Rumpor och toaletter i Barcelona

Vi handlar förstås inte bara fårskallar i Barcelona. Vi är duktiga turister också och har därför bland annat varit i Park Güell. En av huvudattraktionerna i denna originella park (som från början skulle ha blivit ett bostadsområde) är den mosaikbeklädda bänken som slingrar sig runt hela torget. Så här står det om den i Wikipedia: "To design the curvature of the bench surface Gaudí used the shape of buttocks left by a naked workman sitting in wet clay." Som ni ser passar den mina former perfekt:


Byggjobbaren måste alltså ha haft en rumpa i damstorlek 36.

Ett annat måste när man besöker Park Güell är förstås att gå på toa. (Det är varmt. Man dricker vatten hela tiden. Man blir kissnödig.) Toaletterna är tjusigt nog belägna i grottor i berget. Så här ser det ut när man står i kö utanför båsen:


Damerna i kön rynkade ögonbrynen lite när jag blixtrade loss.

Jag förutsätter att ni vill se hur det ser ut inne i själva båsen också?


Ett typiskt Gaudí-dass.

Och så slutligen en bonusbild från toabåsets tak:

Efteråt verkade damerna i kön undra vad jag hade hållt på med där inne.

Alltså: missa inte toaletterna om ni nånsin kommer till Park Güell!

Gissa resmålet!

Vi är ute på vift! Här är lite kuliga grejer vi har sett på våra shoppingrundor:


Fiskar i något slags avancerad yogapose.


En lite äldre typ av mobiltelefon.


Fårskallar.

Nå? Var tror ni att vi är? OK, ni får en ledtråd: "No, Señor Fawlty, I know nothing; I am from ..."

O-modeblogg?

Här nedanför ser ni mig i ett par helt normala byxor. Tycker jag alltså. Det är ett par såna där gröna, pösiga saker med många fickor. Praktiska. Sköna. Normala.



Jo, jag inser ju att de inte riktigt är årets modell. Men är de verkligen så extremt urmodiga och frånstötande fula att jag inte kan visa mig bland så kallat folk i dem? Det är nämligen vad mina tonåringar tycker.

Nä, nu får ni vuxna människor faktiskt ta och tycka till lite här!

Opinion Polls & Market Research

Till minne av en vanlig men ovanligt fin kanin

Pricken har skuttat färdigt. Hon fnattar inte runt längre. Sent i lördags kväll tassade hon in i sin allra bästa kartong, lade sig ner på sidan och fnös för allra sista gången. Det är mycket tomt efter Pricken. Vem ska nu äta vår morotsblast? Vad ska vi ha alla våra tomkartonger till? Vem ska kittla oss på fötterna med morrhåren när vi äter frukost? Och framför allt: vem ska jag dela min förmiddagsBANAN med?

Vi är som sagt mycket ledsna, men vi tröstar oss med att Pricken i alla fall fick ett ovanligt långt och – vågar jag nog hävda – ovanligt intressant kaninliv. Hon var nyfiken in i det sista. Så sent som för ett par månader fick hon till exempel en ny hobby. Kolla här:



Vill du testa själv så går det alltså till så här: plaska, plaska, plaska med tassarna i vattenskålen, putsa nosen, slicka på tassarna, plaska, plaska, slicka på tassarna, putsa nosen. Och så vidare. Hur kul som helst!

I går begravde vi Pricken på en kulle här i närheten. En liten brun vildkanin sprang förbi tre gånger medan vi grävde och skyfflade. Det kändes som ett tecken på nåt sätt.

Här är jag

Var är ni då?