Lyckade vansinnesaffärer
Om det är någon som tycker ett det har varit ovanligt tyst här på bloggen på sistone så är det en riktig iakttagelse. Samma elaka IRL-virus som har sänkt halva Bloggsverige har drabbat även mig. I lördags hade jag dock piggnat till så pass att jag klarade att genomföra ”Lilla secondhandrundan” med döttrarna (gossebarnet ville däremot inte följa med). Denna runda består av Myrorna på Järntorget och Emmaus på Linnégatan, där man nästan alltid hittar nånting användbart men å andra sidan aldrig gör de där verkliga superfynden. (De kräver en riktig loppis med 99,9 % skräp som måste harvas igenom för att man ska hitta den där enda promillen med guldkorn à fem spänn.)
Här är lite grann av vad vi köpte och inte köpte:
En frack av märket Pingvin. Köpte vi inte.
En stickad basker i glada färger. Dottern tyckte den stacks, men jag (som egentligen är känd som familjens mesta stickshatare) kunde inte motstå den, så den blev min.
Solglasögon. Köpte jag. (De på näsan alltså, det andra paret var redan mina.)
Underlig mössa av mockalappar. Köpte vi inte.
Inte blev den mindre underlig av att man vände på den.
Dessutom köpte artonåringen två randiga herrskjortor och en lustig svart blus med jättelånga kragsnibbar, trettonåringen en rutig herrskjorta av märket ”Monsieur Falk” och två par nästan likadana solglasögon och jag denna kilt:
Den är tre storlekar för stor och behöver sys in någon decimeter eller så. Men bara lugn, jag gör faktiskt sånt. På det hela taget alltså ett ganska lyckat utfall av lilla rundan.
10 kommentarer:
HUR kunde ni motstå lappmössan? Skulle jag aldrig klarat. Jag är berömd (även) för mina huvudbonader. På mitt jobb vande sig folk så småningom och en del kom med tvivelaktiga kommplimanger (?) i stil med: "Ja, DU kan ju ha den där." - När yngste sonen och jag skulle träffas på stan efter mitt jobb och jag kom traskande, iförd mössa, väste han på 20 meters håll "Ta av dej mössan!!"
ÖR: Jag har också mycket svårt att motstå huvudbonader. Kruxet är att jag har ett huvudmått på 60 cm, så denna skapelse fick jag helt enkelt inte på mig. (Den sitter väldigt hårt även på dottern.) Fast man kanske kunde ha sytt om den? Nu ångrar jag mig lite ...
Jag däremot har ett väldigt LITET huvudomfång. Och jag vill inte veta av några "lustiga" kommentarer om den saken!
Komplimanger heter det!
Ökenråttan: Att storleken inte räknas gäller väl här också?
Helena: Jag är impad... jag ryggar när jag känner lukten av second hand - de affärerna brukar ha en speciell odör. Men den randiga baskern skulle jag mycket väl kunna ha stickat då på 60-talet när jag hade stickade och virkade baskrar i alla kulörer.
Ökenråttan: Säga vad man vill om små huvuden, men det ger ju låg tyngdpunkt i alla fall! (Det var väl ingen "lustig" kommentar.)
Bloggblad: Lukten kan onekligen vara ett problem. Tråkigt nog känner man den inte alltid förrän man kommer hem heller ...
Kilt är ett förvånansvärt bekvämt plagg, varför inte utrusta maken med en?
Cirkux: Bra idé, jag tror att han skulle trivas med den luftiga känslan. Just denna kilt är nog tyvärr för liten för honom annars hade den ju kunnat komma till användning utan ombygge.
Hahaha .. så roligt att läsa om det ni INTE köpte .-)
Själv har jag fyndat rejält på sec.handaffären mitt emot mig.
Ett par italienska Gabor-skor för 75:- som höll i 3 års tid.
Och mycket annat.
Tyvärr röker innehaverskan vilt där inne och det tar ett tag att få bort lukten. Oj, nu kom jag ihåg att jag har tvättstugan! Tur att jag tittade in här.
Ajöken, sa fröken.
Elisabet: Jag har faktiskt ett par knep för att få bort äcklig lukt ur secondhandkläder. Ska blogga om det sen.
Skicka en kommentar