Och ett nytt ord

Så där jättenytt är det väl inte, utan jag har stött på det här och där ett tag. Nyligen upptäckte jag att jag själv har börjat använda det flitigt: ”sverka”. Det betyder ungefär ’klaga i butik på något man köpt och är missnöjd med i syfte att få kompensation, t.ex. pengarna tillbaka’. Inte så konstigt att man gärna använder det korta och kärnfulla ”sverka” i stället. Det är ett transitivt verb, d.v.s. det konstrueras med objekt. Man kan alltså säga: ”Jag tror jag ska sverka den här tröjan, för den har blivit så nopprig.” (Precis det har jag för övrigt gjort, alltså sverkat en tröja som blev nopprig efter ett par tvättar.) Att sverka något ska inte förväxlas med att lämna tillbaka varor som har köpts på öppet köp. Och etymologin då? Jo, det lär vara bildat av Sverker Olofsson, programledare i konsumentprogrammet Plus! Alltså, det är inte han som har bildat det, utan det är en avledning av hans namn! Ytterligare ett plus för sverka! Sverker O. säger här att han gillar att vara ett verb.

Jag hade alltså märkt att jag hade börjat använda ordet ”sverka” mer och mer och kollade därför upp om det fanns i Svenska språknämndens nyordslistor. Det gjorde det inte, så jag skickade in ett tips om det.

Tröjan som jag sverkade? Jag fick en ny.