag alltså kvalificerat mig som gäst. Den enda, strängt taget. Utöver att dricka mitt kaffe rycker jag ut hår på benen med en pincett. Detta kräver kanske en förklaring. Jo, om man som jag epilerar benen, det vill säga avlägsnar generande hårväxt (vem i hela friden är egentligen generad över att ha hår på benen?) med en maskin som rycker ut håren med rötterna, måste man egentligen sedan vara noga med att skrubba benen med en sån där vante, som av någon anledning alltid får mig att tänka på panerad rödspätta. Om man inte skrubbar benen (vilket man inte gör, för man vill ju inte skura bort sin surt förvärvade solbränna) så får några hårstrån för sig att liksom växa åt fel håll: inåt i stället för utåt. Nästa gång man kör sin epilator kommer dessa hårstrån på bättre tankar och vänder åt rätt håll igen. Men inte förrän nästa dag. Då sticker de fram som ensamma frötallar på ett kalhygge. Om man då råkar ha en och en halv timme att fördriva i Kil och dessutom är den lyckliga ägaren av en schweizisk fällkniv med inbyggd pincett och till yttermera visso (detta vill jag särskilt understryka) är den enda gästen på järnvägskaféet, ja, då kan man ägna sig åt något så äckligt som att utrota dessa vilsegångna hårstrån.
Detta gör jag alltså i Kil. Men det är inte enbart därför jag är här. Nej, faktum är att jag är på väg till en saxofonkurs på musikhögskolan i Ingesund, och att ta sig dit från Göteborg med offentliga kommunikationer innebär visst krångel. Man tar en buss till Trollhättan och därefter ett regionaltåg till Kil. I Kil får man vänta i en och en halv timme (en tidrymd som gjord för en kopp kaffe och lite benhårsryckning) för att därefter ta ett annat tåg till Arvika. I Arvika tar man ännu en buss, och innan man vet ordet av är man i Ingesund. Tror jag. Jag är trots allt bara i Kil än så länge.
I Kil är det mycket, mycket tyst och stilla.
27 kommentarer:
Strängt taget hade jag lämnat Kil när detta inlägg publicerades, eftersom mitt ena datorbatteri fick för sig att stendö på järnvägskaféet. Nu sitter jag på tåget mot Arvika!
Jag vll också vara i Kil. Här är det inte tyst och stilla.
Åh, Ingesund... där var jag på mitt livs första dirigentkurs för 13 år sen... Det var så roligt, och trevligt och varmt och vackert och så mycket skönsång och skratt att jag för evig framtid kommer att sucka: Åh.... när jag hör namnet.
Numera tål jag inte sol, och får alltså inga bruna ben och vill alltså inte visa dem. Därmed är vax och att hemskt inte aktuellt. Jag kör med makens rakapparat för att inte håriga tofsar ska hänga ut under de nästan hellånga piratbrallorna.
Som väl är klarar sig ansiktet och armarna bättre i solen - så jag slipper gå i burkha.
I Kil var du mycket nära din frände i Joycehatet. Du ser, det är inte bara SJ som är något på spåren! (Det där blev inte riktigt lika finurligt utanför som i hjärnan, men nu får det stå.)
Oj, det känns lite som att läsa om hur man knyter knut på sin näsa eller utövar konsten att klia rumpan med knäna. Ty jag har aldrig, säger aldrig
1) epilerat något någonsin
2) plockat hårstrån med pincett.
(Mina ögonbryn växer som sly på en stängd järnvägslinje, men är knallblonda så det gör inget.)
Ack sicken snygg WV: fadesse.
Men Lotten, om du någonsin blir strandsatt i Kil, då lovar jag att du hittar några hårstrån att plocka!
Inte heller jag har varit i Kil. Är det inte i Herrljunga man sitter och häckar på stationen och väntar på tåg när man är ute och reser där västerut?
Wv: aryngli. Låter också som sjukdom, ont i halsen, va?
*besviken*
Jag läste Kiel och tänkte "Nu äntligen!"
Men nä.
Lurviga smalben är skönt. Om än kanske inte så vackert. Speciellt praktiskt är det för att man kan inte få stubb på dem.
Det enda jag någonsin har epilerat är ett näshår som envist brukar återkomma med jämna mellanrum.
Företrädelsevis brukar jag upptäcka det under möten med chefen eller andra olämpliga tillfällen när det absoluuut inte lämpar sig att ta tag i det problemet. Mycket distraherande!
Jag kan inte svara på ifall de fortfarande finns, men förr fanns det en MC-klubb i Kil som hette Kuk MC. Kils Unga Knuttar.
Ja. Jag skrattar! :-)
Läser om stillheten i Kil och inser att det är hög tid att boka biljetter till hösthelg i Älmhult. Då brukar man få sig en liten existentiell paus i Alvesta när man kan begrunda tillvaron och den generande hårväxten.
Jag har varit på stationen i Kil. Minns inte varför, men jag vet att jag inte ens drack kaffe och tyckte att det var ohyggligt trist. Ingen pincett hade jag heller, håhåjaja. Epilering frambringar typ fiskfjäll på mina ben. Mycket chict.
Du spanade på Stefan Holm! Erkänn!
Fast wv misstänker att du ägnade dig åt japansk meditation: sutshau
ö-helena: Et tu, Brutta!
På Sicilien en höst för närmare ett decennium sen blev min då bästa pincett kvar sen jag hade noppat benen (man släpar inte med sig en epileringsapparat på ryggsäcksresa) en blåsig dag på stranden i Taormina. Numera är jag noga med att alltid lämna min bästa pincett hemma. Men jag har jämt en i handväskan, och jag noppar också envisa kalhyggesstrån när jag får enstund över. Faktum är att jag hann med ett helt, oepilerat underben en dag när barna lekte upptaget i närheten och jag inte behövdes så värst mycket. Benhårväxten avtar alltmer ju mer man rycker den. Märkligt nog är det tvärtom med ansiktshår.
Nä gudnä, generad över benhåren är inte jag heller. Jag tycker bara det är snyggare utan. Men jag är rätt slarvig och har oftare partiell ludenhet än total slätma.
Det stod en massa fler saker i den här postningen också som jag kunde relatera till, men jag sätter punkt ändå, i alla fall efter att säga att jag flinar åt studiomannens lilla upplysning. Den hojklubb jag är med i heter Dunk MC (som i spritdunk dårå) och det är jättepubertalt men inte alls lika klämmigt som den här Kilklubbens namn.
Punkt. Här. Ser ni den? Där.
Tänk att det kan vara så kul i Kil! :-D
Du har nu gett mig ytterligare ett argument mot epilering ...
F ö borde du ha struntat i tåg och tagit buss. Hade gått fortare och blivit billigare.
Förresten glömde jag på förra inlägget pränta ner den oerhört intressanta och för alla andra givande kommentaren att jag uppenbarlich har glömt typ all tyska jag en gång borde ha kunnat; enär jag tydde texten under bilden till något som skulle ha handlat om att en brud gav någon en kyss på Bräutigams.
Kissen, håhåjaja. Men det var ju intressant att få lära sig att en Bräutigam inte bara är ett namn.
Se en sådan snygg WV jag fick här också, helt gratis:
coustums. Jojo. Vi har väl alla different sådana.
"Vad i allsindar gör mänskan i Kil?"
Sitter fast? Något roligare än bloggar?
Jag stannar i Kil tills jag har fått korn på Stefan Holm. Nej, ärligt talat så frågar jag mig samma sak, Cecilia!
Jag kom på det! Hon är fastKilad!
Jamen vad GÖR du i Kil??? Och vad gör du på Bokmässedagarna?
Det är en fullständig gåta hur jag kan uppehålla mig så länge i Kil, faktiskt. Planerna för bokmässedagarna hittills är: tre olika mingel på torsdag eftermiddag/kväll, räkmackelunch (förstås) på fredagen och en förlagsfest på fredagkvällen. Frågan är nu bara när den traditionella bloggträffen ska äga rum. Kommer du ner, Ökenråttan, och vilka dagar i så fall?
Bokmässan ja -- det är alltså klart att det blir räkmacka på fredan? Blir det dessutom en kvällsgrej och i så fall när? Jag har liksom du, Helena, förlagstjosan på fredan (Alfabeta -- du?), men är ju i stan hela helgen. Om dina tonåriga barn skulle råka älska 3- och 6-åringar finns det säkert tillfälle för dem att tjäna en hacka genom att agera barnvakt åt våra; deras mormor är nämligen bortrest, så vi måste pussla ihop mässgående och montermingel och annat kringroligt med föräldraskap. För första gången i våra barns liv, faktiskt.
Japp, det är Alfabetas fest jag ska på. Vad kul att du också ska dit!
Det har just diskuterats lite på Facebook när man skulle kunna tänka sig att lägga kvällsbloggträffen, men vi har väl inte riktigt lyckats hitta någon optimal tidpunkt än ... Man vill ju att alla ska kunna vara med, men alla har ju dessutom en massa annat inplanerat. Jag känner mig hur velig som helst just nu.
Min sextonåring har en del barnvaktserfarenhet faktiskt - jag ska fråga henne om hon kan tänka sig att passa era små sötnosar!
Hurra, skojigt!
Ja, fråga din telning för allan del. Tusen tack!
Bokmässan? Jag har fått biljetter från mitt snälla förlag. Jag har velat av och an här, men i går beslutade jag mej för att inte resa ned. Tiden, tiden - den räcker inte. Vi ska ändå ha lite äventyr på Västkusten och hälsa på min lilla virriga mamma ett par dar. Vi tänker ta den västra sidan av vätterstranden den här gången, inspirerade av Lottens irrfärder. Vi ska bo över på Kanalhotellet i Karlsborg. Låter hur spännande som helst. Och så vill vi titta på den där märkliga kyrkan som Lottens besökte häromsistens. Men alltså, det går inte att få fram Lottens äldre inlägg, bara septemberskörden. Hörru Lotten: Vad har hänt med dina äldre inlägg?
Och vad har hänt med Helena, det kan man ju undra på samma gång. Hon har kilat fast sig i Kil.
Skicka en kommentar