Skägget i brevlådan

Tvillingmamman och Lotten berättar om leksaksbilar som trasslar in sig i hår. Några bilar har jag aldrig trasslat in i håret, men däremot trasslar jag ofta in håret i bilen. Eller rättare sagt klämmer det i bildörren. På nåt sätt hinner jag liksom slänga igen dörren innan hela håret har hunnit in. Och då sitter man där med skägget i brevlådan, så att säga.

När man har långt hår vänjer man sig annars rätt snabbt vid att vidta vissa försiktighetsåtgärder. Det är t.ex. hemskt bra att ha håret uppsatt när man lagar mat om man inte vill använda köttfärssås som inpackning för topparna. Då brukar jag ha min Modesty Blaise-frisyr:


Jag har visserligen ingen kongo insnurrad i knuten ...


... men annars är det väl rätt likt?

Uppsatt hår har jag däremot sällan bland folk (som man brukar säga när man menar alla andra än sin familj). Så då händer det en och annan hårincident. I lördags skulle t.ex. jag och sextonåringen tränga oss in bland en massa målmedvetna matfantaster på Saluhallen. Plötsligt satt jag fast. Håret hade fastnat i en knapp på en mötande dams kappa. Hon verkade inget märka (mer än kanske ett lite större motstånd), men jag kände hur jag drogs lite bakåt tills det sa snäpp! och så var jag loss igen. Vad förvånad hon måste ha blivit när hon upptäckte att hon hade halvmeterlånga bruna hårstrån hängande från en knapp i kappan!

För några år sen hade jag rätt mycket längre hår än nu, och då fastnade jag verkligen jämt. Från alla våra dörrhandtag hängde losslitna hårtestar. (Det var ju även på många andra sätt en förskräckligt opraktisk frisyr för en småbarnsmamma, som jag var dåförtiden. Men jag hade bestämt mig för att jag inte skulle klippa av mig håret när jag fick barn, som alla andra gjorde, och jag kan vara rätt envis när jag sätter den sidan till.)

Värst var det dock en gång när jag skulle gå på toa på stan och uppsökte NK, som alltid är ett säkert kort när man är i kissnöd. Jag la i en femma och uträttade det jag skulle. När jag var klar och gick ut från toan bar det sig inte bättre än att dörren slog igen innan jag hade fått med mig allt håret ut. Där stod jag med huvudet i en konstigt vinklad position och kom varken fram eller tillbaka. Det var en riktigt tjock hårtest som hade fastnat ordentligt. Utanför toan var det kö. Damerna i kön tittade ganska undrande på mig. I mitt stressade tillstånd hade jag inte sinnesnärvaro nog att fiska upp en femma till ur plånboken så att jag kunde öppna dörren och komma loss, utan i stället ryckte jag till rejält. Håret lossnade förstås med rötterna (hårrötter är trots allt svagare än fästen för toadörrar), och kvar mellan dörren och karmen hängde en näve meterlångt hår. Lite svårt att behålla nåt slags värdighet i det läget. Fast värdighet är väl för all del inte min bästa gren annars heller.