2010-04-24

Fredagsmys med Lars Norén

Mycket har jag drömt om i mina dar (att bli en hyllad författare, helst utan att behöva skriva en bok, att obehindrat spela flageoletter på saxofonen och att vinna över min man i armbrytning till exempel), men några teaterdrömmar har jag faktiskt aldrig närt. Jag har aldrig spelat amatörteater, inte ens i skolan, och om sanningen ska fram är jag inte ens mer intresserad av att se på teater än en genomsnittlig medelklassperson med både bildning och piano. Men när Fru Decibel apropå ingenting frågade om jag möjligen kunde tänka mig att spela hämndgudinna på lediga stunder så funderade jag bara vid pass tre minuter innan jag tackade ja.

Det var nämligen så att Folkteatern i Göteborg hade fått en ny konstnärlig ledare, den hyfsat kände dramatikern Lars Norén, och han hade bestämt sig för att inleda i stor stil, nämligen med att sätta upp Aiskylos Orestien. Hela trilogin. (Någon vecka innan detta offentliggjordes hade för övrigt Stadsteatern i Göteborg kungjort att de skulle sätta upp ... Aiskylos Orestien. Hela trilogin. Ett mycket lustigt sammanträffande. Men det ska vi inte fördjupa oss i. Förresten har Stadsteatern ångrat sig nu.) Till denna uppsättning behövdes statister, och Lars Norén ville gärna ha kvinnliga körsångare till det. Nu är det så att Fru Decibel är en mycket meriterad körsångare som sjunger i en mycket meriterad kör, och just den kören blev tillfrågad om de ville vara med. Det ville de, men de lyckades inte få ihop tillräckligt många hugade statister, varvid Fru Decibel (som jag vid det laget bara kände blogg- och Facebookledes) alltså frågade mig. Det krävdes som sagt en betänketid på cirka tre minuter innan jag insåg att detta förmodligen var enda gången i mitt liv jag skulle få chansen att spela teater med Lars Norén. Och är det något jag uppskattar här i livet så är det att prova på nya saker. Så vid nästa repetitionstillfälle infann jag mig i sällskap med några ihopskrapade vänner och bekanta, bland annat min äldsta dotter.

Sedan följde en repetitionsperiod som var intensiv, rörig, förvirrad och jätterolig, och nu är det föreställningar så det bara ryker om det. Visserligen är vi tre statistlag och visserligen spelar vårt lag bara på fredagar och en del lördagar, men i ett av de andra lagen är det lite ont om folk, så ibland får man hoppa in andra kvällar också. Den här veckan spelar jag till exempel tre föreställningar. Då är jag alltså hämndgudinna, eller erinnye. Som alla som kan sin grekiska mytologi vet, var erinnyerna skalliga varelser med påsar under ögonen, inte helt olika Lars Norén, faktiskt. Jag är ju ett hårigt exemplar i det civila, men skalligheten är lätt fixad med hjälp av en heltäckande silikonmask.

P1080830
Jag i förgrunden, dottern i bakgrunden. Är vi inte lika?

En bra grej med att vara statist i just den här föreställningen är att man gör sig av med sin eventuella klaustrofobi rätt snabbt. Inte nog med att vi har de där silikonmaskerna på oss – dessutom ligger vi blickstilla under ett plastskynke som täcker hela scenen en bra stund. Ibland får man tag på en mask som man kan andas hyfsat i, ibland inte. Å andra sidan är det så ont om luft under plastskynket att det inte spelar någon större roll. Denna underliga situation vänjer man sig vid så pass väl att jag faktiskt har varit på väg att somna under plasten ett par gånger. Fredagsmys med Lars Norén, som sagt!

P1080826
För den oinvigde ser de kanske likadana ut, men det är stor skillnad.

När vi statister väntar på att göra entré brukar vi sitta och hänga i personalens lunchrum. Vi har visserligen en loge, men den är väldigt trång och ligger i en fönsterlös källare, så där vistas man inte mer än man behöver. I lunchrummet kan vi dessutom följa vad som händer på scenen på en tv-skärm. Något som är mycket konstigt och ovant är när man sitter och ser hur någon till exempel blir brutalt ihjälslagen på scen (just ihjälslagen är vanligt att man blir i den här pjäsen) och denne strax därefter kommer upp och tar en kopp kaffe i lunchrummet.

P1080825
Orestes (närmast kameran) och Elektra (knäböjande längst bort) vid Agamemnons grav. En av de dokklädda gråterskorna i fonden är Fru Decibel, näst längst till vänster, tror jag. Men Agamemnons grav är tom, för ...

P1080823
Agememnon fikar.

När det händer slutar vi genast att diskutera viktiga saker såsom de manliga skådespelarnas fysiska företräden och låtsas i stället vara upptagna med att lösa korsord och sticka.

P1080822
Statisterna ”löser korsord”.

Det finns hemskt mycket mer att berätta om statisteriet, men jag är ju lite bloggovan, så det är nog säkrast jag nöjer mig med detta. Den som inte tycker det räcker kan läsa mer på Orestien-bloggen och hos Fru Decibel (bland annat här, här, här och här). Eller varför inte helt sonika gå och se pjäsen? Sista föreställningen är inte förrän den 21 maj, så det är gott om chanser kvar. Ett gott råd kan dock vara att läsa in sig lite på handlingen i förväg (om man mot förmodan inte har sin klassiska litteraturhistoria helt aktuell), för den är rätt snårig. Den otålige eller illitterate kan välja den animerade versionen.

18 kommentarer:

Bloggblad sa...

Men så spännande liv vi bloggare har! Själv ska jag för första gången i mitt knubbiga liv bli mannekäng för en kväll...

Min teaterkarriär började som drottning i ett krönikespel, men eftersom jag året efter fick vara hovdam - och året därpå kökspiga, vågade jag inte fortsätta. Vem vet vad jag hade slutat som?

Men som sagt, det är aldrig för sent för nya spännande karriärer.

Du är dig verkligen olik på bilden - häftigt!

Översättarhelena sa...

I början såg vi inte skillnad på varandra när vi hade dragit på oss maskerna, men numera gör vi det, lustigt nog. Man lär sig känna igen ögonen, längden, hållningen eller rent av fötterna på sina statistkolleger.

Fru Decibel sa...

Nej, jag är inte näst längst till vänster. Jag är den till höger, som inte syns alls, som "står tillbaka i djup skådespelarskugga" för att citera mig själv. Kan du inte komma och ta ett kort i kulisserna?

Översättarhelena sa...

Jo, det måste jag ju göra! När ni står där nere och ojar er sitter vi ju ändå bara och "löser korsord".

Anna sa...

Tack för ett intressant reportage inifrån gummimasker, plastskynken och ridåer. (Kan det bli mer inifrån?)

Översättarhelena sa...

Tja, möjligen om jag försöker smuggla med mig kameran och fotograferar under plasten. Ska fundera på om det går att lösa.

Ökenråttan sa...

Har du hört att när Lotten, Orangeluvan, Lille Maken och jag - varandra parvis ovetande - var på Stadsteatern i Stockholm och såg den där jäkla sega pjäsen av Pinter som en recensent tyckte var "magisk" (det kan man ju säja; vad betyder det?), DÅ, i alla fall, var regissören L N där, mitt i salongen, påklättrad av en bimbo. - Rena Marcel Proust-längden på den meningen, va? Fråga honom vad han tyckte om Födelsedagskalaset! Fråga LN alltså, inte Proust.

ab sa...

Nu ska jag säga vad du är, Helena - cool. Helcool.

Översättarhelena sa...

Vet du vad, Ökenråttan, hr Norén har lämnat oss för att vara pappaledig i Stockholm, så honom kan jag inte fråga nånting längre. Faktum är att han inte har sett en enda föreställning, vilket jag oss emellan sagt tycker är rätt kass.

Tack, AB!

Huskorset sa...

I sanning en intressant redogörelse, haha!
Jag vill sååå komma och kolla, det är lite rörigt här hemma bara just nu med planage och plantage och livet och dess motsats. Kram!

Översättarhelena sa...

Jag vet! Kram på dig själv!

Godiva sa...

Fredagsmys med Norén!?!

Vilket underbart inlägg! Och maskerna...

Översättarhelena sa...

Jag funderar på hur jag ska lyckas sno med mig en mask när spelperioden är slut. Tyvärr är det så att Athena samlar ihop våra masker när vi tar av oss dem i slutet av pjäsen, så det kan nog bli lite svårt.

Ökenråttan sa...

Sno med dej en mask? Har du blivit kleptofil?

Översättarhelena sa...

*visslar och försöker se oskyldig ut*

Anna sa...

Lätt Helena, köp en annan mask på Buttericks (finns det i Gbg förresten? annars nån annan skämtartikelaffär) och byt ut den mot Norénmasken just innan Athena kommer med sina giriga händer.

/En slipad typ

Översättarhelena sa...

Ett universalknep! Och tänk vad förvånad Athena ska bli när jag står där i Ronald Reagan-mask.

Anna sa...

Det var så lite så.

/En ruggigt slipad.