2008-07-07

Till minne av en vanlig men ovanligt fin kanin

Pricken har skuttat färdigt. Hon fnattar inte runt längre. Sent i lördags kväll tassade hon in i sin allra bästa kartong, lade sig ner på sidan och fnös för allra sista gången. Det är mycket tomt efter Pricken. Vem ska nu äta vår morotsblast? Vad ska vi ha alla våra tomkartonger till? Vem ska kittla oss på fötterna med morrhåren när vi äter frukost? Och framför allt: vem ska jag dela min förmiddagsBANAN med?

Vi är som sagt mycket ledsna, men vi tröstar oss med att Pricken i alla fall fick ett ovanligt långt och – vågar jag nog hävda – ovanligt intressant kaninliv. Hon var nyfiken in i det sista. Så sent som för ett par månader fick hon till exempel en ny hobby. Kolla här:



Vill du testa själv så går det alltså till så här: plaska, plaska, plaska med tassarna i vattenskålen, putsa nosen, slicka på tassarna, plaska, plaska, slicka på tassarna, putsa nosen. Och så vidare. Hur kul som helst!

I går begravde vi Pricken på en kulle här i närheten. En liten brun vildkanin sprang förbi tre gånger medan vi grävde och skyfflade. Det kändes som ett tecken på nåt sätt.

18 kommentarer:

Cecilia N sa...

Jag har inte stiftat bekantskap med Pricken förrän för bara några veckor sedan då jag var härinne och läste om bananätande kaniner på både svenska och engelska.

Jag beklagar frånfället, men gratulerar till många glada minnen.

Flinn sa...

Vad sorgligt! Fast ändå på det där något bättre sättet då.

Jag kan tänka mig att BANANassociationerna kommer att dröja kvar länge. Sju år efter att min familj blev kaninlös säger vi fortfarande att vi ska ge överblivna salladsblad och gurksnuttar till kaninerna.

Marianne sa...

Den bruna vildkaninen var förstås högkapcitetstänkaren i ny skepnad som höll lite koll på er.

Jag tror på sånt när det passar mig, och nu gör det det.

Miss Gillette sa...

Beklagar. Jag kan föreställa mig att det blir tomt, som att slänga ut kökssoffan eller nåt.

Översättarhelena sa...

Marianne: Det tror jag också.

Anonym sa...

Beklagar sorgen.
Men ni har väl läst Den långa flykten? Pricken har det nog bra nu. Hon kanske snarare undrar vart ni tagit vägen, till och med?

Lotten Bergman sa...

Jag har ju stiftat bekantskap med Pricken, och jag håller med om att det var en synerligen trevlig kanin. Men har du berättat hur gammal hon var? Och kan du inte lansera BANANdieten som något livsförlängande -- så gammal som hon nu blev?

(Vi hade en undulat en gång. Den hette Pippi Kojak Fonzie och plaskade preciiis sådär som Pricken gjorde. De är nog i plaskhimlen tillsammans.)

Anna sa...

Våra saligen bortskuttade kaniner skickade oss julklappar varje jul i flera år efteråt. Underbara varelser, de där kaninerna.

KuriÅsa sa...

Oh no! Sorgligt! Mitt allra djupaste deltagande.

Översättarhelena sa...

Pricken blev precis elva år, två månader och två veckor. Jag har ju själv kört med BANANdieten i åratal, och se bara hur glansig jag är i pälsen!

Översättarhelena sa...

Men Anna, det där med julklapparna vill jag veta mer om!

Anonym sa...

Oh, så tråkigt att höra.
Men ett långt fint liv fick hon.

Jag tror också benhårt på BANANdieten och startar varje morgon med en BANAN.

Anna sa...

Vi hade många underbara kaniner, en kaninfamilj på tre-fyra generationer, boende i vår trädgård i några år. När vi flyttade till stan flyttade de till skogs, där de sedan levde lyckliga i många många år och inte blev uppätna alls. Beviset för detta var att de (personligen) levererade presenter både på födelsedagar och jul, hem till vår dörr i stan. Tänk att de visste adressen! Det brukade vara en burk av något slag, med nötter eller jordnötsmör, inslagen i brunt papper och med kanintassiga avtryck utanpå. Ibland hade de till och med skrivit en hälsning, fast de stavade ganska dåligt. Nu är det nog ett par år sen vi fick en kaninklapp sist, så de kanske har rest utomlands.

Bloggblad sa...

Himla smart kanin. Den ser ut att vara släkt med en försökskanin som vi fick överta för sisådär snart 30 år sen. En doktorerande kompis fick en i present...
H_n fick heta Chico, men kanske skulle det varit Chica, vi fattade inte riktigt...
Men den var inte nåt kul, dessutom blev vår katt osams med den direkt och... nej... jag minns inte vart kaninen tog vägen.
Sen tjatade dottern till sig en svart, som för enkelhetens skull fick heta Chico. Den blev aldrig tam - och till slut låg en räv och käkade upp den på vår gräsmatta när vi kom hem en kväll.

Oj, det blev en hel kaninroman. Men sen dess har vi bara haft möss på vinden.

Kul att du är ute på banan igen! (Med eller utan halv banan)

Anonym sa...

Det var tråkigt. Beklagar sorgen. Men hon ser ut att ha haft fint och kul i livet.

PGW sa...

Åh nej. Frid över banankaninens minne.

Viktoria sa...

Det var tråkigt att er Pricken gått bort.

cruella sa...

Pricken är nu en ovanligt fin vildkanin, ovan där.