2009-07-01

Sanningen bakom morden i Midsomer

Sommaren är här (om nu någon hade missat det) och med den tv-serien vi alla älskar att dissa, trivseldeckarnas trivseldeckare, den självklara arvtagaren till Agata Christies pastorala kriminalhistorier: Morden i Midsomer. Och lagom till säsongsstarten brukar varje tidning med självaktning publicera en raljerande spalt av någon lätt nedlåtande tv-krönikör som handlar om brottsstatistiken i det lilla grevskapet och den låga, ja, obefintliga sannolikheten för att så många människor skulle bli mördade på så många olika sätt på denna lilla försumbara plätt på vår jord. Sedan avslutas krönikan med ett klämkäckt konstaterande om att det ändå är bra mysigt på den brittiska landsbygden, särskilt i sällskap med Tom Barnaby et consortes.

Men jag tror att det är dags att tänka ett steg längre nu. Att sluta att avfärda denna statistiska anomali. Att kanske ifrågasätta om det verkligen är så väldigt mysigt i ett litet grevskap där det har inträffat etthundratio mord sedan 1997. Att helt enkelt se mönstret bakom det hela. För om man gör sig mödan att tänka efter lite, lite grann så finns det ju bara en rimlig förklaring till den svindlande brottsstatistiken i Midsomer. Alla morden hänger förstås ihop. En enda person ligger ytterst bakom alltsammans. Det är alltså en seriemördare i farten. Men denna brottsling har genom att variera sitt tillvägagångssätt på ett ytterst infamt sätt lyckats undgå upptäckt. Vi talar om en person som stämplar till mord, som konspirerar, intrigerar och smider ränker, en som helst mördar by proxy* och låter andra utföra det smutsiga hantverket men som inte heller drar sig för att själv hålla i pistolen/kniven/golfklubban/kandelabern/giftgrodan och se till att någon annan blir fälld för dådet. Kort sagt: En superskurk. En riktig mastermind criminal**.

Men vem kan det vara då? Jo, tänk efter lite grann. Vem är alltid på ett eller annat sätt tillstädes när det begås ett mord? Ibland rent fysiskt, ibland i mer immateriell bemärkelse. Ibland alldeles i centrum för brottet, ibland lite mer i periferin, men ändå alltid närvarande på ett eller annat sätt. Vem går på akvarellkurs och råkar ”hitta” en av sina kurskamrater död? Vem är kassör i konstsällskapet vars antagonister hittas torterade och knivmördade en efter en? Vem sjunger i kören där en av tenorerna går en våldsam död till mötes? Vem är just i färd med att inventera grevskapets gamla hus när ett ungt par hittas mördat utanför just ett sådant? Vem finns med på varje trädgårdsutställning, varje byfest, varje insamling till välgörande ändamål, varje kulturellt evenemang i grevskapet som ofelbart avslutas med blodsspillan? Och: Vem skålar glatt med DCI Barnaby när ”gärningsmannen” bakom ännu ett bestialiskt brott sitter bakom lås och bom?

Ni börjar väl ana vartåt det lutar? Ja, vi pratar förstås om Joyce Barnaby. Tänk efter själva. Är det normalt att ha så många hobbyer, att vara engagerad i så många ideella föreningar för de mest skilda ändamål, att delta i så många tillställningar och gå så många kurser som den kvinnan – alldeles bortsett från att hon i alla dessa sammanhang tycks träffa på ond, bråd död? Nej, det är det ju faktiskt inte. När man väl har sett det är det så uppenbart – detta övermått av aktiviteter är förstås hennes sätt att närma sig sina intet ont anande offer och en del av den ondskefulla planen.


Ulv i fårakläder

Men motivet då, invänder kanske vän av ordning. Motivet? Tja, vad sägs om sjukliga böjelser? Eller kanske helt enkelt ett försök att trygga familjens försörjning genom att hålla maken sysselsatt? Det har ju faktiskt varit ganska framgångsrikt, det måste man säga till hennes försvar.

Föreställ er nu vilken sjusärdeles säsong av Morden i Midsomer vi kommer att kunna se fram emot när manusförfattarna äntligen tycker det är dags att låta bomben brisera. Och tänk på stackars Tom Barnaby. Det blir lite som när Pamela Ewing vaknade och upptäckte att hon hade drömt en hel säsong av Dallas och att Bobby inte alls var död. Fast tvärtom. Pamela vaknade från en mardröm. Tom vaknar till sin värsta mardröm. Fast … vänta lite nu. Vad är det som säger att han inte redan vet alltsammans? Att han desperat försöker skydda sin alltmer sinnesförvirrade hustru genom att ständigt hitta lämpliga syndabockar till hennes missdåd? Tänk på det nästa tisdag. Och kom ihåg var ni hörde det först.

------------------------------------------------------------------------------------
* Genom ombud. Medge att det låter mer Midsomer Murders-aktigt på engelska.
** Hjärnan bakom brotten. Jaja, jag vet att det är ungefär samma sak som superskurk, men se föregående not.

35 kommentarer:

Flinn sa...

Haha! Lysande!

Bloggerskan sa...

Motivet till att Joyce är med i så många föreningar är förmodligen det samma som till att hon seriemördat så många by proxy. Hon är en stackars uttråkad hemmafru som fått nog av att sitta och vänta på den ständigt arbetande maken.

Att maken skulle arbeta mindre om inte Joyce ägnade sig åt sin lilla mördarhobby tycks inte ha fallit henne in.

Cecilia N sa...

Den där teorin borde du sälja dyrt till hugade tidningar ...

Bloggblad sa...

Jag köper den förklaringen - har nog känt på mig att hon varit mitt i smeten lite för ofta. Men samtidigt har jag upphöjt henne till skyarna: hon hinner allt, kan allt, känner till allt... och är alltid välkammad, välklädd och har god mat på gång, precis en sån Übermensch - eller kanske above person på mysengelska - som jag önskar att jag vore.

Marianne sa...

Det är så fint att det finns folk som är mer störda än vad jag är.

Fast du har antagligen helt rätt :-)

ab sa...

Jag trodde först du siktade in dig på Barnaby himself, men det här är ju ännu bättre. Och så brittiskt med kombinationen välgörenhet/sångförening/trädgårdsbasarer och mord! Kan det bli mysigare?

/ingrid sa...

Vilken skarp hjärna, vass analysförmåga och obönhörlig klarsyn som döljer sig bakom *öh* dina svartmålade tånaglar.

När skriver du din första egna roman/filmmanus/tv-serie-synops?

Lilla Blå sa...

Men hon är snygg i håret.

Översättarhelena sa...

Jag börjar fundera på om inte även Cully är insyltad i det hela. Hon är också snygg i håret, vilket väl styrker den teorin?

ab sa...

Jag anar att frisörskan sitter löst härnäst. Frisersalongen i Midsomer har väl hittills klarat sig undan bråd död? Jag ser ett stackars offer fastbundet med huvudet i torkgrunkan - hela natten... Brrr.

Åsna sa...

Naturligtvis! Tack för att du öppnade mina ögon!
Ordverifieringen säger duperie. Känns passande på nåt sätt.

Deckarråttan sa...

Nej nej nej. Fru Barnaby lagar INTE god mat. Konstigt nog, med tanke på att hon är hemmafru. Tom och dotern gör ju alltid miner bakom the alledged serial killer's rygg när maten kommer på bordet i det Barnabyska hemmet, det har ni väl sett? Men den usla kokkonsten styrker ju bara Helenas teorier. Joyce borde gå på matlagningskurs, men det ingår av nån anledning inte i hennes plan, så det får va' med det kulinariska.

Fast hallå - vill hon giftmörda nån så kan hon göra det hur lätt som helst. Ingen kommer attt märka den äckliga bismaken i hennes casserole; henens mat smakar ju alltid pyton. Vad sägs?

Jessica sa...

Problemet med engelska deckare - för min del - är att det bara kryllar av olika människor. Jag kan inte hålla reda på dom.

qi sa...

Genialt... :-)

Kapybaran sa...

utan att ha sett ett enda avsnitt av midsomer köper jag din teori rakt av.
såklart är det så det hänger ihop!
och nog är väl maken involverad? det är nog deras hemliga fetisch...

Helena, du borde få någon form av utmärkelse från Kalle Blomqvist-klubben el motsv.

Bloggerskan sa...

Jag vill härmed konstatera att kvällens avsnitt av Midsomer helt bekräftar din teori. Jag vill också alternera min egen kommentar den 1 juli lite. När jag presenterade min teori om att Joyce inte riktigt insåg konsekvenserna av sitt mordiska handlande, för min man så sa han:

- Det är ju därför!

Alltså, Joyce Barnaby mördar (eller får andra att göra det) för att slippa ha maken hemma. Starkaste beviset för det är kvällens avsnitt!

- Thank you for little murders.

I rest my case.

Översättarhelena sa...

Ja, tänk att Joyce försade sig på det övertydliga viset just i dag, RF!

Malin sa...

Det var ännu roligare att se på serien nu, sen du lanserat din teori! :-)

wettexvarlden sa...

Äntligen finns det en anledning att se MiM! Tack. Gårdagens avsnitt var klart intressant, även jag uppmärksammade hennes kommentar där hon tackade för att det fanns mord.

Göte Börge sa...

Bravo!!!

Dennis sa...

Åh, det är ju spot on!

Jos sa...

No shit Sherlock!
Fullständigt briljant konspirationsteori. Ser fram emot nästa avsnitt, författat av dig?

nillas liv på pinnen sa...

Den roligaste TV-krönika jag någonsin läst! =D

Översättarhelena sa...

Tack Nilla,
det var inte illa!
(Och givetvis tack till alla andra också för medhåll, men det rimmar ju inte.)

Kvasthilda sa...

Hahahahahaaa! Underbar analys.
Nån sa att Joyce lagar god mat. Icket sa Nicke. Tom Barnaby gör allt han kan för att hålla sig från fruns matlagning. Men MORD... Ja, så är det säkert.

Anonym sa...

LYSANDE skriver i stort sett alla som kommenterar, men jag vill inlägga en stark protest!! Detta misskrediterande av den otroligt ärliga och våldsobenägna hustrun till sagda Barnaby kan väl omöjligen anklagas för att stå bakom alla bestialiska mord..... FY SKÄMS!

Översättarhelena sa...

Nejdå, misskrediterandet ligger inte bakom ett enda mord, det kan jag försäkra dig!

Anjo sa...

Lysande. Plötsligt är allt kristallklart.

Anonym sa...

Fem stjärnor !!!!!!!

Ordet och boken sa...

Helt underbart om Midsomer, Helena :) Klart att det är Joyce...

Anonym sa...

det finns en till person som varit med hela tiden och som troligen är mästermördaren. vem kan det vara???
Fredrik Holmes, Eskilstuna

Översättarhelena sa...

Cully? Eller Tom själv?

Översättarhelena sa...

Eller den där rättsläkaren kanske? Bullard heter han väl?

Anonym sa...

självklart är det kommisarien själv som är mästermördaren med hjälp av Troy, Scott ( båda undanröjda) och jones. fallet löst!
fredrik holmes

Översättarhelena sa...

Intressant, Fredrik Holmes! Det finns mycket som talar för din teori. Sen har man ju för all del också hört talas om mördarpar, kanske herr och fru Barnaby kan vara ett sådant?