Högtidlig prisutdelningsceremoni

I eftermiddags gick den synnerligen väl planerade och genomförda prisutdelningsceremonin av stapeln. Huskorset och jag träffades på Two Little Birds på Andra Långgatan, ett väldigt trevligt kafé, som jag rekommenderar varmt, inte bara för prisutdelningar utan för alla typer av ceremonier, helt vanliga vardagsfikor och andra sammankomster.


Huskorset är något gripen av stundens allvar, jag är lika flamsig som vanligt.

Jag överräckte boken, som jag hade glömt signera. Jag glömde också bjuda Huskorset på fika, vilket ju annars hade varit passande och trevligt. Trots det höll hon ett vackert och gripande tal (hon är ju för bövelen skådespelerska), där hon tackade juryn, Översättarhelena, Petina Gappah och hennes svenska översättare. Jag vill särskilt framhålla att vi höll på formerna och stod upp under hela ceremonin till glädje för övriga kafégäster.

Den spännande upplösningen samt något av ett antiklimax

Det är dags att avslöja den lyckliga vinnaren i den ohyggligt spännande tävlingen. Eftersom jag inte äger något plommonstop som jag kan dra lappar ur har jag använt mig av alldeles äkta slumpgenerator. Inlägget har fått 31 kommentarer, och jag ber därför generatorn att i sin oändliga visdom välja ett tal mellan 1 och 31. Efter en mycket kortvarig överläggning kommer generatorn fram till följande resultat:



Kommentar nummer 12, alltså. Och den kommentaren är skriven av ... mig! Hurra! Jag har vunnit en bok! Med dedikation! Fast ... jag har ju läst den där boken. Några gånger. Tänk om jag skulle vara så ädel att jag lottar ut den en gång till? Ja, det tror jag allt att jag gör. Och då blir det så här:



Kommentator nummer 30 är ... Huskorset! Som slirade in på upploppet och slängde en kreativ gissning! Grattis till en välförtjänt vinst!

Men det rätta svaret då, undrar ni kanske nu. Vad översatte jag frasen ”Prime Minister Smith with his sheep’s eye” med? Nu hoppas jag ni vrider era händer och hoppar lite upp och ner i spänd förväntan över svaret! Okej, här kommer det: ”premiärminister Smith med sitt fåröga”. Vad säger ni om det, va? Jo, jag tro bestämt att ni säger: Nämen! Va! Hallå där! Har hon fullständigt tappat koncepterna? Skulle det där vara något märkvärdigt? Sådär hade ju en normalbegåvad tolvåring översatt det.

Lugn, bara lugn, säger jag. Det finns faktiskt en jättebra förklaring. Men den får ni inte nu, för nu ska jag faktiskt iväg och spela saxofon i två dagar i sträck! Så fort jag hinner och orkar kommer jag att förklara hela det oväntat invecklade resonemang som ledde fram till den här översättningen.