Nån som har lite simultankapacitet över?

Viss tidspress råder just nu i översättarlyan. För närvarande är jag inte bara översättare, tonårsförälder, loppisfyndare etcetera (jfr presentationen till höger), utan nu har jag gått och blivit researrangör också. Eller jag kanske ska titulera mig turnéledare? Det är nämligen så att de två yngsta barnens blåsorkester ska på turné till England om ett par veckor, och det är en hel del som ska fixas. Stipendier ska sökas. Spelningar ska bokas. Det behövs en buss. Nånstans ska vi bo. Äta måste vi ju göra.

Och så ska det sökas tillstånd. Vilket är ett kapitel för sig, eftersom britternas byråkratiska nit nästan verkar överträffa både italienares och fransmäns. Ska man spela på ett torg så vill myndigheterna ha ansvarsförsäkringsbevis, riskanalys och metodbeskrivning. Så då måste dessa författas (ja, inte ansvarsförsäkringen då, förstås). Och så ska det skrivas pressreleaser och göras affischer och läggas upp tidsplaner så att vi inte missar några färjor och i all sin dar hinner äta nån gång också. Nu fixar jag förstås inte allt detta själv, utan jag har en hel skock duktiga och entusiastiska föräldrar till min hjälp. För att inte tala om de duktiga och entusiastiska musikanterna och dirigenterna. Den musikaliska biten lägger jag mig då verkligen inte i. Men på nåt sätt hamnar jag mitt i stormens öga. Det är som det brukar, och jag trivs ärligt talat ganska bra med det.

Mitt i allt detta inser jag att jag ska hålla en workshop på en konferens nästa helg. Om … bloggning! Ja, men då måste jag ju blogga lite ibland, så jag har nåt att berätta! Och så har vi ju allt det vanliga: tvätten, matlagningen, läxorna, häxorna, pjäxorna. Och festkommittéer och läsecirkel och bloggträffar … Nåt jag har glömt? Javisstja, jag måste ju jobba också!