Tunisienrapport: reselektyren (på begäran)
Fia undrar vilka böcker jag tog med mig på Tunisienresan. Lätt fråga. Och ett lätt val. På semestern läser man såklart deckare!
De här tre fick jag med mig:
”Buried” av Mark Billingham, ”The Fields of Grief” av Giles Blunt och ”Triptych” av Karin Slaughter.
Mark Billingham: Buried
De tidigare böckerna i serien om polisen Tom Thorne (Lifeless, Sleepyhead m.fl.) är bloddrypande historier, fulla av äckliga detaljer. Nästan lite à la Mo Hayder (vilket jag i och för sig är rätt förtjust i). Den här är inte sån. Det här är mer en historia efter konceptet allt-är-precis-tvärtom-mot-vad-du-trodde. De oväntade vändningarna staplas alltså på varandra så att de till slut blir väntade. Om de då inte inträffar blir det hela liksom dubbeloväntat. Fiffigt. Och spännande faktiskt. Tyvärr tycker jag att den tidigare rätt bufflige Tom Thorne har tappat stinget lite grann och blivit lite mesig. Men den är klart läsvärd och får betyget:
Fyra galgar!
Giles Blunt: The Fields of Grief
Det här är ytterligare en bok om polisen John Cardinal i den lilla kanadensiska staden Algonquin Bay. Han är en rättrådig person. En riktig helyllekille. Mannen som envist står fast vid sin ståndpunkt trots att alla andra säger motsatsen och som till slut givetvis visar sig ha rätt. Man kan bli rätt trött på det faktiskt. Men vem har sagt att det inte får finnas schabloner i en deckare? Såklart får det det. Och Giles Blunt kan trots allt snickra ihop en spännande historia. Så den får faktiskt betyget:
Tre galgar!
Karin Slaughter: Triptych
I Slaktarkarins tidigare böcker, en serie som utspelar sig i Grant County, lider huvudpersonerna en smula av samma präktig- och duktighetssyndrom som Blunts Cardinal. Triptych ingår dock inte i den serien. Det här är i stället en berättelse som utspelar sig i Atlantas undre värld. Och här är inget förutsägbart och personerna är allt annat än schablonmässiga. De oväntade vändningarna är lika överraskande genom hela historien. Bloddrypande detaljer saknas inte heller! Det här är en av de bästa deckarna jag har läst på länge! Så den får betyget: 
Fem galgar!
Annars brukar jag läsa lite danska böcker på somrarna (företrädesvis deckare). I år har jag dock inte hittat några jag är sugen på. Någon som har tips kanske?
11 kommentarer:
Hittade du några intressanta trägalgar med tryck på din ökensemester?
Ökenråttan: Inte en enda! På hotellet fanns bara såna där ståltrådsgalgar (vi bodde inte på Monastirs flottaste ställe precis). Synd. En galge med arabisk text hade suttit fint.
Slaktarkarin verkar vara värd en bekanskap i sommar... :-)
Absolut, Slaktarkarin verkar läsvärd.
Helt ogenerad flaggning för min egen blogg: Om fler än jag behöver nya bokhyllor så finns det lite länkar där.
Så fina, men de får ju inte plats hemma...
Inspirerande omslag! Karin har jag inte läst än. Håller på med en Billingham.
Reste ni runt i öknen?
Tack! Jag behöver lite boktips till mina två ouppkopplade men avkopplade veckor i havet ;)
Det är 17 vad det går åt böcker på semestrar. När jag var i Thailand en vecka hittade jag en hel bokhylla med massor av svenskspråkiga pocketdeckare. Bokhyllan stod inbjudande precis intill handduksuthyrningen bredvid poolen... och det fanns en sandstrand (med snygg solnedgång), lummig trädgård samt hade jag balkong med utsikt över pool och hav. Det blev en toppensemester!
Litar på dig och beställer Slaughter!
Danska? Hmm, ser i bokhyllan att Christian Jungersens "Undantaget" är dansk i original.
Jag har inte läst den, men den verkar vara en höjdare.
Dessutom finns en av mina favvotyskar på senaste tiden även på danska. Sebastian Fitzek, den heter i original "Die Therapie".
Ska bli intressant att höra om ni gillar Slaktarkarin!
Bara namnet Slaktar-Karin är ju lockande...
Nu är jag klar med Slaktarkarin
Skicka en kommentar