Men under turbanen fanns en helt vanlig översättare
Nu undrar ni kanske hur håret blev? Jodå, visst blev det mellanbrunt. Väldigt mellanbrunt.
Nu något mindre Marge Simpson-lik, eller hur, IT-mamman?
En av fördelarna med att jobba hemma är ju att man någon gång emellanåt kan göra sånt som att färga håret mitt på blanka förmiddagen en vardag. Sen utnyttjar man förstås färgmedlets verkningstid till att jobba. Nackdelen är då att man riskerar att komma in i det jag brukar kalla översättningsflyt. Det betyder att det går väldigt, väldigt bra att översätta, att allt liksom stämmer och är fruktansvärt roligt. Och då är det lätt hänt att man överskrider den föreskrivna tiden med några minuter. Eller dubbla tiden. Eller så. Och sen behöver vi inte prata mer om den saken.
I stället övergår vi till något helt annat, nämligen gårdagens veggochock! (Det som folk i allmänhet kallar middag.) Den blev faktiskt något så ovegetariskt som ugnsbakade laxbitar med klyftpotatis och romsås. (Autentisk kommentar från artonåringen: ”Varför har man alltid så svenniga såser till lax?”) Två av familjens tre vegetarianer är nämligen så kallade Göteborgsvegetarianer, vilket innebär att de äter fisk.
Den tredje vegetarianen, hon som är en riktigt vegetarisk vegetarian, fick i stället jätteroliga morotsbiffar, rester från måndagens veggochock. Till dem servades en liten överbliven slatt av något som jag ibland kallar (hemskt vad jag kallar allt för nånting i dag då, kan jag inte bara säga vad det heter som en normal människa?) för Norénpesto. Det vill säga rucolapesto. Det påstås nämligen från vanligen välunderrättat håll* att Lars Norén skriver i sin dagbok om hur han gör rucolapesto. Fast jag tror inte att han har hampafrön i sin. Det hade jag den här gången. I ärlighetens namn ska jag erkänna att det inte tillförde så hemskt mycket rent smakmässigt, men dels lär det vara nyttigt, dels är det ganska roligt att chocka sin familj genom att säga att det är cannabis i såsen. Alltså, hur barnslig får man bli egentligen?
--------------------------------------------
*En som känner en som har läst boken.
14 kommentarer:
Det blev väl finfint?
Lite mer tveksam till cannabis i matlagningen, om man säger så.
Hähä. Norénboken tror jag att jag ska låna av en gemensamt bekant redaktörska. Hon har säkert inte läst ut den heller (jfr Krig och fred).
Rolighetsnbiffarna hade jag helt glömt bort; du inspirerade mig så till den grad att jag galopperade iväg och köpte hela två kilo kikärtsmjöl för att förfärdiga lite skjojsig middag.
Tror du det har blivit av? Hållbarhet?
Mellanbrunt är väl fint, så står det i mitt pass.
(Å andra sidan är jag på bilden inte en dag över trettiotre så man kanske inte ska lita för mycket på sånt).
Nej, det är ju inget fel på den glada färgen mellanbrunt, men det blir liksom så väldigt enfärgat! Som den där färghjälmen som de kastar av sig i reklamen, om ni minns det?
Snälla, kan du inte blogga mer om dina veggochocker. Jag behöver veggochocka både mig själv och min familj, som är Stockholmsvegetarianer, dvs äter mest kött och grönsaker mer som dekor och möjligen tillbehör... ;) (ok, den definitionen har jag själv hittat på, men visst var det lite fyndigt?). Hur som helst, var var jag nu. Jo, jag behöver tips på fler roliga veggochocker. Har gjort superroliga morotsbiffar (vars recept jag för övrigt hör om från alla möjliga håll - det har tydligen spritt sig som en löpeld över nätet), men man kan ju inte äta sådana i en evighet. Vad äter ni mer?
Om du inte orkar blogga kanske du kan maila en veckomatsedel eller nåt till citronanka at gmail punkt com? Pretty please?
Trots att jag fyllde på skafferiet igår på Taj Mahal i huvudstaden, så saknas det tydligen något fortfarande -- hampafrön! Är det nåt att stå efter?
Göteborgsvegetarianer var ett väldigt bra ord, det finns ju trots allt ganska många sådana. Min snart sextonåring har dock nyligen avancerat till vegan -- vad ska man kalla det då? Järnavegetarian kanske?
Mycket fint, Marge, öh.. Helena!
Om du kan hålla dig till nästa vecka, Citronanka, så ska jag skicka dig finfina matsedlar! Görel, hampafrön är gott i mysli (framför allt är jag förtjust i den omisskännliga doften av snöre när man rostar dem), men i pesto var det tämligen överflödigt.
Kul hår!
(Det låter inte som en komplimang men det är det. Det är ett citat från en mycket kufisk typ som jag plockade upp när han stod och liftade vid Kaknästornet en gång för tusen år sen när vi hade bil och jag hade varit på Djurgården med barnen. Han satt i passagerarsätet och pekade på alla som gick förbi och skrattade glatt åt allting: "Nämen titta där, vikken snygg hatt! Och hon då, sjyssta spiror! Ruskigt liten hund, haha! Kul hår!" och så vidare. Det satte djupa spår i hela familjen.)
Men nu är det ju rena blogglavinen borta i Majorna! Jag som inte ens har hunnit fiffla ihop en turbanbild och lägga upp -- det efterlystes ju tydligen turbanbilder.
Visst blev håret snyggt. Men om du tycker det känns för enfärgat kan du ju gå och låta frissan färga topparna eller slinga det. Topparna är bra, det ger en diskret överraskningseffekt för blickar som följer håret i tron att det är monokromt, och dessutom kan man färga ganska hänsynslöst där eftersom topparna ju ändå klipps ganska snart.
Hihi, ja, är jag inte oberäknelig så säg!
Slingor skulle säkert liva upp håret och göra det mindre ja, kompakt. Gå till frissan för det. Säg samtidigt att du färgade själv. Det där med tider och överstiga och oj nu blev det ju... det har alla gjort. Eller läst fel, 2 tsk bakpulver blev 2 msk i beskedliga muffins som förvandlades till något utifrån yttre rymden i ugnen. Några RANN t o m ut från ugnen när jag öppnade luckan, nej jag överdriver inte. Bikarbonat i hemgjort våffelrecept ur tidning som de senare rättade. Våfflorna svällde upp som ballonger i våffeljärnet. Och jag, chokladmoussen stelnar inte snabbt nog tills gästerna kommer. Ställer dem i frysen. Glömmer bort dom. Whoops, glass när gäster kommer. De här samt andra tecken på att jag har dåligt minne gör att just hårfärgning hemma inte kommer på fråga. Jag skulle fucka upp det nåt ofantligt.
Jag kan hålla mig!
Wv säger veryish - så mycket ser jag fram emot dina menyer!
Snyggt, säger jag. Så det så.
Måste nog snart laga morotsbiffarna igen, på tal om mat. Trots att jag inte har några veganer i hushållet längre. Har ju lite poffat ditt och datt kvar i skåpet liksom : -)
Haha. Göteborgsvegetarian. Mycket passande ord. Jag var Göteborgsvegetarian tills nyligen. Det är svårt att motstå västkustsallad.
Skicka en kommentar