Är du en refillmänniska?
Har ni också sett såna där tandborstar med utbytbara borsthuvuden på apoteket och undrat vem i hela friden det är som köper sådana? Det har i alla fall jag. Men nu behöver jag inte undra längre. Nu vet jag! Det är nämligen Lottens syster Orangeluvan! Och diskborstar med utbytbara huvuden köper hon också. Det skulle jag aldrig klara. Känner jag mig själv rätt (och det tror jag att jag gör efter 45 års daglig samvaro) så skulle jag visserligen mycket väl kunna falla för det fiffiga i tandborstar med utbytbara huvuden. Det sparar ju både pengar, plats och miljö! Och vad som helst som sparar något har jag svårt att motstå. Men det scenario som ofelbart skulle utspela sig ser ut så här:
– Jag köper ett riktigt snyggt tandborstskaft för utbytbara borsthuvuden. Detta ska jag ju ha i många år framöver, så jag väljer med omsorg ett vackert turkosblått skaft, eftersom det matchar både badrumskaklet och duschdraperiet. Jag köper också en förpackning borsthuvuden. Äsch, jag tar två förpackningar för att spara tid. Nu ska jag ju ändå ha detta tandborstskaft i tid och evighet! Lika bra att slippa springa till apoteket för att köpa borsthuvuden då.
– Jag upptäcker en tid senare att borsten på det utbytbara borsthuvudet spretar och att borsthuvudet alltså behöver bytas. Jag blir ganska förtjust över detta, eftersom jag nu kan gotta mig åt min fiffighet som har köpt hem utbytbara borsthuvuden.
– Jag letar efter de båda förpackningarna med utbytbara borsthuvuden i det lilla badrumsskåpet. De ligger inte där.
– Jag letar efter borsthuvudena i det stora badrumsskåpet, men hittar dem inte där heller. De finns inte heller i hyllan i lilla badrummet.
– Jag letar i städskåpet. Där finns inte heller några utbytbara borsthuvuden. Jag letar igenom byrån i sovrummet och hittar många saker som jag hade glömt att vi hade. Men inga utbytbara borsthuvuden.
– Jag ger upp och kastar mitt fina turkosblå tandborstskaft och går och köper en vanlig tandborste på Ica.
– Nästa dag hittar jag två förpackningar utbytbara borsthuvuden ordentligt nerstoppade i en låda i hurtsen i stora badrummet.
– Jag går till apoteket och köper ett nytt tandborstskaft. Jag vill ju för tusan få användning för alla mina utbytbara borsthuvuden. För omväxlings skull tar jag inte ett likadant utan ett med lite tjockare grepp! Ett klarblått.
– Hemma i badrummet plockar jag i triumf fram de utbytbara borsthuvudena ur hurtsen. De passar inte. För jag har köpt fel sorts skaft.
– Jag kastar alltihopa och köper aldrig mer tandborstar med utbytbara borsthuvuden. Jag har varken sparat pengar, utrymme eller miljö. Tvärtom.
Allt det här var alltså bara ett hypotetiskt scenario, men jag är tämligen säker på att det skulle bli ungefär så här i verkligheten. Alltså försöker jag inte ens köpa tandborstar med utbytbara borsthuvuden.
Däremot har jag gjort vissa försök att köpa refillflaskor med flytande tvål. Sån där tvål i pumpflaska ni vet. Ibland finns det också flaskor utan pump, med bara en vanlig skruvkork längst upp. Det är meningen att man ska spara pumpen från sin gamla flaska och flytta över den till den nya refillflaskan.
Nu är det som så att vi bor väldigt nära två mataffärer: ett Ica och ett Hemköp. (Och ett Willys också förresten, fast där brukar vi aldrig handla.) Oftast går jag till Hemköp, för det är större, har bättre sortiment och är lite billigare. Det tar ungefär åtta minuter att gå till Hemköp. Ibland har jag dock inte åtta minuter på mig, till exempel när jag bestämmer mig för att gå och handla klockan 21.53. Då går jag till Ica. Dit tar det cirka tre minuter. När jag ska köpa tvål så brukar jag välja det billigaste märket, eftersom jag tycker att jag blir alldeles lagom ren av den. Den billigaste tvålen på Hemköp är Eldorado. Den billigaste tvålen på Ica är Euroshopper. På vissa ställen i hemmet står det alltså en sån här:
Och på andra en sån här:
Ganska lika va? Men vad tror ni händer om Eldoradotvålen börjar ta slut och man köper en refillflaska Euroshoppertvål på Ica? Just det. Pumpen passar inte.
Kort sagt: jag är nog ingen refillmänniska. Hur har ni andra det på refillfronten? Fyller ni på eller köper ni nytt?
18 kommentarer:
Känner igen mig i tandborsproblematiken och har gett upp den tanken för länge sedan.
Tvål däremot köper jag i plastpåserefill eller så häller jag helt sonika över den nya tvålen i den tomma förpackningen om jag har köpt en flaska där pumpen inte passar.
Man kan tycka, när det finns standarder för gurkor och jordgubbar, borde det inte finnas en tvålpumpsstandard?
På tal om tvål har jag upptäckt att precis som förr räcker bliw-bubblan-tvålen precis hur länge som helst. Det var alltså som man misstänkte när man var mindre. Den där bubblan hade legat där i sommarstugan i alla år, och ligger säkert kvar än.
/Ulrika - ny matbloggerska
Skrattar. Vi köper refillgrejor vi kan men inte till tandborstar! För svårt. Men angående diskborste, jag har bra tips. Gå in på granngården och köp en sån där Alfa Laval diskborste vitt med blå borste kostar 65 kronor och våran har hållit i två år... såna som bönder brukar diska med.. rejäl och bra,
GLAD PÅSK!
Välkommen Ulrika! Plastpåserefill, ja, det har jag nog också sett på Ica! Eller Hemköp. Kanske ska testa det nästa gång.
Anne-Maj: Å, såna där mjölkbondediskborstar brukade jag få av en lantbrukare förr i tiden. De är verkligen helt outslitliga!
Men här kommer en annan med en helt annan tanborstvinkling: vi sju har alla borstar kollektivt huller om buller. Alla använder alla tandborstar och ingen vet vems tandborste som är vems. Utom Tolvåringen. Hon ristar in sitt namn i sin och gömmer den.
(Vi är för övrigt förvånansvärt sällan sjuka, men det behöver ju inte ha med saken att göra. Och endast min djefla man har lagat tänderna.)
Så egentligen, Lotten, hade det räckt med två tandborstar till er. En till tolvåringen, och en till alla andra.
Visste ni förresten att fransk apoteksstatistik visar att fransmän köper i snitt en tandborste per år och par?
Vi köper för övrigt också påsrefiller och häller över. Tanken är att vi ska skaffa snygga tvålpumpar som matchar badrummet och köket och så, men det har förstås inte blivit av än.
Ja, korrekt, Aequinoxia! Men så är det inte. Vi har 764 tandborstar utspridda på tre toaletter och i ett badrum.
Jag borde rynka pannan och fundera på skärpning, men ... vi trivs ju ...
Refiller är svårt! Men jag brukar i alla fall shoppa upp mej ordentligt när jag hittar nåt som jag gillar. Så att jag har, om det sen skulle ta slut och inte finnas mer.
Blott Sverige svenska diskborstar har och när vi bodde i Öknen bunkrade jag upp såna när vi var hemma i Sverige på besök. Mitt kök i Öknen gick mycket i bladlusgrönt och döm därför om min lycka när jag hittade diskborstar i denna underbara färg i vår Icabutik här hemma. Jag tog alla som fanns, helt enkelt, och gick och la dom i vagnen, medan jag drog vidare för att söka upp andra fynd runtom i butiken.
Tyvärr var det inte min och Lille Makens vagn jag lagt borstarna i utan en som tilhörde ett annat par. De tittade ängsligt på mej och undra på det. "Den där får dom hålla ögonen på. Kan inte hålla reda på sin vagn och köper tonvis med illgröna diskborstar. Borde man varsko föreståndaren?"
Jag ändrar mig hela tiden. Ibland går det ett helt år och jag är duktig och köper refill till alla rengöringsmedel och tvålar, sedan orkar jag inte på ett tag och då blir det nytt med pump och allt vid varje inköp i ett år eller två. Utbytbara tandborsthuvuden däremot, det är för surrealistiskt för mig. Jag försökte en gång för några år sedan, men plasten i skaftet försvagades på något sätt för en dag så gick det mitt itu! Jag fick ett skärsår på hakan, men som tur är inget synligt ärr efteråt.
Tänk, jag klarar tvålrefill! Yes! Jag är nog en himla duktig husmor i alla fall...
Men tandborst... fy fasen när den lossnar och fastnar i halsen och jag får ringa ambulansen utan att kunna förklara vad som hänt... och när de inte tror mig får jag springa ut på gatan, blå i ansiktet.... och... nej.
Inte tandborstrefill för min del!
Syltrefill köper jag ibland. En korv med lingonsylt som sedan töms i en burk.
Jag kör med diskborsthuvudrefill, och eftersom jag tycker bäst om Kronborstens (Kron) skaftvinkel har jag länge åkt till Konsum (sorry Coop) bara för att köpa diskborstar. Därför blev jag himla glad när jag upptäckte att ICA bytt leverantör av skona-borstarna till Kronborsten! Nu slipper jag sunk-konsum. Jobbigt bara för den som ha gama skona-skaft och inte ser den nya logon på borsten...
Jo, ibland blir det ju lite fel, jösses va irriterande det är då man köpt "refill" o så passar inte skiten.
Tror ibland att man måste gått 4.årigt på chalmers för att lyckas få till alla dessa "refill".. ha det gott!
Lotten: Men ni vet väl att om en av er får hål i tänderna, så måste ni genast börja använda separata tandborstar? Karies smittar nämligen. Det trodde man kanske inte, men så är det.
/H. Besserwisser
Aequinoxia: Men å andra sidan så köper fransmännen kanske mer tvål än vi? Fast troligen inte i refill.
Borstråttan: "Bladlusgrönt" var ett mycket vackert färgnamn.
Matilda & Bloggblad: Av säkerhetsskäl bör man alltså avstå från tandborstrefill!
Ullah: Det gör jag också! De där korvarna ställer ju inte några speciella krav på burkens form och fason.
Pernilla: Precis en sån fälla som jag hade trillat i direkt ...
Micke: Precis, och så står man där och försöker pytsa upp tvål ur en flaska utan pump ...
Jag har minsann en påse i lådan närmast badrummet med sådär en tjugo tandborsthuvuden. Fick dem när affären jag jobbade extra på skulle stänga för länge sedan. Skaftet är stiligt i trä och metall.
Diskmedel har jag i perioder köpt refill på kooperativ handel Fram, och samma sak med tvättmedlet, men jag lyckas inte alltid ta mig dit i tid. Nu har jag istälelt köpt en halvmeterhög burk med tvättmedel, så den biten är säkrad för några år framöver. Senaste diskmedlet är ngt falkenmärkt från Ica, och et blir det inte refill på.
Diskborstarna köper jag ibland refill, grejen är att jag brukar köpa de där av trä som finns på dels Fram, dels hölsokostbutiken i hörnet Ekedals-/Godhemsgatan, men skaften håller max. två borstar, sedan har hängare i skaftet pajat och man måste köpa nytt ändå. Fast då är det iaf trä och metall man slänger.
Om jag kommer orka detta vid ev. framtida knoddtillskott, tänker jag inte fundera på redan nu :-)
Jag är ingen vän av refill. Det har dock hänt att jag har införskaffat refillprodukter i form av sådana där plastpåsar/korvar med skönhetsgucka alt. syltklägg i där man först skall klippa upp ett hörn i påsen och sedan hälla över guckan/klägget i den för länge sedan införskaffade hårdplastbehållaren. Något av följande sker:
1) Jag inser redan innan jag har klippt upp påsen att originalbehållaren i hårdplast redan har kastats av antingen mig eller min make på ett osedvanligt miljövidrigt och osorterat sätt och där står jag med en obrukbar refillprodukt utan någonting att refilla. Det har då hänt att jag plockat bort själva "re":et och således endast fillat något (inte alls estetiskt tilltalande) alternativt försökt använda refillpåsen/korven som en orginalförpackning fast av mjukplast vilket slutar i någon form av tillknycklad geggamojjaanhopning längst in, längst ned i kylskåpet.
2) Den ursprungliga behållaren i hårdplast finns fortfarande i hemmet och är i behov av refill, men då jag råkar klippa ett alldeles för stort hål i refillpåsen/korven får jag uppskattningsvis hälften av innehållet över mina händer och på diskbänken varpå endast hälften av det ursprungligt lite billigare refillinnehållet slutligen blir en eknomiskt förkastlig historia.
Jag är ingen vän av refill.
(gnällstart)
"Refill är för svårt."
Mycket ska man få höra innan öronen går av.
Ni måste vara videotittande stadsbor hela högen.
Ut och arbeta lite i naturen och med kroppen.
Har ni så dålig koordinationsförmåga att ni inte kan öppna förpackningar och hälla i en behållare? Är det *svårt* att ha saker och ting på sina platser?
Ojoj! De var i hurtsen! Ajaj!
tssk tssk
Klart man använder refill. Synd bara att de försvinner ur sortimenten eftersom man tydligen måste vara kärnfysiker för att klara av detta *svåra*, och det är ju inte alla.
(gnällslut)
:-)
Skicka en kommentar