2010-04-23

Lotten gästbloggar: Galgradio!

Utan att en enda gång nämna galghumor ska jag ... äsch, nu sket det sig direkt.

Översättarhelena – som egentligen är världens bästa bloggare – har lagt tangenterna på hyllan och dragit en saxofon över sig. Därför måste jag här och nu hoppa in och göra’t åt henne.

För snart fyra år sedan skrev Översättarhelena om galgarna i sitt liv. Förutom att göra ett outplånligt intryck på alla, gav hon även galgen ett ansikte och kommer nu upp som förstaträff när man googlar om galgar. Klart då att Sveriges Radio (som inte heter SR längre) kastar sig över henne för en intervju. Som sändes idag, när jag var ute och flängde och körde bil och handlade och hjälpte ett av skolios spiralformat barn till röntgen. Alltså hade jag satt på påminnelselarm och bett omgivningen att ringa och säga till när klockan slog tio. För att visa hur duktig jag var, meddelade jag detta till Översättarhelena, som till min stora förvåning svarade på sms – mitt i programmet! (Jag är grön pratbubbla, Översättarhelena är vit.)

Johodå. Jättesmart. Ljudet av galgarna i garderoberna var otroligt mysigt och det lät faktiskt lite som om Översättarhelena sprang omkring som ett jehu mellan garderoberna medan journalisten med sin mick andfått hastade efter. Översättarhelena berättade alltså att hon skämmigt nog stal galgar med namn på, men att hon inledningsvis ersatte dem med medhavda galgar. (Självklart ska man sno galgar med namn på – det är ju som gebortisar som företag med snöskrapor och nyckelband hela tiden trycker på oss.)

Men trots att Översättarhelena pratade och pratade och var alldeles fantastiskt artikulerad och välformulerad, hade hennes namn inte nämnts när flera minuter hade gått.

Fortfarande förvånad över att jag hela tiden fick svar på sms:en fortsatte jag, där jag stod och handlade frukt och började bli lite irriterad över att Översättarhelenas intressanta galgklonkande hela tiden avbröts av en telefonintervju med en man som säkert var intressant han också – men inte mitt i Översättarhelena!

Då kom stora chocken.
Va! Hon lyssnade inte! (Märk väl att jag skriver med versaler trots att jag inte vet hur man trycker caps lock på min Iphone. Märk också att jag framstår som en synnerligen barsk och beskäftig typ.)


Nu kommer recensionen: 
Översättarhelena får fem perfekta galgar för utmärkt genomförd intervju. (Häääär finns programmet!)
Psst. Lägg gärna märke till hur ointressanta krokarna på bilden är.

Här är ett exempel (inte ordagrant, bara ur minnet) på hur intervjuaren däremot kunde ha gjort det bättre:

– Jag bryr mig faktiskt bara om texten på galgarna, inte formen eller så, sa Översättarhelena. Här till exempel ...
– Så du bryr dig inte om formen eller utförande på metallkroken?
– Eh, nej.

Så om man säger att texten är det intressanta – telefonnummer med blott två siffror och familjenamn och ortnamn och jag vet inte allt – ska man då fråga om krooooken? Och varför var programmet sönderhackat med Översättarhelena som blott pastan i en rörig lasagne? (Fast utan pasta blir det ju förstås ingen lasagne.)

/Lotten, som kanske bara är bitter för att hon inte längre jobbar på radio ...

23 kommentarer:

Översättarhelena sa...

Men Lotten, har du en SJ-galge!? Kan jag inte få den som värdinnepresent nästa gång du sover i min hall?

Lotten Bergman sa...

Egentligen skulle jag vilja väsa näääääääää och gömma den långt in i min garderob -- men det är klart att du får!

För jag har två!

(Gissa om jag har stökat till i sovrummet nu: på var och en av de fem galgarna hängde nyss minst fem plagg.)

cruella sa...

Och du vet ju vilken galge som väntar på dig i min garderob här på min kammare...

Euromir säger wv och måste ju mena den tredje brodern i det stackars misshandlade riket Gondor.

Översättarhelena sa...

Och på det finns det ju bara ett självklart svar: My precioussss ...

Fru Decibel sa...

Jag har nog minst lika många galgar som Galghelena. Men jag visste inte att jag samlade på dem. Måste ju dokumentera, men det lär väl inte bli någon intervju i radion för min del i alla fall. Men håll uppsikt över min blogg!

Översättarhelena sa...

Det ser vi fram emot! Förresten råkade jag hitta en galge i min ryggsäck när jag kom hem från Folkteatern i onsdags. Konstigt, va?

northofsweden sa...

Även vi har en hel del märkliga galgar i garderoberna. Och många märkliga teskedar i kökslådan.

En gång för länge sedan hade maken varit på anställningsintervju på ett bruk i Norrland och blivit bjuden på lunch på brukets finvåning, eller nåt. Av någon outgrundlig anledning hade han råkat få en tesked instoppad i höger skjortärm. Klart otaktiskt. Han blev *lite* nervös när han skulle skaka hand efter intervjun och den jämrans teskeden höll på att trilla fram.

northofsweden sa...

Nu lyssnar jag.
Helena presenteras med namn redan andra gången hon är med.
Den blekingske museimannen sa Bodafors!!! Där kommer jag ifrån!

Översättarhelena sa...

Ungefär som när jag "råkade" få med mig en galge i ryggsäcken, alltså!

Översättarhelena sa...

Förresten sprang jag verkligen som ett jehu mellan garderoberna med intervjuaren flåsande efter mig. En stor del av intervjun spelades in inne i vår klädkammare.

northofsweden sa...

Jag vet inte om jag skulle våga släppa in dig i huset - i alla fall inte i klädkammaren.

Översättarhelena sa...

Klädkammaren är alltid det första rum jag ber att få titta in i när jag hälsar på hemma hos folk.

görel sa...

Undras om jag inte har ett par galgar från NK, kan det vara nåt?

Översättarhelena sa...

Tack snälla Görel, men NK har jag redan!

Ullah sa...

Jag hörde dig i dvala i morse och då trodde jag att jag var helt vaken men nu känns det bara som en dröm. I drömmen lät du alldeles förträfflig som förevisare av galgar, men jag minns inte riktigt vad som sades. Jo, det där med att du tog med onamnade utbytesgalgar (men orka släpa galgar i bagaget!!!!).

Översättarhelena sa...

Ullah, programmet finns ju på webbradio också om du vill höra det i mer vaket tillstånd. Men jag är inte säker på att det är en fördel!

Ökenråttan sa...

Ah, galgarna. Det var där man kunde se ett av de första inpassen från mej. Those were the days ...

Översättarhelena sa...

Ja, those were sannerligen the days. Och tänk att man skulle gå till historien (nåja) som galgexpert ...

Godiva sa...

Va va va?! Men det där hörde jag lite av, nu måste jag lyssna igen! Minns det där med att ta med sig anonyma galgar att byta ut med, underbart!

Jag har av nån anledningen snott en galge från pappas garderob, hans lumpargalge, med personnumret 'ingraverat'.

Annars är min favoritgalge en halvantik med texten "Jag trivs endast på denna hängare om jag är köpt på Sterns."

Och de med korta telefonnummer utan riktnummer...

Översättarhelena sa...

Dreglar lite vid tanken på galgen från Sterns ...

Godiva sa...

Puss, den kommer med posten om du vill!

Har du någon polis-galge?

Översättarhelena sa...

Vad snällt! Jag mejlar dig min adress. Nej, polisen har jag tyvärr (?) inte haft tillfälle att roffa åt mig någon galge från.

Cecilia N sa...

Jag tänkte faktiskt på dig och dina galgar häromveckan. Jag var på Lötenkyrkan i Uppsala. De har en konkurrerande samling.