Matsedelsutvärdering: tisdag
Den sensationella veckomatsedeln är nu avverkad. Fast det bara är onsdag. Men med tanke på att den redan från början bara innehöll tre middagar så var det ju rätt väntat.
Måndagsresultatet kunde ni läsa om redan i föregående inlägg. Tisdagens middag utföll så här: Pannbiffen var som den oftast är, det vill säga god. Haloumin smakade som haloumi brukar smaka. Tomaterna smakade ingenting, trots en och en halv timme i ugnen. Salladen var rätt slak. Och potatis- och palsternacksmoset var ... förfärligt. Jag tycker ju inte om palsternacka, tänk att jag aldrig lär mig det! Det var ingen annan som tyckte om det heller, men alla åt ganska snällt i alla fall. Den enda fördelen med moset i fråga var att jag fick tillfälle att upplysa mina kunskapstörstande* telningar om vilket rotmorfen rotmorfem som är svenskans längsta (palsternacka) samt lära dem vad ett rotmorfem är. (Egentligen är det ju ganska praktiskt att svenskans längsta rotmorfem är namnet på en rotfrukt!) Vi passade på att repetera begreppen avledning och sammansättning när vi ändå var igång.
Som tack för visat intresse, tålamod och överseende med det tråkiga moset bjöd jag sedan familjen på en äppelstrudel som jag hade liggande i frysen sen förut. (Med påskriften ”Ein großer Strudel”, jo, ibland blir jag förvånad själv.) Det fanns ett par fina vaniljstänger i kylen också. Dem luktade vi på en stund. Sen gick jag ner på Ica och köpte färdig vaniljvisp, sen åt vi strudel och pratade hemgjord tyska resten av kvällen.
På det hela taget ännu en lyckad matsedelsdag! I morgon kanske jag berättar hur det gick i dag.
-----------------
*Skojar. Men det fattade ni nog.
24 kommentarer:
Tack och lov att det inget smakade - då kan jag genast sluta med att vara jätteavundsjuk på att du är så strukturerad att du gör matsedel. Och följer den!
Jag går mer efter principen: kolla vad som finns. Om det inte finns nåt... jodå, knäckebröd och ägg brukar jag ha hemma.
Kanonförtjust i palsternacka, men måste erkänna ingen aning om vad rotmorfem är.
Fullt möjligt att en lärare någon gång i forntiden försökte förklara det men ...
Shoot!
Jag har satt mig käpprakt i sängen och väck min djefla man med denna nya kunskap. Är palsternacka svenskans längsta rotmorfem?
Det är ju jätteroligt och fantastiskt!
Bloggblad: Ja, jag fattar det inte riktigt själv, måste jag erkänna!
Dieva: Ett rotmorfem är ett morfem som ensamt kan utgöra ett ord. Ett morfem är språkets minsta betydelsebärande enhet.
Lotten: Det brukar sägas att det är det, men det är fullt möjligt att det inte är sant. Det är ju så mycket som brukar sägas ... Fast jag gillar idén och ser därför ofta till att sprida den till mina medmänniskor.
Men varför i hela friden har du skrivet m:et i rotmorfem med fetstil?
Palsternackans namn är tydligen inlånat från dess latinska namn, pastinaca, påstår SAOB, men jag har min latinska etymologiska hemma, så jag får kolla upp om det finns ngn tanke om etymologi vid annat tillfälle. Det vore ju rätt coolt om vi inte hittar någon mindre rot i roten ;-)
Nu kommer jag att fundera på långa rotmorfem hela dagen, det känner jag.
Själv gillar jag palsternacka och har väl även mosat ihop de små rackarna med potatis. Nån gång. Oftast blir de dock en av flera rostade rotfrukter. Dottern petar undan, de andra tuggar överseende.
Jag försökte bara vara lite diskret, Översättarhelena:
"... telningar om vilket rotmorfen som är svenskans längsta ..."
Nämen! Vad trög jag är i roten då!
Så palsternacka är alltså inte en sammansättning av palster och nacka, vad skönt att få veta det! Som man har undrat vilken stackars palster det är som blir nackad!
Jaha, då blir det till att fundera på långa ord som inte är sammansättningar ...
Det hade jag ju verkligen tid med.
Men, tack för upplysningen!
En dag när jag har lärt mig något nytt är en bra dag.
Helena: om du inte är fullt upptagen med köksbestyr kanske du som också är egenföretagare skriva några rader inne hos mig om årsplanering. Har bloggat lite om det.
Jag tror att Du är för ung att inse palsternackans kulinariska förtjänster! För varje levnadsår gillar jag den mera, förundrar mig över hur jag försummat den!
Prova!
Sedan fick jag gå in på Google för det här med rotmorfem...
Det är väl sannolikt med morfem som med primtal - det finns alltid ett som är högre/längre - men inte alltid "upptäckta" än.
Jag har länge velat läsa Din blogg men, fått tillsvar att Du inte är tillgänglig - men det funkade via cruellas länklista!???
den blyga: Det funkar även från Lottens länklista. Däremot inte direkt från kommentarerna ity många väljer att bara länka till profilen där.
Men vad säger ni, kommer man inte hit från profilen? Men då måste jag ju ha gjort fel nånstans. Usch så besvärligt. Trevligt att du hittade hit i alla fall, Den blyga. Och jag är faktiskt så pass gammal att jag gillar rotmos åtminstone!
Tack för receptlänken, förresten. Det såg gott ut!
Rotmorfem minsan. Min käresta gillar inte plasternacka, så det blir nog till att hitta något annat. Ett ord som poppar upp från någon vrå av minnet är en kvinna från det gamla Istanbul, alltså en konstantinopolitanska. Förmodligen harjag stött på henne i någon post hos Blind Höna eller Håkan Kjellerstrand. Eller så var det i något obskyrt forum för alfapetspelare.
Nähädu Hakke, det är en dubbelavledning! Minst!
Tänk vad underbart det måste vara att få vara en av Översättarhelenas telningar.
Nej säger jag bestämt. Våga vägra palsternacka. Förövrigt har du fått en utmärkelse av mig
Hejsan!
Nu har jag hittat till din blogg också. Vågar mig inte på några diskussioner om rotmorfem även om jag faktiskt har ett litet hum om hur sådana ser ut i kinesiskan. Palsternacka (vi kallar den för den förbjudna rotfrukten eftersom min man insisterar på att den som säger "palsternacka" måste sjunga Grönsaksätarsången ur Klas Klättermus) har jag dock ett gott förhållande till. Det bästa man kan göra med den är att skära i bitar (på längden) och ungsbaka den tillsammans med morötter, rödlök och paprika. Annars är veckomatsedel något som jag också har en ambition att göra.
Jag undrar just vem som gjort sig besväret att leta reda på det ordet och kollat längden...
Apfelstrudl... ger mig nostalgiska minnen... Jag skrev till min pojkvän i Wien (långt före makens tid) att jag inte tyckte om Apfelstrudl - och han skickade mig genast per expressbrev nybakade sådana. De kom tidigt på söndagsmorgonen med en brevbärare som hade åkt en bra bit för detta avlämnande...
Bara för att jag var så kär, tyckte jag om bakverken...
Ooh, vi gör precis som Mirren med palsternacka. Gott, gott.
Men om vi skulle vara tvungna att sjunga Grönsaksätarsången (som jag inte ens kommer ihåg) tror jag inte vi heller skulle tala om palsternacka särskilt ofta.
Tänk att det gick att skicka Apfelstrudel med expressbrev!
Oj, nu kommer resten av helgen gå åt till att försöka komma på ett längre rotmorfem än palsternacka. En liten fråga: ska man räkna med a:et eller är det bara palsternack- som är det (hittills) längsta morfemet?
Jag hamnade här för att jag sökte på google en förklaring på varför jag frös som en gris i natt. Alltså varför jag just använde mig av en gris i det uttrycket. Har du en aning?
Skicka en kommentar