Prinsessor, syskonbarn och cowboys
Igår var jag på vippen att köpa ett sånt här cowboyset i julklapp till mitt minsta lilla syskonbarn:
Men jag hejdade mig i sista stund. Och det var kanske tur, för senare på kvällen fick jag höra av barnets far, min lillebror, att hon önskade sig prinsessaker. (Min trettonåring anmälde sig genast som frivillig att införskaffa allt glitter och glamour som prinsessor behöver till treåriga gullkusinen. Egentligen tror jag att hon – trettonåringen – också skulle vilja ha prinsessaker, så det är hur bra som helst att ha en liten kusin att få handla till.) Klart hon ska få vara prinsessa om hon vill. Det är verkligen inget fel på prinsessor. Prinsessor är coola. Men måste H&M bestämma att cowboysetet bara passar för pojkar? Kan man inte få välja själv?
Jag funderade en stund på att köpa både cowgirl- och prinsessutstyrsel till sötnosen, men det är lite över budgeten för kusinjulklapparna.
Nåväl, denna lilla prinsessa är alltså min brorsdotter. Jag har ytterligare två brorsdöttrar och en brorsson brorson. Tillsammans är de alltså mina brorsbarn eller syskonbarn. Mina döttrar är min brors systerdöttrar, och min son är min brors systerson. Men hur ska min bror benämna dem som kollektiv? Jo, han kan förstås säga ”mina syskonbarn” eller ”min systers barn”. Men lustigt nog finns det däremot inget som heter ”systerbarn”. Och inte heller ”syskonson” eller ”syskondotter”. En stycken lexikalisk lucka upphittad. Eller tre kanske.
Och så lite folkbildning igen: det norska ordet søskenbarn betyder kusin. Det går också bra att säga kusine på norska, men då talar man om en kvinnlig kusin. En manlig kusin heter fetter.
Faster kan vara med och leka kojbojs i sin nya skjorta.
18 kommentarer:
Och ja, det är en toastol som syns i bakgrunden på sista bilden. Ursäkta detta ofina tilltag.
Faktiskt rätt fräck skjorta. Din, alltså.
Det är också alltid roligt att läsa dina språkunderfunderingar (nu TROR jag att jag fick till en neologism), fast tyvärr har ett slagfel smugit sig in i denna: det är ett s för mycket i brorson.
Beträffande treåriga prinsessor har jag ju precis en sån hemma. Hon trippar verkligen på allt vad glitter & tyll & fluff heter och det är väl okej, men jag har motviktat med den roliga boken Så gör prinsessor av Per Gustavsson. På ett högst omesigt sätt blir man påmind om att man minsann kan vara tuff och dådkraftig fast man bär rosa. Den kan jag varmt rekommendera som tillbehör till prinsessutstyrseln!
Miss Gillette: Tack för tipset om boken! Jag håller mig lite dåligt ajour med barnböckerna numera, men den här hade jag faktiskt hört talas om!
Och stavningen är ändrad. Fånigt nog är det ju mycket mer pinsamt att råka skriva brorsson än till exempel coh i stället för och, för tänk om någon tror att jag tror att det stavas så!!!
Men visst används orden "niece" och "nevö" i svenskan fortfarande?
Matilda: Jag tror aldrig jag har hört dem användas! Jag är faktiskt inte ens riktigt säker på hur niece ska uttalas. På norska är de ju däremot fullt gångbara.
Jag hörde det då och då när jag var yngre, mest var det äldre Stockholmsdamer som använde båda orden. Niece uttalade de "niss", ungefär. Synd att orden dog bort, de behövs ju.
Men man kan klumpa ihop dem till "syskonbarn"!
Svenska språket borde ses över - såna luckor kan vi inte ha!
Kan det ha att göra med att i vissa kulturer får man gifta sig med den ena sortens kusin (har glömt om det var mors eller fars sida) men inte den andra eftersom den är "mer släkt" än den andra?
Och du - cowboykläder till en 3-årig tjej??? Vår lilla prinsesstjej ratar t.o.m. sin mammas gulliga klänningar från 70-talet... samt alla andra då mycket trendiga småbarnskläder...
Jag köpte en sån till mig i somras, när vi var på Western Farm i Boden! Jag vill gärna rida i den men.. man måste tänka på säkerheten...
VIll önska dig en underbar jul! Kram
jag köpte cowboysetet till sonen, men det hade jag lugnt kunnat göra om jag hade en dotter också. bra tänkt! och vad snygg den är, din cacharel!!!
god jul :)
Bloggblad: Nej, nu blev det en väldigt stilig prinsessutstyrsel i stället. Men av mina egna flickor så hade nog åtminstone den ena faktiskt gillat att få cowboygrejer i den åldern!
God jul på dig själv Anne-Maj!
Tack Linda och god jul på dig också!
När sonen var två år behövde han en rosa tyllkjol att dansa i, för det hade ju hans tjejkompisar. Han fick en sådan i julklapp, till faderns förfasan. Nu är dottern två år. Ena dagen har hon rosa tyllkjol och vingar på ryggen, svingandes storebrors riddarsvärd. Nästa dag måste hon ha en fotbollströja på sig i kombination med lackskorna och cowboypistolen. H&M bestämmer ingenting :)
Heja Celia! Min son (nu femton) tyckte mycket om att ha tofsar och rosetter i håret när han var liten. Klart han ville vara lika fin som storasyster. Och han var så söt i dem också!
Kusine och fetter (fast stavat Vetter) funkar på tyska också.
Lite mer till kunskapsbankens konto för tyska. :-)
Tack Pernilla! Min tyska är närmast obefintlig, så den kan behöva fyllas på ...
Yeah! Detta gillar jag, mer queer åt folket! :)
Tack för att du är mer öppensinnad än allmänheten !
Tack själv Alexander! Man får ju göra så gott man kan.
Hej!
Jag halkade in på din blogg som är jätteintressant, och rolig dessutom! Nu är ju det här inlägget lite gammalt, men jag vill ändå kommentera de lexikala luckorna om jag får...
"Systerbarn" är kanske inget ord enligt SAOL (jag har inte kollat men antar att du har gjort det), men jag använder det hela tiden! Tycker att det låter lika bra som brorsbarn och trodde faktiskt att det var ett ord.
Vad det gäller syskonson respektive syskondotter är det egentligen inte så konstigt att de inte finns - jag kan inte tänka mig något sammanhang där de skulle behövas. "Syskon" säger man ju när man vill sammanfatta bröder och systrar, och syskonbarn är således barn (oftast i plural) till syskon (systrar och bröder i plural). Men om man pratar om ett barn, vilket är fallet när man säger -dotter eller -son, är ju syskonet i fråga, bror eller syster, ental och då behöver man rimligtvis inte ha någon könsneutral term utan säger systerdotter/son respektive brorsdotter/son. Hänger du med i mitt resonemang? Enda tillfället man skulle behöva ett sådant ord vore om man ville prata om sina "syskondöttrar", döttrarna till min bror och mina två systrar till exempel, eller deras söner, mina "syskonsöner". Men hur ofta gör man den uppdelningen egentligen?
Skicka en kommentar