Nämen, är det möjligt!
Alla som någonsin har ammat barn, diat sin moder eller haft en ammande kvinna i sin omedelbara närhet (det vill säga de flesta) måste läsa om Miss Gillettes surrealistiska bröstmjölksupplevelse. Jag tror i själva verket hon tillhör ett högre utvecklingsstadium än vi andra. Ungefär som de där människorna som föds utan anlag för visdomständer. Väldigt känsliga läsare varnas förresten litegrann.
8 kommentarer:
Men du har väl uppmärksammat att väldigt många spädbarn ammar numera... Jag vet inte hur många unga mammor jag hör berätta om sina ammande barn... och jag är förstås finkänslig så jag törs inte ifrågasätta sanningshalten...
Jag skulle ha beaktat din varning, Helena. Det här kom mig att minnas Humlehonung, Torgny Lindgrens läbbiga bok, som jag äntligen hade lyckats glömma. Den är min "En bok som inte borde ha skrivits".
Jo, jag läste bandet!
Bloggblad: Jo, jag har ju det. De är tidigt utvecklade numera, de små liven.
Ökenråttan: Riktigt i den klassen var det ju ändå inte. Jag kan inte ens se Torgny Lindgren på bild utan att må illa numera ...
Jag tror du är den första som ser bandet!
Jösses...
Inte illa. Fast det var en flash back till min egen tid som nybliven ammerska.
Du har ju redan tidigare förvånat dig över storleken på min BH, då kan du tänka dig vilken storlek de var tre dagar efter förlossningen när mjölken rann till....
Tvillingmamman: Oj, då kanske till och med Molles liknelse med vattenmeloner var en underdrift ...
Tack, så himla kul -- jag kommer att läsa allt av Miss Gillette i fortsättningen!
Word verification har också ett förslag på något från ett högre utvecklingsstadium: phvmops
Lotten: Hoppas bara att den nya bebisen ger Miss Gillette lite tid över att blogga!
Skicka en kommentar